Om Rumänien

Här presenteras ambassadens landrapport för Rumänien. Rapporten är senast uppdaterad juni 2015.

Landpromemoria Rumänien

Basfakta

 

Officiellt namn: Rumänien, România

Huvudstad: Bukarest, Bucureşti

Språk: Rumänska 85,4% (officiellt språk), ungerska 6,3%, romani 1,2%

Yta: 238 391 km² (drygt halva Sveriges yta)

Folkmängd: 20 121 641 miljoner

Födelsetal: 10 födslar per 1000 personer

Religion: Ortodoxa (rumänsk ortodoxa samt andra underkategorier) 81,04 %, protestanter 5,75 %, katoliker 5,07 %, övriga 1,67 % (huvudsakligen muslimer), ateister eller icke-troende 0,2 %, ospecificerade 6,2 %

Statsskick: Republik

Statschef: Klaus Werner Iohannis, president

Regeringschef: Victor Ponta (PSD)

Regeringspartier: PSD (Socialdemokrater), PC (Konservativa), UNPR (Nationella Unionen för Rumäniens utveckling) och PLR (Liberala Reformistpartiet)  med stöd av minoritetsgrupper.

Parlament: Tvåkammarsystem bestående av 176 platser i senaten och 412 i deputeradekammaren. Ledamöterna väljs utifrån 41 valkretsar plus Bukarest och rumäner bosatta utomlands.

Partier i parlamentet: (Rörelse bland ledamöterna förekommer och vakanser i såväl senaten som i deputeradekammaren kan uppstå.)

Parti                    Ledamöter i senaten                Ledmöter i deputerandekammaren

PSD (Socialdemokraterna)     66                        152

PNL (Nationella liberala partiet)                        43                        78

PDL (Demokratiska liberala partiet)                 19                        34

PP-DD ( People´s Party – Dan Diaconescu)   0                           13

PC (Konservativa partiet)       9                           13  

UDMR (Ungerska demokratiska unionen)   8                           18

UNPR (Nationella unionen för Rumäniens utveckling)         12                        35

FC (Civic Force)                           1                           2

PLR (Liberala Reformistpartiet)                         6                           22

Minoritetspartier (samarbetande i parlamentet, exklusive ungrare) 18 platser i deputeradekammaren

Senaste allmänna val: Parlamentsval i december 2012 och presidentval december 2014.

Nästa allmänna val: Presidentval december 2019 och parlamentsval 2016.

Valuta: 1 RON = 2,1 SEK (maj 2015)

BNP: $199.95 miljoner (2014)

BNP per capita: $10.035(2014)

Viktigaste handelspartner (export): Tyskland 19,6%, Italien 11,8%, Frankrike 6,8%, Ungern 5,1% och Turkiet 4,5% (2014)

Viktigaste handelspartner (import): Tyskland 18,9%, Italien 11%, Ungern 7,8%, Frankrike 5,8%, Polen 4,5% (2014)

Viktigaste exportprodukter: Verkstadsprodukter, elektrisk utrustning, fordon, metaller, textilprodukter, jordbruksprodukter, mineraler, plast och gummi.

Viktigaste importprodukter: Verkstadsprodukter, elektrisk utrustning, mineralprodukter, metaller, textilprodukter,  kemiska produkter, fordon, jordbruksprodukter, plast och gummi.

Sveriges import från Rumänien: 2 559 miljoner SEK (december 2014) (maskiner och teknisk utrustning, verkstadsprodukter, fordon och fordonsutrustning)

Sveriges export till Rumänien: 4 422 miljoner SEK (december 2014) (fordon och fordonsutrustning, telekomutrustning, verkstadsprodukter)

Tillväxt: 2,6% (2014)

Inflation: 0,83% (december 2014)

Budgetunderskott: 1,98% (2014)

Statsskuld (netto): 40,4% av BNP (oktober 2014)

Bytesbalansunderskott: 1,1% av BNP (2013)

Arbetslöshet: 6,5% (december 2014)

Ungdomsarbetslöshet (15-24 år): 22,5% (december 2014)

Energikällor: Fossila bränslen 36,3%, kärnkraft 19,8%, vattenkraft 29,4% samt gas 13,8 %.

