Östra DR Kongo är sedan 1993 drabbat av återkommande krig och konflikter. Detta har lett till omfattande flyktingströmmar och fortsätter att skörda civila offer. Övriga delar av landet är betydligt mindre instabila men incidenter som skulle kunna leda till oroligheter kan inte uteslutas.

Situationen för mänskliga rättigheter kännetecknas av godtyckliga frihetsberövanden, plundringar, utpressning, kidnappningar, tortyr, våldtäkter, stympningar och utomrättsliga avrättningar. Grova kränkningar drab­bar främst civilbefolkningen och situationen är allvarligast i de östra delarna av landet. Det humanitära läget är ytterst svårt, massiva folkomflyttningar sker kontinuerligt till följd av att säkerhetsläget är så instabilt.

I princip råder en närapå absolut straffrihet, med en avsaknad av fungerande statliga institutioner, korruption på alla nivåer, låg utbildningsnivå, säkerhetsproblem och svår fattigdom. Sedan ett antal år tillbaka innehar DR Kongo sista platsen på FN:s utvecklingsorgan UNDP:s så kallade ”Human Development Index”. (År 2013 delar man dock lägsta rankningen med Niger.)

Ett femtiotal rebellgrupper av både kongolesisk och utländsk härkomst opererar i östra DR Kongo och försörjer sig bland annat på illegal utvinning av mineraler, beskattning av civila och skogsavverkning. Landets nationella säkerhetsstyrkor, främst den nationella armén (FARDC), presidentgardet, säkerhetstjänsten (ANR) och polisen (PNC), är skyldiga till en stor andel av de allvarliga kränkningarna av mänskliga rättigheter och folk­rätten i stort. De övriga milisgrupperna som verkar på kongolesiskt territorium gör sig också skyldiga till grova övergrepp (såsom M23, hutumilisen FDLR, Herrens befrielsearmé LRA, ADF och diverse mai mai-grupperingar).

FN:s fredsbevarande mission, MONUSCO, har ett mycket omfattande mandat, men arbetet försvåras av den komplexa situationen och DR Kongos storlek. (DR Kongo är fem gånger större än Sverige och har mycket bristande infrastruktur.)

Situationen i norra Katangaprovinsen och Ituridistriktet har varit relativt lugnare än i Kivuprovinserna men även där noteras kontinuerligt incidenter.

De svenskar och övriga nordbor som befinner sig i landet uppmanas att noga följa nyhetsrapporteringen då läget snabbt kan förändras. Vi påminner om möjligheten att registrera sig vid ambassaden.

Ambassadens reseinformation uppdateras kontinuerligt eller då något av särskilt intresse finns att förmedla.

Generellt gäller att svenska medborgare bör försöka undvika alla slags demonstrationer, manifestationer och folksamlingar och kontinuerligt se över de egna säkerhetsrutinerna.

Liksom många andra afrikanska storstäder brottas Kinshasa med säkerhetsproblem, som hög brottslighet, faror relaterade till trafiken och bristfällig sjukvård.

Ambassaden uppmanar till försiktighet vid förflyttningar inom huvudstaden efter mörkrets inbrott. Undvik att färdas ensam i bil. Håll kontakt med kollegor/vänner inför och i samband med förflyttningar. Förflyttningar till fots bör noga övervägas under dygnets ljusa timmar, och undvikas under de mörka.

Besökare i Kinshasa kan råka ut för "falska poliser" som i bil kör bredvid ett till fots gående tilltänkt rånoffer, presenterar sig med falsk legitimation och ber fotgängaren följa med i bilden "för identifiering". Skulle en sådan situation uppstå, uppträd bestämt, vägra – om möjligt – att följa med i bilen och ta dig snarast till närmaste vad du kan bedöma säkra plats (restaurang, kontorsbyggnad, vaktkur och liknande).

I vissa fall kan det i en rånsituation vara klokast att släppa från sig sina värdesaker och sedan bestämt avlägsna sig från platsen. Som regel är det värdesakerna endast som är föremål för intresse. Ha inte mer kontanter än nödvändigt på dig.

Kinshasas flygplats håller inte europeisk standard. Det saknas säkra, allmänna transportmöjligheter till stadens centrum. Resenärer rekommenderas att se till att bli mötta på flygplatsen.

Glöm inte reseförsäkring, kontrollera noga vad den täcker och om den är giltig för Demokratiska republiken Kongo.