Om Kina

Här presenteras ambassadens landrapport för Kina som är skriven 2016-11-29.

Basfakta  

Officiellt namn

Folkrepubliken Kina
Huvudstad Peking
Yta 9 596 960 km2
Folkmängd 1 374 620 000
Befolkningstillväxt 0,46 %
Officiellt språk Standardkinesiska (putonghua)
Religion Ingen officiell religion
Statsskick Folkrepublik
Statschef President Xi Jinping
Regeringschef Premiärminister Li Keqiang
Utrikesminister Wang Yi
Större politiska partier Kinas Kommunistparti (KKP)
Senaste allmänna val Enpartistat (formellt flerpartistat) - avsaknad av fria val
Valuta Yuan (CNY)/renminbi (RMB)
Växelkurs 1 SEK = 0,75 CNY (28 nov 2016)
BNP 74 413 biljoner CNY (motsvarande 10 949 biljoner USD)
BNP/capita 53 980 CNY (motsvarande 7 943 USD)
BNP/capita i PPP (2015) 14 450 USD
BNP-tillväxt 2016 (Q1 2017) 6,7 % (6,9 %)
Inflation 2 %
Arbetslöshet 2016 4% urban arbetslöshet enl. officiell statistik, men betydligt högre enligt de flesta bedömare. Därutöver omfattande undersysselsättning på landsbygden.
Viktigaste näringar Tillverkningsindustri, detaljhandel, finans, fastighetstjänster, jord- och skogbruk, djurhållning och fiskeindustri, bygg samt mjukvaru- och teknologitjänster.
Valutareserv (inkl. guld) 3 029,5 miljarder USD
Utlandsskuld 1 421 miljarder USD
Bytesbalans 196 miljarder USD
Export (andel av BNP) 22%
Exporttillväxt -7,7 %
Viktigaste exportprodukter Elektriska och andra maskiner, inkl. processorer, kläder, möbler, textilier och integrerade kretsar.
Import (andel av BNP) 18,5 % (2015)
Importtillväxt -5,5 %
Viktigaste importprodukter Elektriska och andra maskiner, olja och mineralbränslen, kärnreaktorer, pannor och maskinkomponenter, optisk och medicinsk utrustning, metallmalmer, motorfordon, sojabönor.
Största handelspartners EU, USA, ASEAN, Hongkong, Japan
Svensk varuexport till landet 46 miljarder SEK
Svensk varuimport från landet 69,5 miljarder SEK
Fattigdom (andel av befolkningen som lever under en USD/dag) 6,1 %
HDI-ranking 90/188
Utvecklingssamarbete med Sverige 45,5 miljoner SEK

 

Inrikespolitik

Kina är en enpartistat utan allmänna och fria val. Parlamentet – den Nationella folkkongressen – är det organ som enligt konstitutionen har den högsta makten. I realiteten styr kommunist­partiet landet, via partiets politbyrå och dess ständiga utskott. Medlemmarna i dessa organ utses av partiets centralkommitté för fem år i taget. Centralkommittén utses vid den partikongress som hålls vart femte år, senast i november 2012. Xi Jinping blev då kommunistpartiets generalsekreterare. Politbyrån består av 25 personer, varav sju utgör det ständiga utskottet. Xi är även ordförande i Centrala militärkommissionen, som utövar all ledning av militären. Nästa partikongress äger rum i oktober eller november 2017, då fem av sju medlemmar i ständiga utskottet förväntas gå i pension (alla utom Xi Jinping och Li Keqiang).

Medlemmar i folkkongressen väljs vart femte år i kontrollerade urvalsprocesser. En ny folkkongress samlades i mars 2013, och godkände Xi Jinping som ny president och Li Keqiang som premiärminister. Mellan ledarskapsskiften samlas folk­kongressen varje år i mars, bland annat för att godkänna nya lagar. Folkkongressen godkänner också femårsplanerna. Den senaste femårsplanen (2016-2020) antogs i mars 2016.

Den nuvarande femårsplanen siktar på att förverkliga det ”relativt välbärgade samhället” till 2020. Detta innebär bland annat fler arbetstillfällen och utbyggd välfärd. För att nå målet finns behov av strukturella ekonomiska reformer enligt den reformplan som antogs av partiet hösten 2013. Reformer pågår även för att effektivisera rättsväsendet. Det handlar dock inte om att skapa ett oberoende rättsväsende. Rättsväsendet är under kommunistpartiets kontroll.