Transparency International/Corruption Perception Index (2014): placering 69/175, poäng: 43/100 (0 = highly corrupt, 100 = very clean)

Freedom House (2014): Status:Free; Freedom Rating: 2; Civil Liberties: 2; Political Rights: 2 (1 = best, 7 = worst)

Gini index, World Bank (2012): 27.3 (0 = perfect income equality, 100 = perfect income inequality)

EIGE Gender Equality Index (2013): 35.3 (1 = inequality, 100 = equality)

ILGA Europe (2014): placering 29/49, poäng 28/100 (100 = complete legal protection of human rights)

 

Rumäniens statschef

President: Klaus Werner Iohannis

 

Rumäniens regering

Premiärminister: Victor Ponta, PSD

Vice premiär- och inrikesminister: Gabriel Oprea, UNPR

Vice premiärminister och minister för administration och regional utveckling: Sevil Shhaideh, oberoende

Vice premiär-, jordbruks- och landsbygdsminister: Daniel Constantin, PC

Utrikesminister: Bogdan Aurescu, oberoende                            

Försvarsminister: Mircea Dusa, PSD

Finansminister: Eugen Teodorovici, PSD

Minister för ekonomi, handel och turism: Mihai Tudose, PSD

Kulturminister: Ioan Vulpescu, PSD

Justitieminister: Robert Cazanciuc, oberoende

Social- och arbetsmarknadsminister: Rovana Plumb, PSD

Minister för miljö, vatten och skog: Grațiela Gavrilescu, PLR

Hälsominister: Nicolae Bănicioiu, PSD

Idrotts- och ungdomsminister: Gabriela Szabó, oberoende

Minister för utbildning och forskning: Sorin Cîmpeanu, PC

Minister för EU-fonder: Marius Nica, oberoende

Kommunikationsminister: Sorin Grindeanu, PSD

Transportminister: Ioan Rus, PSD

Minister för energi, SME och företagsklimat: Andrei Gerea, PLR

 

Ministrar utan egna departement

Minister för relationen m. rumäner utomlands: Angel Tîlvăr, PSD

Minister för social dialog: Liviu Pop, oberoende

Minister för kontakter med parlamentet: Eugen Nicolicea, UNPR

 

Talmän i parlamentet

Talman i senaten: Călin Popescu-Tăriceanu, oberoende           

Talman i deputeradekammaren: Valeriu Zgonea, PSD

Centralbankschef: Mugur Isărescu

Rumäniens äldre historia

Det geografiska område som idag utgör Rumänien har varit bebott av indoeuropeiska folk sedan stenåldern, de tidigast kända var thrakerna. År 106 e.Kr införlivades området med det Romerska imperiet och provinsen Dacien bildades. År 271 förlorade romarna området och under de följande tusen åren har området genomströmmats av flera olika folkgrupper. I en period under 1200-talet låg östra området under mongolisk kontroll.

Under 1200- och 1300-talen grundades furstendömena Moldavien och Valakiet av rumäner medan Transsylvanien var ungerskt. Hela regionen kom dock att falla under turkiskt styre när det Ottomanska imperiet bredde ut sig under 1400- och 1500-talen. Rumänien erhöll visst självstyre under denna period och betalade årliga tributer till den turkiske sultanen. År 1878 vann Rumänien självständighet gentemot Turkiet och 1881 utropas kungariket Rumänien. Den tyske prinsen Karl von Hohenzollern-Sigmaringen kröns till landets förste monark under namnet Carol I.

Vid första världskrigets utbrott förhöll sig Rumänien neutralt men anslöt sig tidigt till Ententemakterna (Storbritannien, Frankrike, Ryssland). Vid krigsslutet erhöll Rumänien områdena Transsylvanien, Bessarabien och Bukovina.

I andra världskriget deltog Rumänien först på Tysklands sida, men gick under slutskedet över till de allierade. Vid krigsslutet förvärvade Rumänien vissa områden från Ungern och Bulgarien. De rumänska områdena Bukovina och Bessarabien tillföll dåvarande Sovjetunionen. Idag tillhör områdena Ukraina respektive republiken Moldavien.

