Basfakta

Officiellt namn: Canada

Yta: 9,976,140 km² (drygt 22 gånger Sveriges yta)

Folkmängd: 35 miljoner (mars 2013)

Huvudstad: Ottawa

Språk: Modersmål: Engelska 58 procent, franska 22 procent (officiella språk), andra språk 20 procent (2006)

Födelsetal: 1,6 (enligt FN, 2013)

Statsskick: Parlamentarisk demokrati, konstitutionell monarki, federal stat

Statschef: Drottning Elizabeth II

Generalguvernör (de facto statschef): David Johnston

Regering: Konservativ majoritetsregering

Regeringschef: Premiärminister Stephen Harper

Utrikesminister: John Baird

Politiska partier i parlamentet (partiledare): Conservative Party of Canada (Stephen Harper), New Democratic Party (Thomas Mulcair), Liberal Party (Justin Trudeau), Bloc Québécois (Daniel Paillé), Green Party (Elizabeth May)

Senaste allmänna val: 2 maj 2011         

Nästa allmänna val: 15 oktober 2015. Premiärministern kan be generalguvernören utlysa val tidigare.

Aktuell mandatfördelning i underhuset (totalt 308): Konservativa 165, NDP 100, Liberaler 35, Bloc Québécois 5, Gröna 1, Vakant 2.[1]

Provinser och territorier (huvudstäder): Alberta (Edmonton), British Columbia (Victoria), Manitoba (Winnipeg), New Brunswick (Fredericton), Newfoundland and Labrador (St. John’s), Northwest Territories (Yellowknife), Nova Scotia (Halifax), Nunavut (Iqaluit), Ontario (Toronto), Prince Edward Island (Charlottetown), Québec (Québec City), Saskatchewan (Regina), Yukon (Whitehorse)

BNP: 1 446 miljarder USD (2012) (1 USD ≈ 1 CAD ≈ 6.40 SEK )

BNP/capita: 41 500 USD (2012)

BNP-tillväxt: 1,9% (2012)

Inflation: 1,2 % (2012)

Arbetslöshet: 7,1% (2012)

Statsskuld: 84,1% av BNP (2012)

Bytesbalans: -59,9 miljarder USD, baserat på växelkurs (2012)

Budgetunderskott: 3,8% av BNP (2012)

 * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Kort historik 

Efter tiden som först fransk och sedan brittisk koloni vann Kanada sin självständighet i flera steg. År 1867 antog det brittiska parlamentet den s k British North America Act som förenade ett antal provinser till en federation (Confederation) med eget parlament i Ottawa. Det blev kärnan till dagens Kanada. De s k Westminsterstatuterna gav 1931 Kanada status som självständig stat. Men det var inte förrän 1982, när dåvarande premiärministern Pierre Trudeau ”tog hem” konstitutionen till Kanada, som det brittiska parlamentets formella beslutandemakt över den kanadensiska konstitutionen upphörde.

Geografi och befolkning 

Kanada är, efter Ryssland, världens näst största land med en yta ca 22 gånger större än Sveriges. Tidsskillnaden mellan Newfoundland i öster och British Columbia i väster är fyra och en halv timme. Klimatet varierar starkt från milt klimat i södra British Columbia till arktiskt klimat i de norra delarna av landet. 

Landet har drygt 34 miljoner invånare, varav ca 80 procent är bosatta i en smal remsa längs gränsen mot USA. Resten av landet är mycket glest befolkat och i de tre norra territorierna, med en yta lika stor som hela Västeuropa, finns bara ca 100 000 invånare.

Totalt räknas ca en miljon människor till Kanadas ursprungsbefolkning, som består av indianer (First Nations), inuiter och mestiser, (personer med blandad europeisk och indiansk härkomst). Ursprungsbefolkningen är överrepresenterad i statistiken över arbetslöshet, alkoholism, kriminalitet och självmord. En förbättring av ursprungsbefolkningens situation ses av många kanadensare som en av dagens mest angelägna politiska frågor.

Kanada har alltid varit ett utpräglat invandringsland. Ungefär en femtedel av landets invånare är födda utomlands. Landet tar idag emot omkring 250 000 invandrare per år, av vilka den största delen är arbetskraftsinvandrare. Under senare år har invandrarna från Asien, särskilt Kina, Indien och Filippinerna, dominerat. Därtill ska läggas omkring 80 000 säsongsarbetare som årligen kommer till Kanada för arbete främst inom jordbruket.