Under Xis ledning har stora ansträngningar lagts på att motverka korruption. Kampanjen mot korruption drabbar alla nivåer, inklusive partiets toppskikt. Zhou Yongkang, tidigare medlem i partiets politbyrås ständiga utskott, är den högste partimedlem som dömts i korruptionskampanjen (livstids fängelse 2015). Sedan 2012 har över en miljon personer straffats. 

Den 1 juli 2017 är det 20 år sedan Hongkong återgick från brittiskt till kinesiskt styre, med villkoret att det skulle vara självstyrande politiskt och ekonomiskt i ytterligare 50 år. 

Taiwan betraktas av Peking som en utbrytarprovins. Kina har klargjort att ett självständigt Taiwan aldrig kommer att accepteras. Taiwan är det främsta bland Kinas så kallade ”core interests”, dit även Hongkong, Xinjiang, Tibet, och Sydkinesiska havet räknas.

Mänskliga rättigheter

Kinas ekonomiska utveckling har på några decennier möjliggjort för över hundratals miljoner människor att lyfta sig ur fattigdom. Kina har härigenom bidragit till förverkligande av FN:s millenniemål. Cirka 43 miljoner människor lever fortfarande under den nationella fattigdomsgränsen (årsinkomst om 2300 RMB, motsvarande 3000 SEK).

Samtidigt har inkomstklyftorna ökat, vilket bland annat medfört att många lämnat landsbygden för storstäderna. Kinas migrantarbetare uppgick 2016 till cirka 270 miljoner. Vissa reformer har gjorts av Kinas mantalsskrivningssystem - hukou – som innebär förbättrad tillgång till samhällstjänster för migrantarbetare. Stora utmaningar kvarstår dock.

Kina har under 2015 och 2016 antagit flera lagar med koppling till nationell säkerhet, bland annat lagen om utländska NGO:ers verksamhet. Lagen gör det svårare för utländska NGO:er att verka i Kina. Klimatet för människorättsförsvarare och advokater har hårdnat på senare år. Sedan 2013 har yttrandefriheten inskränkts ytterligare.

Kina har 55 officiella etniska minoriteter, som totalt omfattar över åtta procent av landets befolkning. Majoriteten bor i västra eller sydvästra Kina, regioner som är mindre utvecklade än övriga landet. Etniska minoriteter i tibetanska områden och i Xinjiang får sina mänskliga rättigheter åsidosatta i högre grad än andra medborgare i Kina. 

Ekonomi och handel

Sedan 1978, då Deng Xiaopings öppningspolitik inleddes, har Kina upplevt i genomsnitt tvåsiffriga tillväxttal. De senaste åren har tillväxten bromsat in. År 2016 uppgick tillväxten till 6,7 procent.

Ledarskapet signalerar sedan 2013 vikten av fördjupade strukturella ekonomiska reformer. Kinas tillväxtmodell, som har byggt på export av varor och statliga investeringar, bedöms inte längre vara hållbar. Ansträngningar görs därför för att stimulera inhemsk konsumtion och uppgradera industrin. Satsningar på bland annat hälsoreformer förväntas bidra till högre inkomster och ökad konsumtion. Femårsplanen lägger stor vikt vid innovation.

Utländska direktinvesteringar i Kina uppgick 2016 till 813 miljarder CNY (ca 118 miljarder USD). Parallellt ökade kinesiska investeringar utomlands i snabb takt och för samma år uppgick dessa till 170 miljarder USD. År 2016 var därmed första året då värdet av Kinas investeringar i utlandet översteg omvärldens investeringar i Kina.

Kina är i dag världens största handelsnation och världens näst största ekonomi efter USA. Sett till BNP i termer av köpkraft är Kina redan världens största ekonomi.

Kina förespråkar en multilateral linje i frihandelsförhandlingar och verkar för att nå ett avslut på Doha-rundan. Samtidigt har Kina visat att man i avsaknad av multilaterala lösningar är beredd att sluta multilaterala och bilaterala avtal. Kina har undertecknat 14 frihandelsavtal med 22 länder och regioner.

Miljö- och klimat

Miljö- och klimatfrågorna är högt prioriterade av ledarskapet. Befolkningens missnöje med miljöförstöringen är stort. Detta gäller inte minst bland städernas medelklass. Luftföroreningarna är det mest påtagliga problemet, men vattenbrist och föroreningar av vatten och mark ses av vissa experter som ännu allvarligare problem.