Rumäniens moderna historia

Efter andra världskrigets slut befann sig Röda armén i Rumänien och tack vare dess stöd kunde det kommunistiska partiet byggas upp och medlemmarna beredas viktiga positioner i samhället. I det manipulerade valet 1946 fick det kommunistiska blocket 89 procent av rösterna. Året därpå upplöses Nationalliberala partiet och Nationella bondepartiet. Kommunisterna och Socialdemokraterna slås samman och bildar Rumänska förenade arbetarpartiet och får vid valet 1948 nästan samtliga platser i parlamentet. Rumänien utropas till folkrepublik.

Under de följande åren nationaliserades industrier, jordbruk kollektiviserades och politisk opposition förtycktes. Under 1950-talet leddes landet av partiledaren Gheorghe Gheorghi-Dej som valde att föra en mer självständig politik gentemot Sovjetunionen. Från slutet av 50-talet var Rumänien ett land med god ekonomisk tillväxt.

År 1965 avled Gheorghi-Dej och efterträddes av Nicolae Ceausescu. Under Ceausescuregimen hårdnade politiken, hans släktingar tillsattes på höga poster medan nyckelpositioner som överbefälhavare tillskrevs Ceausescu själv. Polis och säkerhetstjänsten Securitate kontrollerade befolkningen hårt. Ceausescu behöll den självständiga hållningen gentemot Sovjetunionen.

Vid 70-talets slut vände ekonomin nedåt på grund av missbedömningar i planekonomin och Rumänien tvingades trots sina egna oljetillgångar importera bränsle under en internationellt rådande oljekris. Rumänien beviljades lån från Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken men p.g.a. att rumänska varor inte klarade den internationella konkurrensen led landet brist på utländskt kapital att finansiera lånen med. Situationen förvärrades under 80-talet då Ceausescu satte målet att betala av hela utlandsskulden före 1990. Detta mål gjorde att stora delar av befolkningen utsattes för svåra umbäranden, bland annat tvångsförflyttades många människor från sina hem, både på landsbygden och i Bukarest. Folkets frustration växte dock under ytan. Den 22 december 1989 när Ceausescu höll tal till folket uppstod våldsamma demonstrationer. Paret Ceausescu flydde men blev snart gripna och avrättades på juldagen under oklara omständigheter.

En provisorisk regering upprättades (Nationella räddningsfronten) med Ion Iliescu på presidentposten. Flera framstående personer inom den tillfälliga regeringen hade bakgrund i den tidigare kommunistregimen. 

I det kommande valet 1990 fick Nationella räddningsfronten 85 procent av rösterna genom att höja löner och importera livsmedel. Levnadsvillkoren förbättrades dock inte på längre sikt och revolutionens entusiasm utbyttes snart mot missnöje gentemot regeringen. 

1990-talet präglades av fortsatta protester och demonstrationer vilka ledde till arresteringar, personskador och dödsfall. Regeringar efterträdde varandra och slitningarna fortsatte, främst på grund av att levnadsstandarden inte förbättrades. Nationalistiska krafter i landet ställde också folkgrupper mot varandra vilket bidrog till oron.

År 1993 ingick Rumänien ett associationsavtal med EU, vilket innebar inledningen på ett närmare samarbete. Besvikelsen blev därför stor när medlemskapsansökan avslogs 1997. Landets ekonomi fortsatte att försämras under 1999 vilket ledde till protester och i december uppstod en regeringskris. Mitt uppe i rådande regeringskris inleddes medlemsförhandlingar med EU.

År 2000 kom socialdemokraterna till makten med Ion Iliescu som president och året därpå genomfördes en folkomröstning gällande de lagförändringar som ett EU-medlemskap kräver. Tre månader före valet 2004 inleddes en stor korruptionsutredning mot åttio före detta ministrar och tjänstemän, däribland Traian Băsescu, dåvarande borgmästare i Bukarest. Băsescu försvarade sig med att anklagelserna var smutskastningsförsök från hans politiska motståndare. Under 2004 valdes Traian Băsescu till president och samma år gick Rumänien med i NATO. Under 2007 erhöll landet medlemskap i EU, efter att EU-kommission betonat att reformerna av rättsväsendet, arbetet mot korruption, samt kampen mot organiserad brottslighet skulle hållas under noga uppsikt genom mekanismen CVM  (European Commission Mechanism for Cooperarion and Verification). 