De fransktalande kanadensarna är främst koncentrerade till provinsen Québec. På federal nivå är Kanada officiellt tvåspråkigt sedan 1969.

Inrikespolitisk översikt 

Kanada är en federal stat, en parlamentarisk demokrati och konstitutionell monarki inom det Brittiska samväldet. Statschef är Drottning Elizabeth II. Drottningen representeras i Kanada av en generalguvernör, som betraktas som landets de facto statschef. Ämbetet, som är av huvudsakligen ceremoniell och representativ karaktär, innehas sedan oktober 2010 av David Johnston.

Kanada har en av världens mest långtgående federala strukturer. Landet består av tio provinser, vilka har egna regeringar med vidsträckta befogenheter, samt tre territorier i norra delen av Kanada. Alla frågor som inte uttryckligen definieras som federala i landets grundlag (t ex försvar och utrikespolitik) är provinsernas ansvar. Hit hör t ex utbildning, hälso- och sjukvård samt naturresurser. I vissa frågor, t ex immigration och miljö, råder delat ansvar. Även de tre glest befolkade nordliga territorierna har delegerats visst självstyre. 

Parlamentet består av underhuset (308 direktvalda ledamöter) och senaten (105 ledamöter utsedda av generalguvernören på förslag av premiärministern). Senaten har traditionellt rollen som sober second thought, men kan granska, föreslå ändringar i och t o m fälla lagförslag. Av ledamöterna i underhuset är 69 kvinnor, vilket motsvarar 22 %. I senaten är 32 ledamöter, eller drygt 35 %, kvinnor. 

Kanada styrs sedan maj 2011 av en konservativ majoritetsregering under ledning av premiärminister Stephen Harper. Oppositionspartierna i storleksordning är det socialdemokratiska New Democratic Party (NDP), the Liberal Party, Bloc Québécois, som vill se ett självständigt Québec, samt the Green Party, som i senaste valet fick sitt allra första mandat i parlamentet. The Liberal Party, som dominerade det politiska landskapet under många decennier, fick i stället se en halvering av antal platser och för första gången sedan Kanadas självständighet är liberalerna inte längre bland de två största partierna i landets lagstiftande församling. Rollen som största oppositionsparti har i stället övertagits av NDP. Det traditionellt största partiet i provinsen Québec, Bloc Québecois, tappade alla sina mandat förutom fyra (numera fem), de allra flesta till NDP.

Nationell sammanhållning och provinsen Québecs ställning

Provinsen Québecs ställning i federationen, och den strävan efter självständighet som stöds av uppemot 40 procent av provinsens befolkning, har varit en känslig fråga i Kanada under de senaste årtiondena. Två gånger, 1980 och 1995, har Québecs väljare gått till folkomröstning. Båda gångerna har resultatet blivit ett nej till självständighet, om än mycket knappt 1995. 

Det är inte aktuellt med någon ny folkomröstning om självständighet för Québec inom överskådlig tid. Det provinsiella separatistpartiet Parti Québécois säger sig vilja verka för en större de facto självständighet, dvs. beslutanderätt på fler områden, men inte nödvändigtvis formell självständighet. Québec-frågan är dock närvarande i snart sagt varje sammanhang i kanadensisk politik och är ofta avgörande för såväl politiska ställningstaganden som valresultat.

I provinsvalet den 4 september 2012 vann det separatistiska Parti Québécois en knapp seger. Partiledaren Pauline Marois valde att forma en minoritetsregering. Regeringen Marois politiska fokus har hittills varit att ytterligare stärka franskans särställning gentemot engelskan genom att införa strängare kultur- och språklagar. Marois har även förespråkat en ny folkomröstning om självständighet så snart opinionen för en sådan är gynnsam. Det federalistiska Parti libéral du Québec, som med före detta premiärminister Jean Charest hade suttit vid makten sedan 2003, var den stora förloraren i valet trots att partiet fortfarande är näst störst med 50 säten i provinsparlamentet, vilket är fyra färre än Parti Québécois. Det nya uppstickarpartiet, Coalition Avenir Québec, ökade kraftigt i valet och blev det tredje största partiet med 19 säten i parlamentet. De beskriver sig som ett högerparti i ekonomiska frågor och mer åt vänster i sociala frågor. Partiet stöder inte självständighet, men väl ”Québec-nationalism” och en stärkt roll för franskan.

