Om Makedonien

Basfakta

Konstitutionellt namn:

Republiken Makedonien (The Republic of Macedonia). Sverige erkänner det konstitutionella namnet, men i multilaterala sammanhang används referensen ”forna jugoslaviska republiken Makedonien” (former Yugoslav Republic of Macedonia, fYRoM).

Självständighet:

8 september 1991

Huvudstad:

Skopje (467 300 inv.)

Areal:

25 713 km2

Angränsande länder:

Serbien, Kosovo, Bulgarien, Grekland och Albanien

Större städer:

Kumanovo (103 200), Bitola (86 400), Prilep (73 400), Tetovo (70 800)

Folkmängd:

2,022 miljoner (enligt den senaste folkräkningen från november 2002). Etniska makedonier (65 procent), albaner (25 procent), turkar (3,5 procent), romer (2,5 procent), vlacher (0,5 procent).

Språk:

Makedonska (officiellt), albanska (officiellt), serbokroatiska, turkiska, romani

Religion:

Det finns ingen statsreligion men ortodox kristendom och islam är de största religionerna. Andra religioner som judendom och protestantism finns representerade, dock i mindre omfattning.

Statsskick:

Republik

Statschef:

President Gjorge Ivanov (från maj 2009)

Regeringschef:

Premiärminister Zoran Zaev (från maj 2017)

Utrikesminister:

Nikola Dimitrov

Tid:

GMT +1

Valuta:

Denar (MKD)

BNP:

10,09 miljarder USD (2015)

BNP/capita:

4 845 USD (2015)

Tillväxt:

3,7 procent (2015)

Handelsbalans:

- 1 642 MUSD (2015)

Utlandsskuld:

6 942,08 MUSD (2015)

Källa: Världsbanken (2017).

1. Historik

Det historiska Makedonien avgränsas i väster av Ohridsjön vid den albanska gränsen. I öster går gränsen vid de bulgariska Rodopibergen, i söder vid Egeiska havet och Pindosbergen i Grekland, och i norr vid Šarbergen på gränsen till Kosovo.

Det historiska Makedonien är alltså avsevärt större än det som idag utgör Republiken Makedonien, och det ursprungliga territoriet är idag delat mellan tre stater. Den del som idag utgör Republiken Makedonien kallas Vardar-Makedonien, den grekiska delen benämns Egeiska Makedonien och den bulgariska kallas Pirin-Makedonien.

Även om namnet ”Makedonien” kan spåras till antikens Grekland och Alexander I av Makedonien, så användes begreppet fram till 1800-talets slut endast av historiker och geografer i väst. För allmänheten kom namnet i bruk först 1893, då en grupp unga intellektuella grundade ”Interna makedonska revolutionära organisationen” (VMRO). Organisationens ledare förkastade den serbiska, bulgariska och grekiska irredentismen och krävde ett autonomt Makedonien inom det osmanska riket. VMRO, vars motto var ”Makedonien för makedonierna”, strävade efter att tvinga det osmanska styret att efterleva Berlintraktatens från år 1878 artikel 23. Denna artikel uppmanade den osmanska sultanens regering att genomföra reformer och införa visst självstyre i imperiets europeiska delar.

Den 2 augusti 1903 inledde VMRO en öppen revolt mot osmanerna - det så kallade Ilindenupproret. Revolten hade till en början vissa framgångar och stora områden kom under upprorsmännens kontroll, varpå de snabbt upprättade en republik med säte i den lilla staden Kruševo, ca 60 km söder om Skopje. Republiken Kruševo levde emellertid i blott elva dagar, och i oktober 1903 hade den osmanska hären slagit ner revolten.

Efter Balkankrigen 1912-1913 delades Makedonien mellan Grekland, Serbien och Bulgarien, och efter första världskriget kom Vardar-Makedonien att ingå i Serbernas, kroaternas och slovenernas kungadöme – senare Kungadömet Jugoslavien. I augusti 1944 utropades Demokratiska Makedonien som nation för de etniska makedonierna i Federativa demokratiska Jugoslavien. Makedonska formaliserades som makedoniernas språk och 1945 ändrades republikens namn till Folkrepubliken Makedonien. Vid utropandet av Federativa socialistiska republiken Jugoslavien år 1946 ingick Makedonien som en av sex delrepubliker. 1963, när Jugoslavien antog namnet Socialistiska federativa republiken Jugoslavien ändrades Makedoniens namn en tredje gång till Socialistiska republiken Makedonien.

I samband med kommunismens fall och Jugoslaviens sammanbrott utropade sig Makedonien den 8 september 1991 som självständigt, nu under namnet Republiken Makedonien (Republic of Macedonia). Detta namn mötte emellertid starka protester från Grekland, som menade att namnet ”Republic of Macedonia” implicerade ett territoriellt anspråk på Egeiska Makedonien. De grekiska protesterna fördröjde erkännandeprocessen trots att Badinterkommissionen bedömde att Makedonien uppfyllde EG:s krav för erkännande. Grekland framtvingade en gemensam EG-deklaration med ytterligare krav för erkännande. Den 30 juli 1992 lämnade Makedonien in sin ansökan om medlemskap i FN, men invalet kom att dröja nästan ett år med anledning av de grekiska protesterna.