Inrikespolitik

Rumäniens nuvarande författning antogs 1991 och har till viss del kompletterats därefter. Presidenten har konstitutionellt en stark ställning gentemot både regering och parlament, i och med att denne kanpromulgera lagar och begära konstitutionell prövning av dessa. Vidare nominerar presidenten domare och höga tjänstemän, t.ex. chefen för antikorruptionsmyndigheten DNA, såväl som premiärministern efter konsultationer med parlamentet. Presidenten skriver även på internationella avtal och har vissa möjligheter att upplösa parlamentet såväl som att försinka utnämningar av ministrar. Parlamentet består av två kamrar; senaten med 176 ledamöter och deputeradekammaren med 412 ledamöter. På grund av valsystemets komplicerade struktur varierar antalet parlamentsledamöter mellan valen.  De båda kamrarna har i princip lika befogenheter vilket ibland har varit problematiskt. Parlamentet har den grundläggande lagstiftningsmakten. Under de senaste regeringarna har möjligheten till utfärdandet av regeringsdekret ofta utnyttjats. Korruptionen är ingrodd och spridd genom alla samhällsskikt vilket fortsätter utgöra stora utmaningar för regeringen. Jämfört med svensk inrikespolitik som ofta följer en vänster-högerskala skiljer sig rumänsk politik genom en mindre utpräglad ideologisk partipolitik och mer relaterat till person. I senkomna försök att göra upp med det förflutna har man börjat öppna den kommunisttidens säkerhetstjänsten Securitates arkiv. Detta har lett till upprörda diskussioner och anklagelser om nuvarande makthavares samarbete med säkerhetstjänsten. Mycket av det känsligaste materialet härrörande från den närmaste tiden efter 1989 uppges ha undanröjts eller förfalskats.

Det planeras en administrativ- och konstitutionell reform med målen att få tydlighet i ansvarsfördelningen mellan president och regering samt att  öppna upp för en indelning av landet i storlän istället för de 41 smålän som finns idag. Än så länge är reformen endast på diskussionsstadiet.

I anslutning till finanskrisen 2008 skenade budgetunderskottet iväg och uppgick 2009 till 6,6 procent av BNP. Rumänien sökte lån hos IMF, EU och Världsbanken och inledde samma år ett IMF-program som nu skapat makroekonomisk stabilitet.

Som en reaktion på regeringens hårda åtstramningspolitik ägde landsomfattande demonstrationer rum i början av 2012. Missnöjesyttringarna resulterade i att regeringen Boc föll i början av februari 2012. Den nya regeringen med Mihai Razvan Ungureanu, oberoende, som premiärminister föll även den i en förtroendeomröstning 27 april 2012, efter knappt tre månader vid makten. Den 7 maj 2012 valdes Victor Ponta, PSD, till ny premiärminister för en koalitionsregering bestående av PSD, PNL, PC, samt oberoende ministrar. Ponta-regeringen innebar en förskjutning mot vänster på vänster-högerskalan jämfört med Ungureanu-regeringen.

I parlamentsvalet den 9 december 2012 vann alliansen Socialliberala Unionen (USL), som består av partierna PSD, PNL, PC och UNPR, en stor seger och fick totalt 66,3% av mandaten i deputeradekammaren och 69,3 % av mandaten i senaten. Detta innebär bland annat att USL har tillräcklig majoritet för att rösta igenom ändringar i Rumäniens konstitution i parlamentet. Alliansen ARD, som består partierna PDL, FC och PNTCD och som stöder President Băsescu, fick i valet 13,6% av mandaten i både deputeradekammaren och senaten. I och med valresultatet tvingades president Băsescu att återigen nominera Victor Ponta till premiärministerposten. Premiärminister Pontas nya regering röstades igenom i parlamentet 21 december 2012. Mandatperioden sträcker sig fram till 2016.