Utrikespolitiken

Förbindelserna med USA intar en särställning inom kanadensisk utrikespolitik. Gränsen mellan USA och Kanada är världens längsta landgräns mellan två länder. USA svarar för omkring tre fjärdedelar av Kanadas export och två tredjedelar av Kanadas import. Närheten till USA, i såväl geografisk som ekonomisk mening, präglar kanadensisk politik i de flesta avseenden. Relationen till det stora grannlandet är en central fråga för varje kanadensisk regering, som har att finna rätt balans mellan att markera självständighet och att vårda det som ofta kallas den närmaste bilaterala relationen i världen.

Kanada avslutade sitt militära engagemang i Afghanistan, omfattande cirka 2 800 man, i juli 2011. Man har dock kvar omkring 600 militära utbildare och civila poliser, huvudsakligen i Kabul. Kanadas engagemang i Afghanistan var fram till tillbakadragandet en av de största utrikespolitiska frågorna i den inhemska debatten. De kanadensiska förlusterna har varit omfattande, nästan 160 soldater.

Kanadas engagemang efter jordbävningen i Haiti i januari 2010 har varit stort, både i termer av omedelbara katastrofinsatser och utlovade generösa bidrag till återuppbyggnad. Även bidragen från enskilda kanadensare har varit betydande. Kanadas stora engagemang i Haiti förklaras delvis av att man hyser en stor haitisk diaspora, drygt 100 000 personer, (huvudsakligen i Montreal). Ett annat skäl är att kanadensisk biståndspolitik delvis skiftat fokus från Afrika till Latinamerika.

I kontrast till engagemanget i Afghanistan ställde sig Kanada utanför Irakkriget. Dåvarande premiärminister Chrétien sade att kriget var unjustified, vilket framkallade spänningar i relationen med USA och även en intensiv inrikespolitik debatt. Stephen Harper var som oppositionsledare kritisk till den liberala regeringens agerande, men ändrade inte i regeringsställning Kanadas Irak-politik. 

Kanadas engagemang i den NATO-ledda Libyen-insatsen omfattade omkring 630 soldater, ett dussintal strids- och andra flygplan samt en fregatt. Dessutom leddes NATO-insatsen från mars 2011 av den kanadensiske generallöjtnanten Charles Bouchard. Stödet för insatsen var brett hos allmänheten och i parlamentet.

När det gäller Kanadas politik i Mellanöstern har regeringsskiftet inneburit en förändring i en mer Israel-vänlig inriktning. I FN och andra multilaterala fora har Kanada flera gånger på senare år agerat och röstat mot vad man uppfattar som ensidig och obalanserad kritik mot Israel. 

En av regeringen Harpers uttalade ambitioner är en tydlig prioritering av arktiska frågor. Regeringen har gjort hävdandet av kanadensisk närvaro och suveränitet i det arktiska området till en prioriterad fråga och kopplat denna bl a till en utlovad upprustning av försvaret. Kanada är för övrigt ordförande i Arktiska rådet mellan maj 2013 och maj 2015.

Traditionellt finns många likheter mellan svenska och kanadensiska utrikespolitiska värderingar. Kanada har genomgående fört en multilateralt inriktad utrikespolitik och varit mycket aktivt i FN och andra multilaterala organisationer. Den nuvarande konservativa regeringen har dock en mer återhållsam attityd till multilateralt samarbete än vi vant oss vid från kanadensisk sida. Det är inte givet att regeringen ser ett egenvärde i att söka multilaterala lösningar på gemensamma problem och ställningstaganden. Kanadas misslyckade kampanj för att komma in i FN:s säkerhetsråd hösten 2011 (man förlorade omröstningen mot Tyskland och Portugal) ses av många som en reaktion från världssamfundet mot denna nya kanadensiska politik. 

På det handelspolitiska området förespråkar Kanada frihandel, men bedriver inom vissa sektorer en politik med protektionistiska förtecken, inte minst inom kultur, jordbruk, transport och finansiella tjänster. Kanada har vid sidan av de multilaterala frihandelsförhandlingarna inom Doharundan under de senaste åren aktivt sökt etablera nya handelsrelationer via förhandlingar om bilaterala frihandelsavtal. Hösten 2009 inleddes förhandlingar med EU om ett brett frihandels- och samarbetsavtal (CETA). Dessutom pågår förhandlingar om frihandelsavtal med flera länder i Asien, Syd- och Central Amerika och Europa bl.a. Sydkorea, Ukraina, CARICOM, Indien och Japan. Frihandelsavtal med Colombia, Jordanien och Panama är färdigförhandlade, men de två sistnämnda inväntar slutliga ratificeringar. Kanada har också anslutit sig till frihandelsförhandlingarna om ett Trans-Pacific Partnership (TPP), där Australien, Brunei, Chile, Malaysia, Nya Zeeland, Peru, Vietnam och USA redan inlett förhandlingar. Sedan 1994 är ett frihandelsavtal i kraft mellan Kanada, USA och Mexiko (NAFTA).

