Om Colombia

Här presenteras ambassadens landrapport för Colombia. Rapporten är skriven i december 2016.


Basfakta
(siffror från år 2015 om inte annat anges)

 

Folkmängd: 48 miljoner (januari 2016)

Statsskick: Republik

Huvudstad: Bogotá,

Yta: 1 141 748 km²

Valuta: Colombiansk peso (COP)

Språk: Spanska

President: Juan Manuel Santos Calderón

Utrikesminister: María Ángela Holguín Cuéllar

BNP per capita (PPP): 13 850 USD

BNP-tillväxt: 3,0 %

Andel av befolkningen som lever i fattigdom: 28,2 %

Andel av befolkningen som lever i extrem fattigdom: 7,9 %

Gini-koefficient: 0,52   

Inflation: 6,8 %  (ackumulerad helårsinflation kalenderåret 2015)

Arbetslöshet: 8,5 % (september 2016)

Statsskuld: 41,5 % av BNP

Främsta handelspartners: USA, EU, Kina

Främsta exportprodukterna: Olja (43 %), kol (14 %), kaffe (7,7 %)

Främsta importprodukterna: Varor för tillverkning av kemikalier och kemiska produkter (18%), varor för tillverkning av maskiner och utrustning (9,9%), 

Sveriges export (miljoner SEK): 793 (därutöver omfattande export från svenska företag i Brasilien)

Sveriges import (miljoner SEK): 368   

 

Kort historisk bakgrund

Landområdet som idag utgör Colombia låg ursprungligen mitt emellan Aztek- och Mayafolken i Mexiko och Centralamerika samt Andernas Inkafolk. När spanjorerna anlände år 1499 var den mest framträdande kulturen muisca, som levde på högslätten runt dagens Bogota. Den spanska kolonin fick namnet Nya Granada och var till en början en del av vicekungadömet Peru, men upphöjdes år 1739 till ett eget vicekungadöme och inkluderade förutom Colombia även nuvarande Venezuela, Ecuador och Panama. Området var rikt på guld som skeppades ut från kuststaden Cartagena som också var en av de största hamnarna för slavhandel, dit afrikanska slavar fördes för att arbeta i gruvorna. Redan tidigt migrerade många spanjorer till Nya Granada där de brukade jorden på höglandet.

 

År 1810 förklarade sig landet självständigt, men det var först när Simón Bolívars trupper segrade över spanjorerna år 1819 som landets självständighet erkändes. Bolívar ville samla alla kolonier som brutit sig loss från spanskt styre i en latinamerikansk union som skulle kunna konkurrera med USA om inflytande och makt. Gran Colombia bildades och omfattade från början Colombia, Panama, Venezuela och Ecuador. Elva år senare bröt sig Venezuela och Ecuador loss, och år 1886 fick landet sitt nuvarande namn, republiken Colombia. Panama separerade från Colombia år 1903.

 

Politisk översikt
Colombias historia under 1900-talet präglades av motsättningar mellan det liberala partiet och det konservativa partiet. Motsättningarna ledde till ett inbördeskrig i slutet av 40-talet, La Violencia, och våldsamheterna slutade med att liberaler och konservativa ingick en överenskommelse om att från och med år 1958 dela på platserna i kongressen, medan presidentposten skulle alternera mellan partierna. Överenskommelsen pågick formellt till och med valet år 1974, men fortsatte i praktiken fram till år 1986. Efter fredsöverenskommelser med M19 och delar av ELN antogs en ny grundlag 1991 vilken öppnade för att flera partier skulle kunna ta sig in i kongressen. I kongressens två kammare, senaten och representanthuset, finns idag tolv partier representerade (varav nio partier har fler än tre mandat).