I förra årets presidentval stod slutstriden i den andra omgången i november 2014 mellan sittande premiärministern Ponta och Klaus Iohannis, tidigare borgmästare i staden Sibiu och dåvarande företrädare för ACL, en allians mellan två liberala partier. Iohannis tog hem segern med stor marginal. Detta är första gången som en protestantisk president från den tysktalande minoriteten valts. Valet innebar även en demokratisk framgång genom ett kraftigt ökat antal röstande (mer än 10 procent) till 64 procent i presidentvalets andra omgång jämfört med den första (53 procent). En allmän valapati har rått med valdetagande runt 40 procent i de senaste två parlamentsvalen. Betydligt fler ungdomar röstade för Iohannis i den andra valomgången och 70 procent av hans röster kom från väljare under 50 år. Endast 9 procent av rösterna kom från väljare över 65 år.

Iohannis gick till val på en agenda om att bekämpa korruption. Via sociala media mobiliserades en proteströrelse mellan valomgångarna som fick bränsle av regeringens starkt kritiserade organisation av utlandsröstningen. 

Regeringen leds fortfarande av den socialdemokratiske premiärministern Victor Ponta. Den nuvarande regeringen består, utöver PSD, av företrädare från den Nationella Unionen för Rumäniens Framsteg (UNPR) och det Konservativa Partiet (PC). Dessa har bildat en parlamentarisk grupp tillsammans med det mindre Liberalreformistiska Partiet (PLR). Regeringen åtnjuter därtill en majoritet i både senaten och den undre kammaren, vilket beräknas vara fallet fram till parlamentsvalet 2016.

Rumänska romer

Romer har funnits i landet sedan 1200-talet och hölls som slavar fram till 1864 när ett förbud infördes. Det är svårt att göra en exakt uppskattning av antalet romer i Rumänien, men Europarådet uppskattar att det nu finns mellan 1.2 och 2.5 miljoner romer i Rumänien (2010), vilket utgör mellan 6 och 12 procent av den totala befolkningen om 20 miljoner invånare, enligt folkräkningen 2011. I denna uppgav endast runt 620 000 personer att de var romer, en uppskattad underskattning bl.a. p.g.a. det sociala stigmat förknippat med att ange sin romska tillhörighet. Den rumänska officiella statistiken gör inte någon etnisk åtskillnad. Cirka 40 procent av befolkningen beräknas leva i fattigdom. Olika undersökningar som gjorts av bl.a. EU/FN och frivilligorganisationer visar att rumänska romer i stor utsträckning lever under fattigdomsgränsen med betydligt sämre sociala indikatorer jämfört med majoritetsbefolkningen t.ex. lägre förväntad livslängd, större förekomst av kroniska sjukdomar och sämre bostadsförhållanden. Rumänska regeringsföreträdare uppskattar att runt 100 000 personer, av vilka de flesta tros tillhöra den romska minoriteten, i dagsläget inte är folkbokförda och därmed utan nationellt ID-kort, vilket negativt påverkar möjligheterna att utnyttja offentliga utbildnings- och hälsotjänster. Det finns ca 15 olika etniska romska undergrupper i landet.

Den senast reviderade ”nationella strategin för romers integrering i samhället” antogs 2015 och löper fram till 2020. Strategin syftar bland annat till att gradvis eliminera den utbredda fattigdomen och sociala exkluderingen av romer genom att utforma åtgärder i fråga om utbildning, sysselsättning, bosättning och hälsa. Strategin lägger betydande ansvar på lokal politisk nivå. I maj 2015 reviderades även den ”nationella strategin för social inkludering och fattigdomsbekämpning” för 2015-2020. Syftet är att underlätta för fattiga och utsatta personer att hitta arbete samt öka finansiellt stöd till personer med låg inkomst och främja marginaliserade grupper, med särskilt fokus på barn.

I maj 2015 tillsattes en ny statssekreterare med specifikt ansvar för Romafrågor, Ciprian Necula, i departementet för EU-fonder. Necula har romsk bakgrund och har tidigare arbetat med Romafrågor i icke-statliga organisationer.

Romer är en officiellt erkänd nationell minoritet och har politisk representation i parlamentet, om än kraftigt underrepresenterade med två garanterade representanter i underhuset. Lagstiftningen skyddar romer mot diskriminering men fördomar mot romer bland majoritetsbefolkningen är vanligt förekommande.

