Politik

Inrikespolitiken har under senare år präglats av reformer i syfte att påskynda processen mot EU- medlemskap. Bland reformerna märks avskaffande av dödsstraffet och lättnader i användning av kurdiska (minoritetsspråk).

AK-partiet (rättvise- och utvecklingspartiet) kom till makten genom en jordskredsseger i valet 2002. Inget av partierna i den gamla regeringen lyckades komma in i parlamentet vilket skakade om det politiska etablissemanget ordentligt. AK-partiet förstärkte sin ställning ytterligare som landets största politiska parti i parlamentsvalet 2007 då partiet fick 46,6% av rösterna. I valet 2011 fick partiet 49,83 % av rösterna. AK-partiet har sina rötter i tidigare islamska partier men partiet betecknar sig som ett konservativt och sekulärt parti. CHP (republikanska folkpartiet) som var landets första parti, grundat av Atatürk, är det största oppositionspartiet. CHP driver en politik i kemalismens anda och anser sig vara republikens försvarare. Förutom AKP och CHP finns två andra partier representerade i parlamentet: MHP (nationalistiskt) och BDP (pro-kurdiskt) varav det sistnämnda ställde upp med oberoende kandidater i det senaste valet.  

Vid EU-toppmötet i Helsingfors i december 1999 beslutade EU:s stats- och regeringschefer att ge Turkiet status som kandidatland. Förhandlingarna om EU-medlemskap startade i oktober 2005. Av de 35 förhandlingskapitlen, områden inom vilka Turkiet måste anpassa sin nationella lagstiftning till EU:s acquis, har hittills 13 kapitel öppnats för förhandlingar. Ett av dessa är färdigförhandlat. Åtta kapitel har frysts av EU i avvaktan på att Turkiet uppfyller sina åtaganden visavi Cypern enligt tullunionen med EU (det s.k. Ankaraprotokollet, se nedan). Ytterligare elva kapitel blockeras av enskilda EU-länder. 

Turkiet har en lång relation till EU. Redan 1963 undertecknades ett associationsavtal (Ankaraavtalet) i syfte att på sikt upprätta en tullunion. Ett tilläggsprotokoll (Ankaraprotokollet) undertecknades 1970. Eftersom Turkiet ännu inte uppfyllt kraven i protokollet på att öppna hamnar och flygplatser för cypriotiska fartyg och flyg, beslutade Europeiska rådet i december 2006 att frysa åtta förhandlingskapitel. 

En tullunion mellan EU och Turkiet upprättades 1996. Den omfattar all varuhandel och ställer vissa krav på att Turkiet anpassar sig till EU:s standards vad avser t.ex. immaterialrätt. Handeln med jordbruks- och stålprodukter regleras i separata avtal.

2005 initerade den svenska regeringen ett flerårigt program i syfte att intensifiera kontakten med det turkiska samhället, med särskilt fokus på att stärka de mänskliga rättigheterna i landet. För mer information, se fliken för utvecklingssamarbete.   

Besöksutbytet och kontakterna mellan Sverige och Turkiet är intensiva. Statsminister Fredrik Reinfeldt besökte Turkiet 2009 och hans företrädare Göran Persson besökte landet 2004. Ett svenskt statsbesök genomfördes 2006. Utrikesminister Carl Bildt besöker landet flera gånger per år och träffar regelbundet sin turkiske motpart. Utrikesministern besökte senast Turkiet i oktober 2012. Handelsminister Ewa Björling, statssekreterare Gunnar Oom och kabinettssekreterare Frank Belfrage besökte Turkiet under 2011.

Premiärminister Erdoğan besökte Sverige 2008 och EU-minister Bağiş 2009.

Även parlamentarikerutbytet är omfattande. Intresset i riksdagen för Turkiet är stort och flera svenska riksdagsdelegationer har besökt landet under senare år. Under 2011 besökte talmannen, jämte riksdagspartiernas gruppledare samt riksdagens finansutskott Turkiet. Såväl riksdagen som turkiska parlamentet har svensk-turkiska vänföreningar. Gustav Blix (m) är ordförande för Svensk-turkiska parlamentariska nätverket. Haluk Özdalga (AKP) leder Turkish-Swedish Friendship Group i det turkiska parlamentet.

Navigation

Top