Kanada ratificerade Kyoto-protokollet, men har haft svårt att leva upp till sina åtaganden och gradvis backat från utlovade minskningsmål. Det är i första hand på federal nivå som det brister vad gäller de miljöpolitiska ambitionerna. Delvis har det att göra med att regeringen Harper har sin traditionella maktbas i provinsen Alberta, som har en stor produktion av olja från oljesand. På provinsnivå förs dock i flera fall en mer progressiv klimatpolitik. Regeringens bristande ambitioner har kritiserats kraftigt av oppositionen, den inhemska miljörörelsen och internationellt. Regeringen försvarar sig med att man inte kan gå längre innan USA gör det. Kanada ställde sig bakom den icke-bindande Köpenhamnsöverenskommelsen (Copenhagen Accord) och har i enlighet med den anmält ett nationellt åtagande, denna gång en minskning med 17 procent jämfört med basåret 2005, vilket är en försämring jämfört med det tidigare åtagandet i Kyoto-protokollet. I december 2011 valde man att lämna Koyto-samarbetet, med motiveringen att avtalet bland annat inte omfattar de länder som förorenar mest i världen, d.v.s. USA och Kina, och således inte fungerar. Beslutet möttes av hård kritik från omvärlden och flera miljögrupper.

                     

Kanadas ekonomi                                                       

Kanada är världens elfte största ekonomi. Landet har kunnat uppvisa en tämligen robust och stabil ekonomi under de senaste åren. I fråga om ekonomisk tillväxt och sunda statsfinanser har Kanada under den senaste femårsperioden varit bland de ledande G8-länderna. Utrikeshandeln står för 45% av landets BNP. Tjänstesektorn sysselsätter omkring tre fjärdedelar av arbetsmarknaden. Råvarusektorn är betydande, med skogs- och oljeindustrin som de två främsta, men även gruvindustrin och bilindustrin är viktiga för landets ekonomi. Provinsen Albertas oljereserver är de största i världen efter Saudiarabiens. Med en hög prisnivå på råolja har man kunnat exploatera de mycket stora tillgångar som är bundna i marken i den s.k. oljesanden, trots att det är en mycket kostsam och energikrävande process. Den senaste tidens nedgång i oljepriset har dock minskat oljeintäkterna betydligt. Dessutom exporteras så gott som all råolja till USA, bland annat p.g.a. avsaknaden av pipelines till den kanadensiska öst- eller västkusten. Det har gjort att Kanada tvingats sälja oljan till USA under världsmarknadspris.

Även Kanada drabbades av den globala finanskrisen, när de amerikanska problemen under senhösten 2008 mycket snabbt och med stor kraft vandrade norrut. Värst drabbades tillverknings- och bilindustrin samt råvaruproducenterna. Bilindustrin var särskilt illa utsatt, med dramatiskt fallande försäljningssiffror för de stora amerikanska biltillverkarna, som alla har fabriker i Ontario och många kanadensiska underleverantörer. 

Tillväxten under 2008 blev bara 0,5%, en minskning från 2,7% året innan, och arbetslösheten steg snabbt. Stimulansåtgärder om totalt 62 miljarder dollar sattes in budgetåren 2009 och 2010 genom Canada Economic Action Plan, som bl.a. omfattade industristöd, inkomstskattesänkningar och infrastrukturprojekt. Åtgärderna gav delvis önskad effekt. Tillväxten, som var negativ (-2,5%) 2009, vände till 3,1% 2010. Den ekonomiska återhämtningen har dock bromsat in en del i takt med att den ekonomiska oron i världen har ökat. Tillväxten 2011 var 2,4% och för 2012 var den 1,9%. En relativt stark kanadensisk dollar (i nivå med den amerikanska) har bidragit till inbromsningen i den ekonomiska återhämtningen. Den haltande ekonomiska utvecklingen i USA bidrar också till att framtidsutsikten för den kanadensiska ekonomin är mer osäker. Arbetslösheten är fortsatt relativt hög, 7,3% i början av 2013, och flera av de nya jobben är deltidsanställningar.