I den brottsbalk som trädde i kraft i februari 2014 är endast exploaterande tiggeri kriminaliserat. Tidigare fanns ett generellt förbud. Den nya regeln innebär förbud mot att utnyttja underåriga eller funktionsnedsatta som upprepade gånger skickas ut för att tigga. Påföljden är 6 månader till 3 års fängelse, eller böter. Straffet är strängare om det sker av förmyndare eller med användning av våld (1-5 års fängelse). Om arbetsföra vuxna låter minderåriga vara närvarande vid tiggeri är detta straffbart med tre månader till två års fängelse eller böter.

I augusti 2014 anvisades totalt 30,6 miljarder EUR för Rumänien i finansiella perspektivet 2014-2020, av vilka 4,8 miljarder EUR tilldelas via sociala fonden. Rumäniens totala absorptionsnivå av EU-fonder uppgick i slutet av maj till 54,42 procent. Hur mycket som kanaliseras till projekt som direkt gynnar romer är svårt att utläsa då projekten vanligtvis riktar sig till utsatta grupper oberoende av etniskt ursprung.

EU-politik

Rumänien och Bulgarien blev medlemmar i EU den 1 januari 2007, vilket förenades med samarbets- och verifikationsmekanismen CVM som innebär en årlig utvärdering av båda ländernas rättsreformer samt antikorruptionsarbete.  Rumäniens senaste CVM-rapport från slutet av januari 2015 visar att Rumänien under 2014 rört sig i positiv riktning. Det finns ett starkt stöd bland befolkningen för EU:s fortsatta inblandning i reformerna av rättsväsendet och korruptionsbekämpningen. Antalet inledda processer rörande korruption på högre nivå steg kraftigt under 2014, dock finns det fortsatt visst motstånd när det gäller upphävandet av parlamentarikers åtalsimmunitet, samt problematik i fråga om separationen mellan politiska poster och näringslivet. Vidare finns lagförslag initierade av parlamentariker om att ändra brottsbalken och processrätten för att försämra möjligheterna till lagföring för korruptionsbrott.

Rumänien är inte med i Schengen, vilket lett till att ett inträde står högt på den politiska agendan. Vid tidpunkten för EU-medlemskapet påbörjades processen för utvärdering av Rumäniens och Bulgariens förmåga att tillämpa Schengenregelverket vilket också innebar att ländernas inträde bör ske samtidigt. Tveksamhet till huruvida Rumänien och Bulgarien är redo för ett Schengeninträde har uttryckts från vissa EU-medlemsländer och beslutet om Rumäniens och Bulgariens Schengeninträde har flera gånger skjutits på framtiden. Schengenfrågan har blivit en politisk prestigefråga för regeringen. Även målet om ett inträde i eurozonen står högt upp på landets reformagenda, med en nuvarande målsättning om inträde 2019.

Sedan Rumäniens inträde i EU har landet erbjudits goda möjligheter att söka medel från EU:s strukturfonder. Tidigare regeringar har dock kritiserats för extremt lågt utnyttjande av fonderna. Ett departement med uppgift att öka absorptionen av EU-fonder inrättades efter valet i december 2012. Utnyttjandegraden har stigit markant under senare år och är från nivån 2012 på 6,8 procent var i slutet av maj 2015 uppe i 61,4 procent, med en målsättning om att uppnå 80 procent under 2015.

Rumänien är generellt positivt till en utvidgning av EU så länge nya kandidatländer uppfyller alla de inträdeskriterier som ställdes på Rumänien.

Utrikes- och säkerhetspolitik

Både medlemskapet i NATO och EU har stöd hos befolkningen.

Genom att vara med i NATO och EU har Rumäniens förbindelser med grannländerna förbättrats. Ett avtal har tecknats med Ungern där länderna avstår territoriella anspråk gentemot varandra samt garanterar de etniska minoriteternas rättigheter. I februari 2013 motsatte sig rumänska myndigheter att szeklerlandets flagga (en region i centrala Rumänien med ungersk majoritetsbefolkning) hissades på offentliga byggnader. Ungerns statssekreterare för utrikesfrågor, Zsolt Nemeth kallade förbudet för en ”symbolisk aggression”. Det s.k. flaggrälet ägde sannolikt rum mot bakgrund av den planerade författningsändringen som innebär att Rumänien kom att delas in i åtta storlän. Till den ungerska minoritetens besvikelse innehåller förslaget om åtta storlän ingen indelning som skulle ge ett sammanhängande ungerskspråkigt område.