 

Colombias president Juan Manuel Santos tillträdde i augusti 2010 och blev omvald i juni 2014 för en andra och sista mandatperiod (2014-2018). Santos har initierat en bred reformagenda inom de politiska, sociala och ekonomiska områdena, som bland annat omfattar satsningar på ökad sysselsättning, förbättrad infrastruktur, bekämpning av korruption samt gottgörelse till den interna väpnade konfliktens offer. Fredssamtal med gerillagruppen FARC (Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia) inleddes hösten 2012 och resulterade hösten 2016 i ett fredsavtal som godkändes av parlamentet den 30 november. Detta har varit ett av regeringen Santos viktigaste initiativ, för vilket han även tilldelades Nobels fredspris år 2016. Sverige har av fredsavtalets parter fått en roll i genomförandet av tre av områdena i fredsavtalet: offrens rättigheter, försvunna och jämställdhet. En samtalsagenda för fredsförhandlingar med den andra stora gerillagruppen, ELN, är överenskommen, men samtal har ej inletts. .

 

President Santos har uppvisat vilja till samarbete, försoning och minskad polarisering i det politiska livet och har på olika sätt, såväl konkret som symboliskt, sträckt ut handen till tidigare marginaliserade grupper i samhället. Konsekvenserna av den väpnade konflikten, brott mot mänskliga rättigheter, det ojämlika markägandet, bristande demokrati samt bristfällig omfördelning mellan rika och fattiga regioner, är några teman som har tagits upp till diskussion. En av Santosregeringens viktiga reformer i fredsbygget har varit lagen om ”Gottgörelse till konfliktens offer och återbördande av illegalt förvärvad markegendom”, Ley de Victimas, från 1 januari 2012, vars genomförande  stöds av bland annat Sverige. Regeringen Santos övergripande huvudprioriteringar under den andra mandatperioden, som inleddes i augusti 2014, är fred, jämlikhet och utbildning.

 

I oktober 2015 genomfördes lokala och regionala val. I huvudstaden Bogota (med omkring 10 miljoner invånare) valdes den tidigare borgmästaren (1998-2001) Enrique Peñalosa, som inledde sin fyraåriga mandatperiod den 1 januari 2016. Peñalosa, som är en internationellt erkänd stadsplanerare med fokus på hållbara städer och kollektivtrafik, har byggandet av ett tunnelbanenät i huvudstaden som ett av sina främsta vallöften.

 

Mänskliga rättigheter och den humanitära situationen
Colombia har ratificerat samtliga centrala FN-konventioner för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Den mer än 50 år långa interna väpnade konflikten har haft förödande konsekvenser för efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Colombia, med förekomst av bland annat massakrer, tvångsrekrytering av minderåriga, hot, kidnappningar, tvångsförflyttningar, påtvingade försvinnanden samt konfliktrelaterat sexuellt våld.

 

Regeringen Santos har uppvisat en öppnare attityd och ett större intresse för mänskliga rättigheter jämfört med den föregående regeringen, och har genomfört en rad viktiga initiativ med bäring på situationen för de mänskliga rättigheterna, däribland genomförandet av lagen för konfliktens offer och återbördande av illegalt förvärvad markegendom, nedmonteringen av den från ett MR-perspektiv hårt kritiserade underrättelsetjänsten DAS samt främjat dialog mellan regeringen och människorättsorganisationer. Sverige bidrar med en bilateral expert till presidentkansliets kontor för MR-frågor.

 

Trots viktiga framsteg under de senaste åren – såsom kraftigt minskade våldsnivåer generellt – återstår alltjämt utmaningar. Skillnaderna i utvecklingsnivå är stora mellan olika delar av landet och kriminella grupper utgör ett hot mot människorättsförsvarare och övrig befolkning i vissa områden.

 

Det legala skyddet för de mänskliga rättigheterna är väl utbyggt i Colombia. Straffriheten för många typer av brott är dock mycket utbredd, vilket bland annat beror på korruption, ineffektivitet och hög arbetsbelastning.

 

Colombia granskades av FN:s MR-råd senast i april 2013. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har ett kontor i landet sedan 1996, och sedan 31 december 2013 har Colombia en stående inbjudan till FN:s MR-kontor. Sverige är sedan kontoret öppnades en av de största givarna till FN:s MR-kontor i Colombia.