Mot slutet av 1992 började IMF och Världsbanken med flera att använda prefixet ”former Yugoslav” framför Makedoniens konstitutionella namn, och i januari 1993 lade säkerhetsrådets tre europeiska medlemmar (Frankrike, Storbritannien och Spanien) fram denna benämning som ett förslag till FN. Både Makedonien och Grekland invände bestämt mot förslaget, men efter månader av intensiva påtryckningar från det internationella samfundet accepterades förslaget som en tillfällig kompromisslösning. Den 8 april 1993 röstades Makedonien in som FN:s 181 medlem under namnet fYRoM (former Yugoslav Republic of Macedonia). Dock betonades i FN-resolutionen att termen fYRoM var en tillfällig referens – inte ett namn – till dess att namnfrågan var avgjord bilateralt. Viktigt var också att ordet ”före detta” (former) stavades med liten begynnelsebokstav för att markera dess deskriptiva karaktär där betoningen låg på adjektivet ”Yugoslav”, snarare än på tidsadverbet ”former”.

Kort efter medlemskapet i FN erkändes Makedonien av ett stort antal stater, däribland samtliga EG-länder utom Grekland.

Mellan år 1993-1995 framförhandlades den så kallade Interimsöverenskommelsen mellan Grekland och Makedonien. Makedonien förband sig där att byta flagga från den tidigare Verginasolen till den nuvarande åttadelade solen, avsäga sig kravet på restitution av egendom för etniska makedonier som fördrevs från Grekland under inbördeskriget år 1946-1949, samt ändra påstådda irredentiska skrivningar i sin konstitution. Grekland åtog sig i gengäld att lyfta sitt ett år gamla handelsembargo mot Makedonien, erkänna landet, samt avstå från att blockera Makedoniens medlemskap i internationella organisationer under namnet fYRoM. I överenskommelsen, som inte nämnde parterna vid namn, åtog sig länderna också att fortsätta förhandlingarna om namnfrågan under ledning av FN.

Efter årtionden av albanskt missnöje mot en diskriminerande politik inledde små beväpnade albanska grupper ett uppror i slutet av februari 2001. Grupperna gick under beteckningen National Liberation Army (NLA). Upproret startade i norra Makedonien precis innanför gränsen mot Kosovo. Konflikten blev kortvarig och redan i augusti samma år utarbetades en fredsöverenskommelse med hjälp av EU, USA, OSSE och NATO. Genom det s.k. Ohrid-avtalet gjordes omfattande ändringar i såväl landets författning som lagstiftningen i övrigt. Ändringarna avsåg minoriteternas ställning och användandet av minoritetsspråk. I enlighet med fredsavtalet antogs i slutet av 2004 också en omfattande kommunindelningsreform. En decentralisering av resurser och kompetens från central till kommunal nivå genomfördes därpå våren och sommaren 2005. I juli 2008 antogs en lag om användande av minoritetsspråk.

Våren 2001 ingick Makedonien ett så kallat stabiliserings- och associeringsavtal med EU och i mars 2004 lämnade man in en ansökan om medlemskap. 2005 beslutade Europeiska rådet att ge Makedonien status som kandidatland. Samma år blev Makedonien även medlem i PfP.

EU-kommissionen rekommenderade i oktober 2009 att Makedonien skulle få börja förhandla om EU-medlemskap men förhandlingarna har ännu inte påbörjats.  

EU-kommissionen rekommenderade i oktober 2009 att Makedonien skulle få börja förhandla om EU-medlemskap men förhandlingarna har ännu inte påbörjats. Sedan dess har EU- kommissionen vid flertalet tillfällen rekommenderat att medlemskapsförhandlingarna ska inledas. Rekommendationerna har dock sedan 2015 villkorats av EU-kommissionen. För att förhandlingarna ska sätta igång måste Makedonien, förutom att lösa namndispyten med Grekland, implementera ett reformprogram som EU tagit fram. Reformprogrammet omfattar bl.a. förändringar av det juridiska systemet, åtgärder för att minska korruptionen samt en avpolitisering av den offentliga sektorn. 

2. Statsskick och val

Makedonien är en parlamentarisk demokrati.

Val till parlament och kommuner hålls vart fjärde år, medan presidenten väljs för fem år i taget. Parlamentet består av 120 platser samt upp till ytterligare tre som väljs av utlandsmakedonier. De politiska partierna är etniskt homogena och scenen domineras av etniska makedonier och albaner. Sedan självständigheten har landet styrts av olika koalitionsregeringar med antingen det makedonskdominerande konservativa partiet VMRO-DPMNE eller det makedonskdominerade socialdemokratiska partiet SDSM i ledningen. Något av de albanskdominerade partierna har alltid suttit med i regeringskoalitionen. Sedan valet 2006 är det VMRO-DPMNE som har lett regeringen med Nikola Gruevski som premiärminister. Efter 2008 har de styrt i koalition med det makedonskalbanska partiet DUI.