 Många ekonomer talar om ett paradigmskifte i den kanadensiska ekonomin, bort från den traditionellt viktiga tillverkningsindustrin i östra Kanada (främst Ontario och Québec), mot en mer råvarubaserad ekonomi (främst olja och gas, men även mineraler) med tyngdpunkt i de västligare s.k. prärieprovinserna.

Det förtjänar att understrykas att Kanada har ett finansiellt system med institutioner som aldrig tillåtits bli lika riskbenägna som de amerikanska. De kanadensiska bankerna är därför fortsatt i gott skick och de fem största bankerna har tom stärkt sina balansräkningar genom tillskott av kapital. World Economic Forum har rankat Kanadas banksystem som världens stabilaste. Styrräntan, som våren 2009 var nere i 0,25% är för närvarande 1,0% (mars 2013) och har legat på den nivån sedan september 2010. Centralbanken har att balansera mellan å ena sidan en räntenivå som inte hämmar den ekonomiska tillväxten och å andra sidan en räntenivå som dämpar hushållens relativt höga skuldsättningsgrad.

 

EU:s samarbete med Kanada

Kanada är ett land med varaktiga och starka europeiska traditioner. Storbritannien och Frankrike har en särskild ställning i Kanadas historia, men också andra EU-medlemsländer har starka band till Kanada, inte minst genom en betydande invandring.

Redan 1976 ingicks ett ramavtal för kommersiellt och ekonomiskt samarbete mellan EU och Kanada. År 1996 tillkom en politisk konsultationsmekanism för överläggningar med Kanada i de frågor som hör hemma i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. På senare år har även tillkommit expertmöten inom olika områden. På politisk nivå hålls regelbundna möten på utrikesministernivå. Toppmöten mellan Kanada och EU hålls i princip en gång om året.

Vid toppmötet i Prag i maj 2009 lanserades formella förhandlingar om ett Comprehensive Economic and Trade Agreement (CETA). Förhandlingarna, som inleddes i oktober 2009, beräknas kunna avslutas under 2013. För EU:s del är en kritisk fråga hur man skall få Kanadas mycket självständiga provinser, vilka deltar i förhandlingarna, att genomföra de åtaganden som beslutas, framför allt gällande offentlig upphandling. 

Förhandlingar pågår också om att uppdatera ramavtalet från 1976 till ett  Strategic Partnership Agreement (SPA), bl.a. i syfte att inkludera s.k. politiska klausuler om demokrati, respekten för mänskliga rättigheter och kampen mot spridning av massförstörelsevapen.   
 

Relationerna Kanada-Sverige 

Vid den senaste stora folkräkningen 2006 uppgav drygt 330 000 kanadensare att de hade svenskt ursprung, en siffra som ger en uppfattning om storleken på den svenska ”kolonin” i vid bemärkelse. I samma folkräkning framgår att knappt 7000 personer är invandrade från Sverige och permanent bosatta i landet. Merparten av de svenska invandrarna, såväl historiskt som i nutid, har bosatt sig i västra Kanada; i British Columbia, Alberta, Saskatchewan och Manitoba. Många finns även i den folktätaste provinsen Ontario. Antalet svenskar med tillfälligt uppehållstillstånd för studier eller arbete brukar ligga kring 500 per år. Sedan några år finns en bilateral överenskommelse mellan Sverige och Kanada (Canada-Sweden Youth Exchange Program), som gör det möjligt för ungdomar från de båda länderna att få arbets- och uppehållstillstånd för upp till ett år enligt ett förenklat förfarande. Av den kanadensiska gränskontrollstatistiken framgår att lite drygt 30 000 svenskar årligen besöker Kanada.

Den mest uppmärksammade gruppen svenskar i Kanada är utan tvekan de svenska ishockeyspelarna, som framgångsrikt spelat och spelar för kanadensiska lag i NHL. Säsongen 2011/12 spelade ett dussintal svenskar i de kanadensiska lagen.

Bland uppmärksammade svenskar upptar Raoul Wallenberg en särställning. Wallenberg utsågs 1985 av det kanadensiska parlamentet till landets förste hedersmedborgare, en ära som därefter vederfarits endast tre personer. Sedan år 2002 har den 17 januari officiell status som Raoul Wallenbergs minnesdag i Kanada.

Det bilaterala samarbetet och besöksutbytet 

Förbindelserna mellan Sverige och Kanada är mycket goda och graden av samsyn är ofta hög.