Flera åtgärder har vidtagits på senare år. Miljölagstiftningen har stärkts, bland annat genom en miljöskyddslag från 2015. Lagen ger större möjligheter att bötfälla företag och innehåller regler för information till allmänheten.

Kina är mycket engagerat i klimatfrågorna och deltog aktivt i förhandlingarna som ledde fram till klimatavtalet i Paris. Kina var först att, tillsammans med USA, ratificera avtalet i september 2016 och står fast vid sina tidigare åtaganden. Kina förväntas nå sina utsläppsmål före utsatt tid 2030.

Jämställdhet

Kvinnor är underrepresenterade på inflytelserika positioner, i synnerhet inom politiken. Ingen kvinna har någonsin suttit i politbyråns ständiga utskott. I politbyrån är två av 25 medlemmar kvinnor. 

Andelen kvinnliga högskolestudenter har stadigt ökat, och ligger nu på en något högre nivå än den för män. Trots det är kvinnor underrepresenterade i näringslivet, både i absoluta tal och i beslutsfattande positioner. Sedan privatiseringen av statliga företag på 1990-talet har andelen lönearbetande kvinnor sjunkit, samtidigt som lönegapet mellan kvinnor och män växt. Kvinnor tjänar i stadsområden omkring två tredjedelar av vad män gör, och på landsbygden drygt hälften. På FN:s Gender Inequality Index ligger Kina på plats 37 av 159 länder.

Från och med januari 2016 är Kinas ettbarnspolitik avskaffad. Det är nu tillåtet för alla gifta par i Kina att få två barn. Kvinnor från minoritetsfolk och på landsbygden får under vissa omständigheter föda fler barn.

Utrikes- och säkerhetspolitik

Xi Jinping har fört en mer aktiv utrikespolitik än tidigare kinesiska ledare. Utrikespolitikens huvudsakliga syfte är alltjämt att skapa en fördelaktig internationell miljö i vilken Kinas ekonomiska utveckling främjas och ledarskapets legitimitet stärks. Principen om icke-inblandning i andra länders interna angelägenheter betonas. Med hänvisning till denna princip håller Kina fortfarande en relativt låg profil i globala kriser. Kinas officiella försvarsdoktrin är defensiv och sätter skyddet av suveräniteten och säkerheten, den nationella enigheten samt Kinas utvecklingsintressen främst.

Kinas behov av råvaror och av att ”exportera” överkapaciteten inom ekonomin har lett till en stor och ökande kinesisk närvaro globalt. Det ekonomiska och utrikespolitiska storprojektet Belt and Road, initierat av Xi Jinping 2013, syftar bland annat till att bli av med överkapaciteten inom infrastruktursektorn.

Såsom permanent medlem i FN:s säkerhetsråd betonar Kina vikten av FN:s roll i den internationella politiken. Till kinesiska prioriteringar i FN hör fredsfrämjande, klimat, och Agenda 2030. Kina står för det största truppbidraget av de permanenta medlemmarna. Större delen av kinesisk trupp i FN-insatser finns i Afrika.

Närområdet är en högprioriterad fråga i den kinesiska utrikespolitiken. Kina värnar stablitet i området, men det finns alltjämt utestående territorialtvister med flera grannländer, bland annat i Syd- respektive Östkinesiska havet. Kina gör anspråk på större delen av Sydkinesiska havet (inom den så kallade niopunktslinjen) och genomför landåtervinning vid rev och öar i omstridda delar av havet. Tvisten med Japan om Diaoyu-öarna (Senkaku) i Östkinesiska havet är också fortsatt olöst.     

Relationen med Ryssland är god och allomfattande. President Putin är det statsöverhuvud som Xi Jinping träffat flest gånger och läget i relationen beskrivs som det bästa någonsin. Det är dock relationen med USA som är Kinas viktigaste bilaterala relation. Relationen med USA är komplex och präglas av såväl omfattande samarbete som motsättningar.

Samarbetet med EU är gott. Årligen hålls toppmöte mellan EU och Kina, det senaste i Bryssel den 2 juni 2017. Kina samarbetar även med en grupp europeiska länder i det så kallade 16+1-samarbetet, vilket bland annat inkluderar elva EU-länder. Det finns ett intresse från kinesisk sida av ökat samarbete med de nordiska länderna. Relationen mellan Kina och Norge normaliserades i december 2016, efter att ha varit frusen sedan den norska Nobelstiftelsen tilldelade Liu Xiaobo Nobels fredspris 2010.

Navigation

Top