Trafficking av människor i Argentina, Bolivia, Paraguay och Uruguay

I Argentina, Bolivia, Paraguay och Uruguay är trafficking av människor ett stort och växande problem. Trenden följer den gängse där människor smugglas från fattigare områden till rikare, både inom de enskilda länderna och transnationellt för att exploateras sexuellt eller tvingas till slavarbete i fabriker, affärer, gruvindustrin, inom jordbruket och som tjänstefolk. Undermålig statistik och den stora mängden människor som lever utan kontakt med statliga institutioner gör mörkertalet när det gäller antalet offer mycket stort. Sex-turismen är växande. Argentina, Bolivia och Uruguay har en lagstiftning som direkt förbjuder trafficking; den paraguayanska traffickinglagstiftningen ska träda i kraft i år. Brottets maxstraff i de olika länderna varierar mellan 10 och 16 år i fängelse. Hjälpinsatser för traffickingoffer är ojämnt fördelade mellan olika områden. Korrupta statstjänstemän och poliser underlättar eller deltar ibland själva i traffickingverksamhet. NGOs har en betydande roll när det gäller att förebygga och motverka trafficking i länderna.

Argentina

Argentina är både ett slutdestination-, transit-, och ursprungsland när det gäller människohandel och människosmuggling. Trafficking av barn, kvinnor och män har ökat de senaste fem åren. I april 2008 antogs en federal anti-traffickinglagstiftning, med en straffskala på mellan tre och femton år i fängelse.  Den har dock fått kritik för att ha en allt för snäv definition av människohandel där offer äldre än 18 år måste bevisa att de inte självmant gått med på att utsättas för trafficking. Dessutom bortser man i lagtexten från att påbjuda att preventiva åtgärder mot trafficking vidtas samt att brottsoffer ska ges det skydd och den hjälp som situationen kräver. Inga traffickingdomar har ännu fällts efter att den nya lagen trätt i kraft.

De federala myndigheter tillhandahåller inga tillflytsorter för traffickingoffer, utan hänvisar i mån av plats till andra typer av härbärgen. Däremot uppmanas offer att ställa upp i rättegångar och vara behjälpliga vid polisutredningar. Det argentinska justitiedepartementet har utlovat att människor som utsatts för människohandel och är villiga att åtala sina förövare ska få tillgång till medicinsk och psykologisk vård, advokathjälp och andra typer av assistans.  

Ett betydande bekymmer är dock den utbredda korruptionen inom polisväsendet. Från olika NGO rapporteras om polisbefäl, framförallt på provinsiell nivå, som äger bordeller eller som i utbyte mot mutor, sexuella tjänster, mat eller alkohol understödjer traffickingverksamhet.

Enl. rapporter kommer 90 % av de människor i landet som utsätts för människohandel från de nordliga provinserna Chaco, Formosa, Corrientes och Missiones. Därifrån kidnappas och bortförs barn, ungdomar och vuxna för att tvingas till olika former av sexuell exploatering på andra platser, framförallt i huvudstaden och de södra provinserna.

Utöver sexuell exploatering förekommer även trafficking med syftet att tvinga offren till arbete för svältlöner i fabriker, inom jordbruket och som tjänstefolk. Framförallt rör det sig om människor från Peru, Bolivia och Paraguay. Misstankar florerar även om att en del kineser som arbetar i så kallade ”chinese supermarkets” är offer för traffickingverksamhet.

Många traffickingoffer tvingas också till Argentina från närliggande länder, då främst från Paraguay, Brasilien och Dominikanska Republiken. En del stannar i landet, medan andra slussas vidare till länder som Chile, Brasilien, Mexico, Spanien och övriga Västeuropa. I en rapport påpekas att trenden i Argentina följer den gängse: ”människor smugglas ut från fattiga till rikare områden”.

Den utbredda fattigdomen och det stora antalet människor som står utanför samhället gör att det finns ett stort mörkertal när det gäller antalet kidnappningar och försvinnanden. Enligt siffror från olika NGOs rapporterades dock 500 kvinnor saknade i landet förra året. Federala polismyndigheter rapporterade samtidigt att runt 5000 barn varje år tvingas in prostitutionsverksamhet av traffickingligor. I verkligheten är de dock antagligen många fler.