Relationen till grannlandet Moldavien, som periodvis tillhört Rumänien, är viktig och Rumänien stödjer Moldaviens närmande mot EU. Likaså stödjer Rumänien Ukrainas närmande till Europa. Relationen till Ukraina har över tid varierat i karaktär. Ockupationen av Krim under 2014 har dock lett till att relationerna förbättrats och samtidigt har Rumänien tillhört de länder som hårdast kritiserat Ryssland för sitt agerande. I maj 2015 skrevs även ett gränshandelsavtal med Ukraina under, vilket tyder på ett närmande länderna emellan. Rumänien stödjer länderna på västra Balkan önskan att närma sig EU och är mån om att rumänska minoriteters rättigheter i området, framförallt i Serbien, respekteras. Rumänien har dock inte erkänt Kosovo. Rumänien är positivt till samarbetet mellan EU och Turkiet och man bedömer att detta kan ge fördelar för de sydöstra delarna av Europa. I december 2011 signerade Rumänien och Turkiet ett avtal om strategiskt partnerskap.

Rumänien är sedan 1992 tillsammans med flera grannländer delaktigt i Black Sea Economic Cooperation (BSEC), med syftet att främja bl.a. transport, handel, sysselsättning samt skydda miljön i regionen. Rumänien är också medlem i Svarthavssynergin, ett EU-samarbete syftande till att stärka Svartahavsregionen ekonomiskt och kulturellt samt att förstärka det regionala samarbetet med EU. Ett annat samarbete Rumänien deltar i är Donaustrategin som syftar till att utveckla transport- och turismmöjligheter samt bevara och förbättra miljön längs Donau.

Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar

Landet drabbades hårt av den finansiella krisen 2008, den inhemska valutan RON tappade i värde och de utländska investeringarna avstannade. Budgetunderskottet 2009 uppgick till 6,6 procent av BNP och Rumänien inledde ett IMF-program som skapat makroekonomisk stabilitet. År 2014 uppgick budgetunderskottet till 1.98 procent av BNP och statsskulden till  40.4 procent av BNP.

De lån som Rumänien tog med hjälp av IMF, EU och Världsbanken 2009 bidrog till att stärka den egna valutan samt att mildra effekterna av finanskrisen. Det IMF-program som inleddes innebar bl.a. att momsen höjdes från 19 till 24 procent 2010, antalet offentliganställda reducerades, offentliganställdas löner sänktes med 25 procent och krav på regeringen att genomföra strukturreformer och privatisera statliga företag. Regeringen har under 2015 inlett en omfattande revidering av skattelagstiftningen, som syftar till att lätta på skattetrycket. Åtgärderna syftar främst till att öka konsumtionen, minska skatteflykt och stimulera ekonomisk tillväxt men kommer även påverka statsbudgeten negativt. Några av åtgärderna träder i kraft redan i juni, däribland momssänkningen på mat från 24 till 9 procent.

Skatteförändringarna har kritiserats av IMF, som i huvudsak betonat regeringens oförmåga att presentera kompenserande åtgärder för det budgetunderskott skatte- och momssänkningarna resulterar i och hur budgetmålet ska hållas intakt. Rumäniens nuvarande avtal med IMF/Kommissionen löper ut i september 2015, men ser ut att förlängas efter att den finansministern uttryckt en sådan önskan.

För att åstadkomma ekonomisk tillväxt måste Rumänien fortsätta det mödosamma reformarbetet med att modernisera den offentliga sektorn, förbättra företagsklimatet samt öka absorberingen av EU-fonder. Sedan Rumäniens medlemskap i EU har en ny marknad öppnats för europeiska företag, men bl.a. på grund av korruptionen har utländska företag till viss del haft svårt att etablera sig i landet.

