Kambodjas ekonomi

Makroekonomiska indikatorer

Valuta:                                         Kambodjansk riel (KHR),
                                                      USD används i   stor utsträckning (ca. 80%

Växelkurs:                                    1 USD = 4058 KHR (2016)

BNP:                                              20,0 mrd USD (2016)

BNI/capita:                                  1 140 USD (2016)

BNP-tillväxt:                                6,9 % (2016)

Inflation:                                      3 % (2016)

Exportvärde:                               9,1 mdr USD (2016)

Importvärde:                               11,4 mdr (2016)

Gini-koefficient:                         28 (2012)

Ekonomin fortsätter att växa…

Kambodjas ekonomiska tillväxt har varit hög sedan 2000-talets början med en tillväxt på 6,9% under 2016.  Textil- och byggnadsindustrin är fortsatt de viktigaste tillväxtsektorerna. Inom textilsektorn sker ökningen dock inte i samma takt som tidigare. Under 2016 ökade textilexporten med 8,4 procent jämfört med 12,3 procent 2015. Detta beror på en kombination av ökade lönekostnader, oförändrad produktivitet, en stärkt dollarkurs samt ökad konkurens från andra länder, så som Myanmar, Vietnam och Bangladesh. Den expanderande byggnadssektorn, som mestadels är finansierad av utländska direktinvesteringar, beräknas ha bidragit med en sjättedel av landets totala tillväxt under 2016. En mättnad förutses dock, och redan i dagsläget minskar importen av byggmaterial. Efter flera år av torka var väderförhållandena under 2016 betydligt gynnsammare, vilket resulterat i ökad produktion inom jordbruket, framför allt avseende risproduktionen. Turistindustrin fortsätter att bidra till den ekonomiska tillväxten även om den har mattats något och inte växer i samma takt som tidigare (antalet besökare ökade med 5 procent 2016 jämfört med 6,1 procent 2015). Kambodjas tillväxt för år 2017 och 2018 beräknas fortsatt ligga kring 7 procent, men förutses minska något under 2019 (6,7 procent).

Den makroekonomiska situationen i Kambodja är relativt stabil. Skatteuppbörden har gradvis förbättrats, och uppgick 2016 till runt 15 procent av BNP. Detta är en rejäl ökning i förhållande till 2010, då skattintäkterna endast utgjorde 10 procent av BNP. En förbättrad skatteadministration och en stark ekonomisk tillväxt har gemensamt bidragit till detta. En fortsatt ökning av skatteintäkterna kommer dock att kräva förändringar i skattepolitiken, vilket inte är sannolikt före valen 2018. Den totala inhemska resursmobiliseringen utgjorde 18,5 procent av BNP (2016), medan utgifterna uppgick till 21.5 procent av BNP, en ökning jämfört med 2015, då siffran låg kring 20,5 procent. Ökningen beror till stor del på lönehöjningar inom den offentliga sektorn. Ökningarna sker gradvis över perioden 2016-2018, och görs i syfte att uppnå ett skäligare löneläge för de statsanställda, för att därmed minska den småskaliga korruptionen samt den omfattande frånvaron från arbetsplatsen (vilken i sin tur beror på att många statsanställda har ytterligare ett eller två jobb för att dryga ut inkomsterna).

Som ett resultat av detta ökade budgetunderskottet något under det gångna året – till 1,4 procent av BNP, jämfört med 0.8 procent år 2015. Underskottet beräknas växa ytterligare under perioden 2017-2019, delvis till följd av löneökningarna, men också till följd av ökade utgifter kopplat till parlamentsvalen (2018) samt till förutsedda investeringar i infrastruktur. Underskottet beräknas dock inte överstiga 3,5 procent av BNP under perioden. Både Världsbanken och IMF bedömer att Kambodjas skuldkvot är på en fortsatt låg och acceptabel nivå. Skuldtjänstkvoten uppgår till 1,6 procent av exportvärdet på varor och tjänster. Valutakursreserven täcker 5,4 månaders import. Inflationen har ökat och ligger idag (2017) kring 4 procent. Inflationen drivs på av en ökad inhemsk konsumtion till följd av de höjda lönerna inom såväl statsförvaltningen som i den privata sektorn.

Under 2016 uppnådde Kambodja status som lägre medelinkomstland, baserat på Världsbankens definition: BNI per capita 1045 dollar. Kambodja ingår dock fortsatt i gruppen minst utvecklade länder. Ambitionen är att uppnå status som medelinkomstland år 2030. För att nå detta mål beräknas tillväxten fortsatt behöva ligga på i snitt 7 procent under kommande år.

