Trafficking av människor i Argentina - Migranter, kvinnor och barn de mest utsatta

I Argentina är trafficking av människor ett stort och växande problem där migranter, kvinnor och barn är särskilt utsatta. Människor smugglas in och inom landet eller transnationellt för att exploateras sexuellt eller för att tvingas till arbete i slavliknande förhållanden inom exempelvis textil och jordbrukssektorn. Mörkertalet om hur många som faller offer för människosmugglingen är stort då en stor del människor lever utanför samhället. Den undermåliga statistiken gör det svårt att få en inblick över problematiken och den enda vägen att få perspektiv över situationen är via frivilliga organisationer som arbetar mot trafficking. Enligt de frivilligorganisationer ambassaden har träffat spelar det korrupta polisväsendet en central roll genom att underlätta eller direkt medverka i traffickingverksamheten. Argentinas antitraffickinglagstiftning får även kritik av frivilligorganisationer för att vara exkluderande samt för att inte implementera preventiva åtgärder mot trafficking.

Bakgrund

Argentina är både ett ursprungs- transit-, och slutdestinationsland vad gäller människotrafficking. En stor del av de utsatta kommer från grannländerna Bolivia och Paraguay eller från de nordligaste fattigaste provinserna av landet: Chaco, Formosa, Corrientes, Jujuy, Salta och Misiones. De exploaterade hamnar på diverse sätt in i organiserade nätverk som för offren från fattigare regioner till rikare, både inom landet samt transnationellt, för att exploateras sexuellt eller arbeta i slavliknande förhållanden i textilfabriker, jordbruket och som tjänstefolk. De som inte stannar i landet skickas vidare till länder som Chile, Mexiko, Brasilien, Spanien samt övriga Västeuropa.  Det finns även en koppling mellan en växande europeisk turism i Argentina och en ökning av den europeiska sexturismen. Europa spelar en viktig roll som mottagarland och som avsändare av sexturister. Migranter är en särskilt utsatt grupp där huvudsakligen kvinnor och barn far mest illa.

Det saknas tillförlitlig statistik över problemet och mörkertalet är stort, vilket gör det svårt att få en klar bild över utbredningen och omfattningen av trafficking i Argentina. Det är också svårt att få en uppskattning över antalet offer då statistiken alltid är bristfällig när det gäller kidnappningar och försvinnanden av människor som lever i fattigdom och en marginaliserad situation utanför samhällets institutioner

Enligt Världsorganisationen för Migration (IOM), är trafficking av människor den tredje mest lukrativa illegala verksamheten efter vapen- och knarksmuggling. Trafficking av människor i Argentina sägs ha växt efter den ekonomiska krisen i landet 2001, men inte förrän 2008 stiftades det en generell antitraffickinglag i Argentina.

Den argentinska antitraffickinglagstiftningen

Den argentinska antitrafficking-lagen antogs i april 2008, och i augusti samma år öppnades en statlig myndighet underställd justitieministeriet för att implementera den nya lagen och arbeta mot trafficking av människor. Inom polisen har särskilda enheter skapats för att  arbeta mot trafficking. Antitraffickingmyndigheten arbetar tillsammans med polisen för att kunna gripa förövarna och närvara under hela utredningen, från att anmälningen görs fram till rättegången. Myndigheten arbetar också med att ge psykologiskt stöd åt brottsoffren fram till att de ska vittna samt bistå med härbärge. Sedan lagen antogs har ännu ingen blivit dömd, men det har gjorts 262 husrannsakan, 282 personer sitter häktade och 390 personer har fritagits från slavliknande förhållanden.

Kritik mot  antitraffickinglagen- bevisbördan på offren
Antitraffickinglagstiftningen har fått stark kritik från organisationer som arbetar mot trafficking. Den snäva definitionen av människohandel exkluderar vissa människor som inte faller innanför den formella avgränsningen men som ändå är offer för trafficking. Den gråzonen är komplicerad, och gruppen som faller inom denna är svårast att hjälpa menar lokala organisationer. Lagen har även fått kritik för att offer äldre än 18 år måste bevisa att de inte självmant gått med på att utsättas för trafficking. Trots att de exploaterade ”väljer” eller tillåter att bli exploaterade gör det inte människotrafficking eller de illegala arbetsplatserna mindre olagliga. Det finns inte heller utvecklade mekanismer som garanterar brottoffren den hjälp situationen kräver, och organisationerna menar att brottsoffer ofta placeras i boenden och områden som inte anses trygga. 


Drabbade grupper  

Migranter

Enligt organisationer vilka arbetar med att motverka trafficking är migranter från grannländer som Bolivia, Paraguay och Peru särskilt utsatta. En grundorsak till migrationen är den ekonomiska situationen i hemlandet som lockar stora grupper till Argentina i tron på en bättre framtid. Fattigdomen gör att människor som smugglats eller lockats migrera tvingas välja att acceptera omänskliga arbetsförhållandena på de olika arbetsplatserna. Migranterna vet många gånger ej vilka rättigheter de har , något som utnyttjas av grupper som genom falsk information lurar offren in i exploatering.

