Kort historik

 

 Afghanistans geografiska läge har gjort att området utsatts för talrika invasioner under seklernas gång. Islam nådde regionen på 600-talet. På 1500-talet delades Afghanistan mellan mogulerna och de persiska safaviderna. I mitten av 1700-talet reste sig pashtunerna mot det persiska styret och etablerade ett kungadöme. Rivaliteten mellan Storbritannien och Ryssland, vars välden nådde fram till Afghanistans gränser på 1800-talet, gav landet en viss nationell sammanhållning.

Landets mest fredliga period varade från 1933, när Zahir Shah kröntes till kung, till 1973, när han störtades av sin kusin och svåger, general Mohammed Daud. Efter en militärkupp 1978 installerades en Moskva-orienterad regim. Efter ytterligare en kupp följande år invaderades Afghanistan av Sovjetunionen. Mujaheddin, konservativa stamkrigare stödda av bl.a. Pakistan, Saudiarabien och USA, startade ett gerillakrig i början av åttiotalet. Sovjettrupperna misslyckades med att besegra gerillan och drog sig ur Afghanistan 1989.

Kommunistregimen höll sig kvar till 1992, varefter den efterträddes av en splittrad interimsregering bestående av olika Mujaheddinfraktioner. Åren därefter följde strider mellan olika fraktioner och stammar omväxlande med förhandlingar, vilket ledde till att Afghanistan blev en laglös stat bestående av ett antal små krigsherredominerade områden. Detta ledde i sin tur till uppkomsten av den fundamentalistiska talibanrörelsen, som från 90-talets mitt gradvis lade under sig större delen av landet. Under talibanerna ersattes den formella författningen och andra lagar av religiös rätt, sharia. Talibanrörelsens styre, liksom det föregående Mujaheddin-styret, kännetecknades av grova kränkningar av mänskliga rättigheter och ett starkt förtyck av kvinnor.

Efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001, ställde USA ett ultimatum till talibanregimen att utlämna Osama bin Laden. När detta inte uppfylldes, invaderade USA landet och fördrev talibanerna. I början av december 2001 undertecknades det s.k. Bonn-avtalet om ett provisoriskt styre av Afghanistan i avvaktan på etablerandet av permanenta statliga institutioner av de disparata grupper som utgjorde oppositionen mot taliban, främst nordalliansens fraktioner samt de exilbaserade Cypern- och Rom-grupperna. I Bonn-avtalet gavs ramarna och tidtabellen för den afghanska fredsprocessen.

I enlighet med Bonn-avtalet övertog den 22 december 2001 en afghansk interimsadministration (AIA) den verkställande och lagstiftande makten. AIA följdes 2002 av en övergångsadministration (Afganistan Transitional Authority, ATA). Som ledare för övergångs-administrationen utsågs Hamid Karzai som därefter vann de första direkta presidentvalen 2004.