Efter det förtida parlamentsvalet i april 2014 bildade VMRO-DPMNE återigen regering tillsammans med det albanskdominerade partiet DUI. Oppositionspartiet SDSM ansåg att valet inte gått rättvist till och hävdade att valresultatet därför inte var legitimt vilket resulterade i att partiet bojkottade parlamentet.

Den redan spända politiska situationen förvärrades när oppositionen i februari 2015 började offentliggöra inspelningar som visade på omfattande maktmissbruk av högt uppsatta tjänstemän och politiker. Med stöd från Europaparlamentet och EU-kommissionen kom de fyra största partierna i parlamentet fram till en överenskommelse om att de avslöjade maktmissbruken skulle utredas och att nyval skulle hållas.

Den 12 april 2016 benådade president Gjorge Ivanov 56 av de personer som var inblandade i avlyssningsskandalen. Detta medförde kraftfulla reaktioner från allmänheten och folkliga protester i Skopje. Det hölls nyval till parlamentet den 11 december 2016 vilket inte gav något parti en klar majoritet, men i maj gavs slutligen den socialdemokratiska oppositionsledaren mandatet att inleda regeringsförhandlingar. Den 31 maj röstades en ny regering fram i parlamentet, bestående av socialdemokratiska SDSM och makedonskalbanska partierna DUI och "Alliansen för albaner". Regeringen har 62 av 120 mandat i parlamentet.

Lokalval har fått uppskjutas till följd av den politiska krisen men planeras att hållas DEN 15 oktober 2017.

3. Ekonomi

Makedonien är ett av Europas fattigaste länder och hamnar på plats 81 på UNDP:s utvecklingsindex (2015).

Nuvarande arbetslöshet ligger officiellt på 23,5 procent. Tillväxten under 2000-talet har fram till den ekonomiska krisen varit relativt god (4-5 procent). Landet klarade den ekonomiska krisen relativt bra men problem finns bl.a. med hög arbetslöshet, särskilt bland unga, brist på utländska investeringar och en stigande skuldsättning.

Enligt Världsbanken hade Makedonien 2015 en BNP-tillväxt på 3,7 procent  och BNP per capita låg på 4 845 USD. I relation till andra länders BNP per capita i regionen placerar sig Makedonien bättre än Albanien, Bosnien och Hercegovina och Kosovo, men sämre än Bulgarien, Serbien, Montenegro och Kroatien.

År 2015 var den förväntade levnadsåldern i Makedonien 75 år och 19 procent av befolkningen var äldre än 60 år. Läs- och skrivkunnigheten i landet är utbredd; 98 procent av den vuxna andelen av befolkningen och 99 procent av den yngre andelen av befolkningen kan läsa och skriva (2012). Underskottet i handelsbalansen beräknades 2015 uppgå till 1 642  MUSD. Utlandsskulden uppgick samma år till 6 942,08 MUSD. Den  offentliga skulden uppgår enligt landets finansdepartement till 46,5 procent av BNP, dock används andra definitioner än vad som är brukligt inom EU för att bestämma den offentliga skuldsättningen.

Export av varor och tjänster uppgick till 54 procent av BNP. Jordbruket står för 10 procent. Naturtillgångarna utgörs främst av mineraler (krom, mangan, zink och bly samt icke obetydliga förekomster av brunkol) och viktiga exportvaror är järn och stål, textil, tobak samt livsmedel.

Handeln med Sverige är blygsam: under 2016 var importen ca 151 MKR och exporten ca 70 MKR. Av Makedoniens totala handel sker mer än hälften med EU. De största enskilda handelsparterna är Tyskland, Serbien, Ryssland, Grekland och Italien. Av exporten går en stor andel till grannländerna (Serbien, Kosovo, Grekland). 

De utländska direktinvesteringarna i Makedonien är små, inte minst i jämförelse med andra länder på Balkan. 

4. Utrikespolitik

Makedoniens viktigaste utrikespolitiska prioriteringar är medlemskap i EU och NATO. Landets fortsatta närmande till dessa två organisationer är av stor vikt även för den regionala stabiliteten.

Vid Europeiska rådets möte i december 2005 gavs Makedonien kandidatlandsstatus. Kommissionen bedömde i oktober 2009 att Makedonien uppfyllde alla kriterier för att börja förhandla om medlemskap men förhandlingarna har ännu inte kunnat inledas på grund av att konsensus för detta saknas i ministerrådet.

Deklarationen från NATO-toppmötet i Riga i slutet av 2006 nämnde landet som tänkbar kandidat. Under försvarsalliansens toppmöte i Bukarest i april 2008 nekades dock Makedonien medlemskap i NATO med hänvisning till den olösta namnfrågan med Grekland. Företrädare för alliansen har därefter upprepat att namnfrågan med Grekland måste lösas innan Makedonien kan gå med i NATO.

Navigation

Top