Migranterna smugglas för att exploateras både sexuellt och/eller för arbetsexploatering under slavliknande förhållanden inom en rad industrier., främst textil-, jordbruks och sexindustrin. Organisationernas egna uppskattningar pekar på att smuggling för arbetsexploatering av människor från grannländerna  är större än smugglingen för sexuell exploatering. Trafficking av människor för arbetsexploatering sägs ha ökat kraftigt de senaste åren i Argentina. Men inte förrän en illegal verkstad brann upp i mars 2006 i Buenos Aires och sex  inlåsta bolivianska medborgare avled uppstod en offentlig debatt.

Ursprungsfolk

Ursprungsfolk är också en särskilt utsatt grupp på grund av fattigdom, brist på utbildning och sociala institutioner. Särskilt de som lever vid det ”treriks” gränsområdet ”triple frontera” mellan Argentina, Brasilien och Paraguay är mer sårbara då områden som är ett centrum för smuggling och illegal handel i allmänhet också utvecklats till ett centrum för människosmuggling.

Kvinnor och barn

Inom gruppen migranter och ursprungsfolk är kvinnor och barn oftast de mest utsatta. Enligt en utredning som gjordes av det argentinska arbetsministeriet 2007  tjänar svartarbetande (många gånger migranter) kvinnor 40 % mindre än män. Det är också välkänt att situationen för migrantkvinnor som utgör en betydande del av de som arbetar som hemhjälp är svåra och ibland slavlika, där man accepterar arbetsvillkoren för att kunna försörja sig själva och familjen i hemlandet.

Kvinnor utgör också en majoritet av de som kidnappas för att exploateras sexuellt. I många fall är kvinnorna minderåriga och kidnappas eller luras in i nätverk där de sedan exploateras  sexuellt. Sexturism med barn är ett problem där triple frontera kännetecknas som en av de mest drabbade områdena.

I Argentina finns ännu inga offentliga skyddsboenden för traffickingoffer, och i de fall federala myndigheter fritagit offer hänvisas de i mån av plats till enklare härbärgen i utsatta områden.

Många minderåriga kommer även till Argentina från grannländerna för att arbeta inom jordbrukssektorn, ofta utan vetskap om vilka rättigheter de har. Även med kunskap om sina rättigheter kan ibland ändå ”välja” att arbeta under slavlika förhållanden för att kunna skicka hem pengar till familjen i hemlandet.


Korruption inom polisväsendet

Lokala frivilliga organisationer som arbetar med att motverka människotrafficking i Argentina har lågt förtroende för polisväsendet. Flera rapporter och utredningar gjorda av frivilligorganisationer, journalister och andra pekar mot att polisen, framförallt på provinsiell nivå, äger bordeller eller understödjer traffickingverksamheten i utbyte mot mutor, sexuella tjänster, mat eller alkohol. Detta resulterar i att frivilligorganisationerna inte vågar anförtro sig till polisen med den kunskap de har och arbetar själva direkt med brottsoffren. Arbetet mot människotrafficking är inte alltid helt riskfritt, och de organisationer vi har besökt berättade att de dagligen kunde uppleva hot mot deras verksamhet från människosmugglarna. Flera frivilliga organisationer menar att utan polisens aktiva hjälp skulle människotrafficking inte vara möjlig.

Ambassadens kommentarer

Människotrafficking i Argentina är en del av ett globalt problem, och kopplingarna som finns till Europa är tydliga. En blandning av att människor av ekonomiska behov söker sig till Europa, samt den stora efterfrågan av sexuella tjänster möjliggör att människor luras och slussas vidare till Spanien och till resten av Västeuropa. Kopplingen mellan att en växande europeisk turism i Argentina också ökar den europeiska sexturismen pekar på vikten i att samarbeta och stödja arbetet mot människotrafficking i Argentina. 

Den nya lagen kan ses som ett framsteg i arbetet mot trafficking av människor, men Argentina anses fortfarande inte vara ett land som uppfyller internationella minimistandards i kampen mot människotrafficking. Det behövs större satsningar både i form av att utveckla och implementera lagen samt i form av förbättrade mekanismer som motverkar korruptionen inom polisväsendet vilken möjliggör eller underlättar människotrafficking. Här skulle Sverige kunna spela en roll, något som får stöd från frivilligorganisationer som har ett stort intresse för det svenska arbetet på området, i synnerhet sexköpslagstiftningen som väcker stort intresse.

En av de största utmaningarna i kampen mot människotrafficking i Argentina är att öka polisväsendets trovärdighet. De skilda rapporter som alla pekar på polisens delaktighet riktar ljuset på vad som är den största utmaningen de argentinska myndigheterna har på området. Så länge brottsoffren och de lokala frivilligorganisationer inte känner förtroende för polisväsendet kommer Argentina inte kunna motverka människotrafficking på ett strategiskt och effektivt sätt. IOM spelar en viktig roll i att fungera som en länk mellan frivilligorganisationer och den argentinska staten, och i driva krav på en förbättrad lagstiftning.
   

Natalia Rojas Romero, Praktikant
 2010-01-13

Navigation

Top