Politik

Bosnien och Hercegovina (BiH) är en decentraliserad statsbildning som vid krigsslutet delades upp i två entiteter; Federationen Bosnien och Hercegovina (FBiH), vilken domineras av bosniaker och bosnienkroater samt Republika Srpska (RS), som domineras av bosnienserber. Dessa tre folkgrupper betecknas i konstitutionen som konstituerande folk. Entiteternas makt är långtgående över såväl budget som lagstiftning. Landets konstitution är en bilaga till Daytonavtalet; det fredsavtal som kunde slutas 21 november 1995 och därmed avsluta ett över tre år långt krig.

Landets formellt högsta organ är det folkvalda presidentrådet. Detta råd består av tre personer; en från varje konstituerande folkgrupp, varav den bosnienkroatiske och bosniakiske representanten väljs från FBiH och den serbiske representanten väljs från Republika Srpska. Ordförandeskapet i presidentrådet roterar mellan de tre representanterna var åttonde månad och politiska beslut kan endast fattas med konsensus. Allmänna val hålls var fjärde år och de senaste var i oktober 2014. Nya nationella val kommer att hållas i oktober 2018. Nuvarande representanter i presidentrådet är Mladen Ivanić, Bakir Izetbegović samt Dragan Čović. Det finns vidare en regering på statsnivå, en regering för vardera entiteterna, samt president och parlament i de båda entiteterna. Härtill finns regering och folkförsamling i Federationens tio kantoner samt 142 kommuner. Graden av decentralisering inom den politiska strukturen är mycket omfattande, bland annat kan nämnas att det totalt finns 14 utbildningsministrar i landet. Detta system gör inte bara den politiska processen komplicerad utan är även väldigt kostsam att upprätthålla.

22 år efter undertecknandet av Daytonavtalet finns det inte längre omedelbara militära hot mot stabiliteten i landet. Dock finns andra potentiellt destabiliserande faktorer såsom organiserad brottslighet, utbredd korruption, motsättningar mellan landets olika befolkningsgrupper och hög arbetslöshet. Även om ingen egentlig försoningsprocess med folklig förankring har tagit fart så tycks direkt etnisk diskriminering avta. Samtidigt domineras politiken av partier som utnyttjar nationalistiska stämningar och få politiker låter landets generella utveckling gå före egna nationalistiska intressen, något som blockerar viktiga reformer.

Ett av de allvarligare problemen i BiH är den svåra ekonomiska och sociala situationen. Enligt ILO:s beräkningar är 28% av befolkningen arbetslös. 60% av ungdomarna har inget jobb. Dessa människor saknar i allmänhet grundläggande social och ekonomisk trygghet.

Det internationella samfundet har sedan kriget haft stort inflytande i landet. Den Höge representanten (HR) har bland annat mandat att stifta lagar och fatta beslut i de fall Daytonavtalet inte upprätthålls av de folkvalda politikerna. För närvarande innehas posten som HR av den österrikiske diplomaten Valentin Inzko. Rollen för den Höge Representanten har på senare tid minskat till förmån för ett större ansvarstagande av Bosnien och Hercegovinas egna politiker samt för en förstärkt närvaro av den Europeiska Unionen. EU har utsätt en särskild representant (EUSR) i Bosnien och Hercegovina, en post som innehas av svenske diplomaten Lars-Gunnar Wigemark. Wigemark är chef för EU-delegation i landet och företräder EU på plats. En stor del av dennes arbete går ut på att underlätta BiH:s väg mot eventuellt medlemskap.

Relationen med EU

Den mest aktuella frågan för BiH idag är landets närmande till EU och framtida medlemskap i unionen. BiH samarbetar sedan maj 1999, i likhet med de andra länderna på Västra Balkan, med EU genom den så kallade stabiliserings- och associeringsprocessen (SAp). SAp består bl.a. av förmånliga handelsrelationer och omfattande utvecklingssamarbete. Processen liknar till stor del det förmedlemskapsstöd som de tolv senast anslutna EU-medlemmarna fick före sitt medlemskap. Den 16 juni 2008 undertecknade EU och Bosnien- Hercegovina ett Stabiliserings- och associationsavtal (SAA). SAA reglerar relationerna mellan EU och BiH och tjänar som stöd till BiH i arbetet att möta de s.k. Köpenhamnskriterierna, vilka innebär genomförandet av ekonomiska, politiska och institutionella reformer som är förenliga med EU:s normer.

Avtalet suspenderades dock kort efter att det trädde i kraft då BiHs konstitution fällts i Europadomstolen med motivering att den bryter mot mänskliga rättigheter. Konstitutionen anses vara diskriminerande och ett att kraven för att nå kandidatstatus är att man ändrar den del i lagstiftningen som endast möjliggör för dem som tillhör de konstituerande folkgrupperna att väljas till höga politiska poster såsom t.ex. president på stats- och entitetsnivå. Domen, som fick namnet Sejdić and Finci vs. Bosnia and Hercegovina, visade sig dock svår att implementera då en revision av konstitutionen kräver två tredjedelars majoritet i parlamentet. En sådan majoritet gick inte att uppnå och implementeringen av Sejdić and Finci vs. Bosnia and Hercegovina fick läggas på is.

För att BiH trots det skulle kunna fortsätta sin EU-integrering så fick man ett reformpaket med fokus på socioekonomiska reformer av EU. Reformpaketet kom att kallas Reformagendan och har sedan 2014 implementerats steg för steg, även om politiska motsättningar har försenat implementerandet något. Antagandet av Reformagendan ledde till att även SAA-avtalet till slut kunde träda i kraft den 1:a juni 2015. Sejdić and Finci vs. Bosnia and Hercegovina har fortfarande inte implementerats, men EU bedömde att den europeiska integrationen kunde fortgå trots de uteblivna konstitutionella reformer som domen krävde. Målet är att domen ska implementeras när BiH kommit längre i sin europeiska integreringsprocess. Den 15:e februari 2016 beslutade Bosnien och Hercegovinas presidentråd att landet var redo att lämna in en formell medlemskapsansökan till EU, med ambitionen att landet ska nå kandidatstatus innan 2017 är slut.

Sverige håller en tydlig linje som förespråkar EU-utvidgning på Västra Balkan och därmed även ett medlemskap för BiH. Politiska motsättningar och de konstitutionella problemen bidrar till att BiH fortfarande har en bit att vandra på vägen mot EU-medlemskap. Ytterligare en positiv aspekt av EU-närmandet är viseringsfriheten, som började gälla den 15 december 2010. Viseringsfriheten innebär att bosniska medborgare inte längre behöver ansöka om visum för att resa till länder inom Schengenområdet.

Det finns en stark närvaro av internationella aktörer i BiH. Från EU:s håll har bland annat EU-kommissionen en särskilt delegation i landet. Vidare finns en fredsstyrka (EUFOR) som består av ca 600 personer. Även FN finns representerade i BiH och aktiva organ är UNDP, UNICEF, UNHCR samt UNWOMEN. Dessutom har NATO en delegation i BiH som arbetar med landets närmande till det euroatlantiska samarbetet.

Navigation

Top