... och fattigdomen minskar…

Kambodjas starka ekonomiska utveckling har bidragit till en betydande fattigdomsminskning. Under det senaste decenniet har fattig­domen mer än halverats – från 52 procent (2004) till 17,7 procent (2012). Trots att stora skillnader i inkomstfördelning kvarstår, visar uppgifter från Världsbanken att gini-koefficienten under period ovan minskat från 32 till 28. Statistik från National Institute of Statistics visar att den disponibla inkomsten bland kambodjanerna (räknat på medianen per månad) har ökat med över 200 procent under perioden 2009-2015. I Phnom Penh – där de disponibla inkomsterna är högst – var ökningen 90 procent. På landsbygden är jordbruket fortfarande den viktigaste inkomstkällan, även om hushållen succesivt har diversifierat sina inkomstkällor. Detta tillsammans med remitteringar från familjemedlemmar som arbetar i textil- och byggnadsindustrin har bidragit till fattigdomsreducering även på landsbygden. Detta illustrerar att den ekonomiska tillväxten spridits och att den även kommit de fattiga till del.

En stor andel av befolk­ningen befinner sig dock precis ovanför fattigdoms­strecket och sårbarheten är hög. Enligt FN:s Human Development Report för 2015 befinner sig 34 procent av kambodjanerna i multi-dimensionell fattigdom (47 procent år 2011) och 22 procent klassas som ”nära multi-dimensionell fattig­dom”. Trots en positiv utveckling inom flera områden befinner sig därmed fortsatt drygt hälften av Kambodjas befolkning om ca 15 miljoner människor i eller nära någon aspekt av fattigdom.

… men utmaningarna är många

Ekonomin är starkt beroende av textilexporten, vilken utgör ca 70 procent av den totala exporten. Genom EU:s och USA:s handelspreferenser är denna export koncentrerad till de amerikanska och europeiska marknaderna vilket gör Kambodja sårbart vid eventuella förändringar och kriser i omvärlden. Ökad konkurrens från bland annat Vietnamn, Bangladesh och Myanmar, inte minst genom den senares nyligen slutna frihandelsavtal med EU, kommer att påverka Kambodja. För att hävda sig i en ökande konkurrens behöver Kambodja förflytta sig uppåt i produktionskedjan inom textilindustrin samt diversifiera sin produktion mot andra områden, som exempelvis elektronikindustrin. Kambodja behöver vidare förbättra sin infrastruktur som på många områden är eftersatt, framförallt på landsbygden, och där de höga priserna för exempelvis el och transport utgör ett hinder för ökad konkurrenskraft och produktivitet. Kambodja investerar minst av jämförbara ekonomier i Asien i infrastruktur som andel av BNP. IMF beräknar att en investeringsökning med 10 procent skulle leda till en ökning i landets BNP med 1.3 procent. Vidare är det absolut nödvändigt för Kambodja att investera i utbildningssektorn.  Det råder en stor brist på välutbildad arbetskraft på grund av det svaga utbildningssystemet och bristen på relevant yrkesutbildning. Detta utgör ett hinder för den uttalade ambitionen att Kambodja ska utvecklas från en arbetsintensiv ekonomi till en kunskapsbaserad ekonomi år 2030.

Den utbredda korruptionen utgör ytterligare ett hinder för landets utveckling. I Transparency Internationals korruptionsindex för 2016 rankas Kambodja på plats 156 av 176 länder. Korruptionen genomsyrar hela samhället och inom den offentliga sektorn har mutor institutionaliserats som ett sätt att komplettera de låga lönerna för statsanställda. Vissa ansträngningar har gjorts för att komma till rätta med korruptionen, bl. a. genom att digitalisera löneutbetalningarna inom offentlig sektor samt genom att möjliggöra elektroniska ansökningsförfarande för olika typer av handlingar. Den storskaliga korrutpionen, som bygger på nära band mellan politiker, stat och näringsliv, är dock svårare att råda bot på.

Kambodja har under det senaste decenniet uppvisat en av världens högsta ekonomiska tillväxttakter och förutsättningar finns för att den starka ekonomiska utvecklingen kan fortsätta under kommande år. För att uppnå målsättningen att uppnå medelinkomststatus år 2030 återstår dock ett flertal betydande ekonomiska, sociala och politiska utmaningar. Det stora beroendet av textil- och byggnadsindustrin innebär att Kambodjas ekonomi är sårbar och en diversifiering av den ekonomiska basen är nödvändig. Strukturella reformer för att förstärka statens institutioner, bekämpa korruptionen och öka tillgången på välutbildad arbetskraft är nödvändigt för en långsiktigt hållbar och inkluderande tillväxt i Kambodja.