Maria Christina Lundqvist

  • Maria Christina Lundqvist

    Maria Christina Lundqvist Foto: UD

Jag har nu varit på plats i Litauen i några månader och har slagits av den värme och vänlighet som jag har mötts av. Det var  mycket speciellt, och en ära, att få komma till Litauen just år 2016. I augusti var det nämligen tjugofem år sedan vi återetablerade diplomatiska relationer efter den återvunna friheten. Under dessa tjugofem år har en otrolig utveckling skett i båda våra länder men också mellan våra länder. Förr markerade Östersjön ett avstånd, i dag är det en markör för närhet och ett hav som förenar oss. 

Sverige och Litauen har gått en gemensam väg under de senaste tjugofem åren. För Sverige har det varit en självklarhet att dela med sig av sina erfarenheter inom en mångfald områden liksom att utveckla och fördjupa förhållandet mellan Sverige och Litauen. Men vi får inte stanna där. Det finns så mycket mer där vi kan lära av varandra! Och som Sveriges ambassadör hoppas jag kunna bidra till att vi nu än mer ska vidareutveckla och fördjupa våra relationer. 

Regionalt säkerhetssamarbete, energi, innovation, handel och investeringar står i fokus för vårt samarbete liksom självfallet våra EU-medlemskap och samverkan i andra internationella organisationer. Jag hoppas också kunna stimulera till ytterligare kontakter mellan människor och förmedla hur vi i Sverige ser på frågor som människors lika värde, jämställdhet och barns rättigheter, företagens sociala ansvar, arbetsmiljö, klimat och migration.

För ett exportberoende land som Sverige utgör frihandel en självklarhet och nödvändighet. Och vi kan i dag glädjas åt en stabil ekonomi med god tillväxt och låg arbetslöshet (aktuella siffror anges i %). Sverige var en gång ett stort utvandringsland men behöver nu människor från andra länder som kan hjälpa oss att upprätthålla vår goda ekonomiska nivå och standard. Vårt land har berikats av människor från andra kulturer och för oss svenskar har det varit naturligt att välkomna och ta ansvar för människor som tvingas fly från sina hemländer. 

Frihet är existentiellt. Frihet att få uttrycka sig och att leva som man vill. Det är en förutsättning i ett demokratiskt samhälle och grunden för en modern välfärdsstat. I Sverige har vi sedan många år en lag som syftar till att motverka diskriminering och främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Själv är jag "drabbad" av det skrivna ordet. Böcker, skrivna texter och skrivande har alltid betytt mycket för mig. Och nu har Sverige firat 250 år av pressfrihet. Den 2 december 1766 antog nämligen Sveriges riksdag världens första tryckfrihetsförordning, som innebar att censuren för tryckta skrifter avskaffades samt att allmänhetens rätt att få tillgång till allmänna handlingar och delta i politiska debatter tryggades. 

Som kvinna och diplomat är jag också stolt över att Sverige bedriver en feministisk utrikespolitik för att kvinnor och män måste ha den självklara samma möjligheten att utvecklas. Målet för Sveriges feministiska utrikespolitik är att stärka alla kvinnors och flickors rättigheter, representation och tillgång till resurser, och att göra det med utgångspunkt från deras olika realiteter. 

Vid årsskiftet inträdde Sverige in i FN:s säkerhetsråd för perioden 2017-2018. Sverige har en lång tradition av deltagande i internationella insatser och mer än 100 000 svenska kvinnor och män har medverkat i 120 insatser i 60 olika länder. Svensken Dag Hammarskjöld var 1953-1961 FN:s andre generalsekreterare. Vi har lärt mycket av de erfarenheter som Litauen fick under sin tid i säkerhetsrådet 2014-2015.

Jag hoppas också kunna dela med mig av av de många svenska traditioner vi har i Sverige. Inte bara Lucia och midsommar men också vår dagliga fika, våffeldagen, surströmmingen och mycket mer. För mig är måltiden central. Inte bara för att mat behövs för allas för vår överlevnad. Utan också för att den förmedlar traditioner och kultur men även förenar människor. Jag vill att det svenska residenset mitt i Vilnius gamla stad ska kunna fungera som en mötesplats för svenskar och litauer. En plats för samtal och erfarenhetsutbyte, för att lära mer om varandra och för att få nya vänner. Och kanske jag får bjuda just Dig på en svensk fika eller en svensk maträtt! 

Under min korta tid i landet har jag haft glädjen att få träffa en hel del litauer. Och jag vill träffa fler! Jag är nyfiken på hur ni lever, på era berättelser, era drömmar och hur ni vill forma er framtid! Jag vill resa i ert vackra land och lära mer om er historia och era traditioner. 

Så följ med mig och möt mig på min resa i Litauen!