Sverige har en lönad myndighet i Kanada, ambassaden i Ottawa. Honorärkonsuler finns på nio orter runt om i landet. På tre av dessa orter; Montreal, Toronto och Vancouver, assisteras konsulerna av kanslier med av ambassaden finansierad personal. Business Sweden (f.d. Exportrådet) har ett handelskontor i Toronto, som samarbetar nära med ambassaden i Ottawa. I Toronto finns även en svensk-kanadensisk handelskammare.

Kanadensiskt statsbesök ägde rum i Sverige 1982, och det svenska kungaparet avlade statsbesök i Kanada 1988 och 2006. I samband med OS i Vancouver i februari 2010 besökte kungaparet, prins Carl Philip och kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth Kanada.

Statsminister Göran Persson besökte Kanada 2003 och den dåvarande kanadensiske premiärministern Jean Chrétien besökte Sverige i samband med det svenska ordförandeskapet i EU 2001, då han tillsammans med utrikes- och handelsministrarna var i Stockholm för toppmötet EU-Kanada

Ett antal svenska statsråd och statssekreterare har avlagt bilaterala och andra besök under de senaste åren, däribland handelsminister Ewa Björling och landsbygdsminister Eskil Erlandsson under 2011. Carl Bildt besökte Kanada 2012 och höll bilaterala möten i Ottawa och Iqaluit i samband med det svenska ordförandeskapet i det arktiska rådet. Talman Per Westerberg besökte Ottawa i november 2012 och integrationsminister Erik Ullenhag i mars 2013.

Ett stort antal riksdagsutskott, enskilda riksdagsledamöter, utredningar och svenska myndigheter besöker årligen Kanada.

Utöver det utbyte som sker på officiell statlig nivå finns också livliga kontakter mellan svenska och kanadensiska kommuner, regionala myndigheter, intresseorganisationer, universitet och högskolor samt andra offentliga såväl som privata aktörer, vilka alla bidrar till det intensiva och kontinuerliga kunskaps- och erfarenhetsutbyte som äger rum mellan Sverige och Kanada. Ett vanligt tema för kanadensiska besök i Sverige är miljöfrågor och miljöteknik samt på senare tid hälso- och sjukvård medan svenska delegationer ofta vill lära av kanadensiska erfarenheter på migrations- och integrationsområdet.

Handelsutbytet 

Värdet av svensk varuexport till Kanada uppgick 2012 till 9,7 miljarder kronor och varuimporten från Kanada till ca 3,3 miljarder kronor. Detta gör Kanada till Sveriges 25:e största exportmarknad. Kanada hamnar dock inte på listan över våra 30 största varuleverantörer.

De största produktkategorierna som exporteras från Sverige till Kanada är läkemedel, mineraloljeprodukter, telekomutrustning, bilar, maskiner och apparater samt järn och stål. I den andra riktningen märks bl a maskiner och apparater, flygplan, mät- och kontrollinstrument samt koppar.

Enligt Business Sweden finns omkring 150 svenska dotterbolag i Kanada och ännu fler svenska företag är representerade genom distributörer. Flera av de svenska företagen har varit etablerade sedan många år som leverantörer av maskiner och utrustning till Kanadas råvarubaserade industri. Störst av de svenska företagen är Securitas, Ericsson (som hösten 2009 köpte en del av Nortel med 700 anställda i Ottawa) och Astra Zeneca, följda av bl a Autoliv, IKEA, Sandvik och Volvo. Astra Zeneca och Ericsson har forskning i landet. H&M finns etablerade i Kanada, liksom gratistidningen Metro. Enligt Kanadas ambassad i Stockholm finns det 35 kanadensiska företag med totalt 19 700 anställda i Sverige.

 * * *

Hemsidor 

Sveriges ambassad i Ottawa: www.swedishembassy.ca

Business Swedens (tidigare Exportrådets) kontor i Toronto: http://www.business-sweden.se/Export/Marknader/Amerika/Kanada/

Svensk-kanadensiska handelskammaren i Toronto: www.sccc.ca

Canadian-Swedish Business Association: www.csba.se

EU:s kontor i Ottawa: www.delcan.ec.europa.eu

Kanadensiska regeringen: www.gc.ca

Kanadas ambassad i Stockholm: http://www.canadainternational.gc.ca/sweden-suedeSveriges ambassad i Ottawa på Twitter: @SwedenInCanada

Sveriges ambassad i Ottawa på Facebook: www.facebook.com/pages/Embassy-of-Sweden-in-Ottawa/130586780453121?fref=ts