I dagsläget är de ekonomiska utsikterna i Rumänien ljusa. Under 2014 växte den rumänska ekonomin med 2.8 procent och tillväxttakten beräknas vara stabil även under 2015 och 2016. Huvudsakligen driver den starka privata konsumtionen och återhämtade investeringsnivåer på utvecklingen. Privat konsumtion ökar främst som ett resultat av förväntade höjda löner samt momssänkningen på mat som planeras till i juni. Det ökande antalet privata investeringar drivs på av låga lånekostnader, att vinster som återinvesteras undantas från skatt, samt de stabila tillväxtprognoserna. Även offentliga investeringar väntas stiga i antal efter att absorptionsnivån av EU-fonder börjar ta fart. Regeringens planerade skatteförändringar väntas öka tillväxten ytterligare med 0.5 - 0.8 procent.

Inflationen beräknas därtill sjunka till rekordlåga 0.2 procent under 2015 för att därefter stabilisera sig kring 0.9 procent.

Även arbetsmarknaden visar tecken på återhämtning. Sysselsättningsgraden steg med 1 procent under 2014, vilket var den första ökningen sedan finanskrisen. Arbetslösheten väntas under 2015 sjunka ytterligare, från att ha legat på 6.8 procent under 2014. 

Den nationella skatteadministrationsbyrån ANAF har registrerat en markant ökning skatteintäkter efter startskottet för den kampanj som syftar till att motverka skatteflykt. Under årets första kvartal registrerades ökade skatteintäkter på 11 procent jämfört med samma period 2014. 

Landets förbindelser med Sverige

Det bor ca 650 svenskar i Rumänien, varav knappt 500 är svenska studenter som studerar vid rumänska universitet.

Sverige har haft diplomatiska förbindelser med Rumänien sedan 1916. Idag representeras Sverige av ambassadör Anneli Lindahl Kenny. I Rumänien finns även ett honorärkonsulat i Timisoara. Business Sweden (Sveriges export- och investeringsråd) finns representerat i Bukarest sedan år 2004 och täcker även Moldavien.

Ambassaden arbetar aktivt med att främja Sverige i Rumänien genom bl.a. stöd till kulturevenemang samt exportfrämjandesatsningar för att stimulera handel och investeringar.

Under början av 2015 besökte den rumänska socialministern Rovana Plumb Stockholm för att föra samtal kring en gemensam deklaration om samarbete i sociala frågor inklusive barn och jämställdhet mellan könen och därefter besökte statssekreterare Pernilla Baralt Rumänien. Den gemensamma deklarationen kommer att undertecknads i juni av svenska ministern Åsa Regnér och Plumb, under ett besök i Rumänien av en delegation också bestående av Pernilla Baralt och den nationella samordnaren för arbetet med utsatta EES-medborgare Martin Valfridsson.

Tidigare högnivå besök har bl.a. varit statssekreteraren för handelsfrågor, Gunnar Oom som besökte Rumänien i mars 2013 och därefter handelsminister Eva Björling i november 2013. I oktober 2012 närvarade statsminister Fredrik Reinfeldt vid European People´s Party (EPP) kongress som hölls i Bukarest. I april 2012 besökte statssekreteraren i utbildningsdepartementet Amelie von Zweigbergk Rumänien. Kabinettssekreterare Frank Belfrage samt en riksdagsdelegation (vängruppen svensk-rumänska parlamentariker) besökte Rumänien 2011. Utrikesminister Carl Bildt besökte Rumänien 2008 och det svenska kungaparet under 2003.

De svenska storföretagen finns på plats i Rumänien men relativt få små och medelstora svenska företag. Sedan en tid tillbaka har dock intresset för den rumänska marknaden ökat. IKEA byggde sitt första varuhus 2007. H&M och Skanska etablerade sig i Rumänien 2011. Idag finns det cirka 1296 svenska eller svenskrelaterade företag i Rumänien enligt det rumänska nationella handelsregistret. Drygt 139 svenska företag finns uppsatta på Business Swedens lista.

Under våren 2015 kommer Business Sweden att genomföra en ”Business Confidence Survey” hos nordiska företag verksamma i landet. Sverige och Rumänien har ingått avtal om samarbete om försvarsmateriel, om samarbete inom energi- och miljöområdet, avtal för undvikande av dubbelbeskattning samt avtal för investeringsskydd. Under 2015 kommer Business Sweden att lägga ned sitt kontor i Rumänien och sköta verksamheten från Polen.