Bolivia

Bolivia är framförallt ett ursprungsland när det gäller människohandel och människosmuggling av män, kvinnor och barn. Människor som utsätts för transnationell trafficking slussas till länder som Argentina, Brasilien, Peru, Chile, Spanien och USA för att arbeta till svältlöner i fabriker och inom jordbrukssektorn. Människor från ursprungsbefolkningen är särskilt utsatta, många tvingas till arbete som tjänstefolk eller på nöt- och sockerrörsplantager, i synnerhet i Brasilien. Unga kvinnor är offer för trafficking och skickas från landsbygden till urbana områden där de tvingas till prostitution. Även barn utsätts för människohandel och många tvingas jobba i gruvor, inom jordbruket eller med hushållsnära tjänster. Alla former av trafficking är förbjudna enligt lag och kan leda till upp till 12 år i fängelse.

Rapporter gör gällande att det i gränsområdet mellan Bolivia och Peru förekommer att föräldrar säljer eller hyr ut sina barn som jordbruksarbetare. Uppgifter som ambassaden tagit del av visar samtidigt på att bolivianska traffickingligor i betydande utsträckning slussar barn till den Argentinska regionen Mendoza där de tvingas till prostitution.  Det finns även uppgifter om att barn uppmuntras av sina familjer till att prostituera sig.

Andra rapporter pekar på att vissa papperslösa invandrare från Asien som har Bolivia som transitland kan vara utsatta för trafficking.

Människor som utsatts för människohandel uppmanas av bolivianska myndigheter att hjälpa till vid förundersökningar och ställa upp i rättegångar mot sina förövare. Dock har det hänt att vissa offer fängslats för brott som varit ett direkt resultat av det tvång de utsatts för i samband med traffickingverksamhet. Uppgifter förekommer också om att statstjänstemän underlättat och deltagit i människohandel, framförallt när det gäller tvångsarbete på plantager och i gränsområdena. Inga förundersökningar vidtogs dock i den här typen av fall.

Den bolivianska staten vidtar olika åtgärder för att motverka människohandel och för att skydda offer för traffickingverksamhet. Bl.a. så utförs räder på bordeller och utbildning av åklagare och andra personer som arbetar mot trafficking. Seminarier genomförts runt om i landet för att öka människors kunskap om problemet. Tillfälliga härbärgen för traffickingoffer har öppnats i Santa Cruz och La Paz. Stödinsatserna ute på landsbygden är dock mycket begränsade. Ingenting har gjorts för att minska efterfrågan på sexuella tjänster.

I sammanhanget ska det påpekas att den officiella bolivianska hållningen är att den bolivianska staten är väl förmögen att ta hand om barn inom landets gränser. Detta framhålls ofta som ett argument för att inte i större utsträckning tillåta adoptioner till utlandet.


Paraguay

Paraguay är framförallt ett ursprungs- och transitland när det gäller trafficking av människor. Från Paraguay tvingas människor främst till Argentina, Brasilien, Bolivia, Spanien och Italien där de utsätts för sexuell exploatering och tvångsarbete.  Under året kommer en ny lagstiftning träda i kraft som innebär att människor som utsätter andra för trafficking riskerar fängelse i upp till 10 år.  På justitiedepartementet i Asuncion finns en åklagare som har som arbetsuppgift att på heltid utreda misstankar om människohandel. Ute i vissa av provinserna finns tjänstemän med liknande funktioner. Samtidigt samarbetar man med Argentina, Brasilien och Spanien för att motverka transnationell människohandel.

Bristande utbildning, avsaknad av sociala institutioner och okunskap om rättigheter och lagar gör ursprungsbefolkningen särskilt utsatt. Många fall av tvångsarbete rapporteras, i synnerhet från regionen Chaco. Av samma anledningar faller barnarbetare och gatubarn i högre grad offer för trafficking.

Enligt ILO har fallen där minderåriga män tvingas till prostitution ökat. En del av dessa slussas utomlands, framförallt till Italien.

Den paraguayanska regeringen hjälper traffickingoffer genom att förse dem med tillfällig sjukvård, psykologisk hjälp och provisoriska härbärgen. Samtidig ger den ekonomiskt stöd till ett mindre antal icke-statliga organisationer som arbetar mot trafficking. Traffickingoffer uppmuntras att delta i förundersökningar och rättegångar mot sina gärningsmän.

