Inrikespolitik

Den politiska och ekonomiska omvandlingen har varit omfattande sedan Estland åter blev självständigt år 1991. Estland är idag en parlamentarisk demokrati med väl fungerande institutioner. År 2004 uppfylldes två långsiktigt viktiga mål när landet blev medlem i såväl EU som NATO. Estland blev år 2010 medlem av OECD och i januari 2011 uppnåddes ännu ett långsiktigt politiskt mål då man införde EU:s gemensamma valuta euron.

Ordinarie val till parlamentet (Riigikogu) äger rum vart fjärde år och den politiska färdriktningen kan betecknas som stabil. Den 23 november en 2016 tillträdde ny regering under ledning av Centerpartiet, med stöd av Socialdemokraterna och konservativa IRL. Bakgrunden till bytet på premiärministerposten är att Centerpartiet nyligen bytte ut den korruptionsanklagade partiledaren Edgar Savisaar mot Jüri Ratas. Socialdemokraterna och IRL gav sitt stöd till Centerpartiets misstroendeförklaring mot premiärminister Rõivas. Misstroendeförklaringen fick stöd av majoriteten och Ratas fick i uppdrag av presidenten att bilda regering. Utrikes- och säkerhetspolitiken ligger fast med Estlands medlemskap i NATO och EU i centrum.

Efter 17 år vid makten får det högerliberala Reformpartiet nu finna sig i att verka i opposition. Den nu sittande regeringskoalitionen har egen majoritet med 56 av 101 platser (varav Centerpartiet har 27 mandat medan Socialdemokraterna och IRL har 15 respektive 14 mandat). Av oppositionspartierna har Reformpartiet 30 mandat, Konservativa folkpartiet 7 mandat och Fria partiet 8 mandat.

Av Estlands cirka 1,31 miljoner invånare har ca 330 00 rysk nationalitet och 380 000 har ryska som första språk. Ungefär hälften av de ryskspråkiga bor i huvudstadsområdet medan den andra hälften bor i nordöstra Estland (med huvudort Narva). Drygt hälften av dem har estniskt medborgarskap, en fjärdedel är ryska medborgare och resterande har "obestämt medborgarskap" (icke-medborgare).