För att motverka trafficking av människor har regeringen genomfört ett antal seminarier runt om i landet. Dock riktas kritik mot att man inte vidtagit erforderliga åtgärder för att minska efterfrågan på sexuella tjänster.

Enligt uppgifter förkommer det att poliser, gränsvakter, domare och politiker är inblandade i traffickingverksamhet. Regeringen har inte påbjudit några förundersökningar mot den här typen av aktiviteter.


Uruguay

Uruguay är främst ett ursprungs- och transitland vad gäller trafficking och människohandel. Den största verksamheten sker inom landet, där människor slussas till gräns- eller turistområden för att tvingas till prostitution. Det förekommer även trafficking till andra länder, framförallt till Spanien och Italien. Samtidigt har andra former av tvångsarbete, i synnerhet inom jordbruket och i form av hushållsnära tjänster, rapporterats. Alla former av trafficking är förbjudna enligt lag med en påföljd av mellan 4 till 16 år i fängelse. Människor som utsätter andra för tvångsarbete riskerar upp till 12 år i fängelse.

Enligt uppgifter är det brukligt bland vissa familjer som lever i fattigdom att skicka iväg barn för att låta dem arbeta inom jordbruket och som tjänstefolk; andra uppgifter gör gällande att vissa föräldrar uppmuntrar sina barn till prostitution.

Den uruguayanska regeringen har kritiserats, bl.a. av i den amerikanska statens årliga traffickingrapport, för att inte i tillräckligt hög grad hjälpa offer för trafficking. Insatserna över landet är ojämnt fördelade, framförallt utanför huvudstaden. Det ska dock påpekas att regeringen understödjer vissa anti-trafficking NGO samt att traffickingoffer från andra länder inte behöver lämna Uruguay om de löper risker i sina hemländer. Offer uppmuntras att delta i förundersökningar och rättegångar mot ansvariga för människohandel.

UNHCR har samtidigt rapporterat att regeringens preventiva insatser mot trafficking är blygsamma. Utöver att sprida anti-trafficking material i skolorna och ett par tv-reklam kampanjer har man inte gjort mycket.

Det finns inga rapporter om möjlig inblandning från statstjänstemän i traffickingverksamhet.


Trafficking och sexturism vid Triple Frontera

De välbesökta gränsområdena Triple Frontera mellan Argentina, Brasilien och Paraguay kännetecknas av allt större problem med trafficking och sex-turism. Området visar prov på den komplexitet som människohandel och människosmuggling utgör. På grund av en fattig befolkning, bristande sociala institutioner, nationsgränser som med lätthet kan forceras utan myndigheternas vetskap och en stor tillströmning av utländska turister så har traffickingverksamheten vuxit sig stark. Sex-turismen sägs samtidigt ha ökat de senaste fem åren i området.

En utsatt grupp är barn. Enligt en UNICEF-rapport från 2005 bor det 1,9 miljoner människor i 62 kommuner som ligger runt gränsområdet. Av dessa är 45 % minderåriga. Enligt en annan rapport uppskattas minst 3500 av dessa barn och ungdomar vara prostituerade, och många av dem är offer för trafficking. Uppgifter pekar på att det i vissa familjer och samhällen är mer eller mindre socialt accepterat att uppmana barn till att prostituera sig för att försörja familjen. Det förekommer även att barn från andra provinser utsätts för trafficking och tvingas till prostitution i gränsområdet.

Samtidig är människor av ursprungsbefolkningen särskilt utsatta. Av tradition har de rört sig över gränserna mellan de tre länderna, och den naturliga avsaknaden av registrerade förflyttningar har underlättat för transnationella människosmugglare. Fattigdom, brist på utbildning och sociala institutioner ökar ytterligare gruppens utsatthet.

Likt på andra platser i Paraguay, Bolivia, Uruguay och norra Argentina har trafficking av människor runt Triple Frontera under en längre period varit ett växande problem. En oroande trend är nu att människosmugglingen verkar sprida sig och att människor från platser som tidigare varit oberörda faller offer. Rapporter pekar på att trafficking av människor nu även förekommer långt ner i södra Argentina.

 

Riccard Slettengren, praktikant
27 februari 2009

Navigation

Top