 

Utrikespolitik
Regeringen Santos har aktivt sökt nya samarbetspartners och fördjupat samarbetet med tidigare samarbetspartners. Colombias regionala huvudfokus är den s.k. Stillahavsalliansen (Alianza del Pacífico) ett frihandelsinitiativ som även omfattar länderna Chile, Peru och Mexiko (Costa Rica och Panama står på tur att bli medlemmar). Santos har även arbetat för att stärka relationerna till övriga Latinamerika. Exempel på detta är Colombias aktiva deltagande i de övriga organisationerna för regionalt samarbete, bl.a. CELAC (Comunidad de Estados de América Latina y el Caribe), CAN (Communidad Andina), där den f.d .colombianske presidenten Ernesto Samper är organisationens generalsekreterare 2014-2016 samt UNASUR (Unión de Naciones Suramericanas). Colombia är även aktiv inom OAS (Organization of American States)

 

Under Santos första mandatperiod normaliserades de tidigare ansträngda relationerna med grannländerna Ecuador och Venezuela, även om vissa utmaningar kvarstår inte minst med Venezuela.

 

USA är alltjämt Colombias viktigaste handelspartner och en viktig allierad i kampen mot narkotikahandel och terrorism, bl.a. genom finansiellt stöd för drogbekämpning (främst genom den s.k. ”Plan Colombia”, som även har inkluderat ett omfattande militärt stöd), ett stöd som successivt har minskat under de senaste åren. I januari 2016 lanserades ett nytt omfattande amerikanskt stödprogram för Colombia, ”Peace Colombia”, som syftar till att stödja fredsbygge, med fortsatt stöd till drogbekämpning; åtgärder för att öka den colombianska regeringens och institutioners närvaro runt om i landet samt program för att säkerställa rättvisa och stöd till konfliktens offer samt insatser för minröjning mm. Det nya stödprogrammet har dock ännu inte godkänts av den amerikanska kongressen.

 

Colombia har ett djupt och nära samarbete med EU och dess medlemsstater.  Colombia har ansökt om medlemskap i APEC (Asia-Pacific Economic Cooperation), vars syfte är att främja handeln mellan i första hand Asien, Oceanien och Latinamerika.

 

På den multilaterala arenan söker Colombia spela en allt större roll. Colombia hade en proaktiv ansats i klimatförhandlingarna inför klimattoppmötet i Paris i december 2015, och var drivande i utformandet av de nya globala målen för hållbar utveckling, den s.k. Agenda 2030.

 

Ekonomi och handelspolitik
Sedan början av 2000-talet har Colombia upplevt en stadig ekonomisk tillväxt. De främsta bakomliggande faktorerna för tillväxten har varit en expansion av råvaruexporten samt det förbättrade säkerhetsläget i landet. Under senare år har tillväxten planat ut och beräknas bli runt 2 procent i slutet av 2016. Inbromsningen av tillväxten beror framförallt på de sjunkande väldsmarknadspriserna på olja samt sjunkande efterfrågan på råvaror. Sjunkande oljepriser har bidragit till en kraftigt deprecierad peso jämfört med USD, vilket i sin tur medfört högre inflation (uppskattas ligga på runt 6 procent i slutet av 2016). För en hållbar tillväxt på längre sikt krävs ytterligare ekonomiska och politiska reformer för att diversifiera ekonomin och därmed göra landet mindre sårbart för prisfluktuationer på den internationella råvarumarknaden, en ökning av produktionstillväxt samt en reducering av den ojämlikhet som karaktäriserar landet. En hållbar fred skulle bana väg för möjligheter till ekonomiskt utveckling på landsbygden, genom specifika åtgärder för landsbygdsutveckling och hållbar tillväxt.

 

Huvudnäringar i Colombia är olja (produktionen uppgår till omkring 1 miljon fat per dag) samt kol. De senaste åren har affärsklimatet genomgått en positiv utveckling, och det allt mer frihandelsorienterade landet karaktäriseras idag av en växande marknad med god potential för utländska investeringar. De utländska direktinvesteringarna uppgick år 2014 till 11,6 miljarder USD (att jämföra med 15 Miljarder USD år 2015 eller 4 procent av landets BNP). Den största delen investerades i landets oljesektor respektive gruvsektor. Den 23-procentiga minskningen jämfört med förra året härrör från minskade investeringar inom just dessa sektorer.

 

Arbetslösheten uppgår till 8,5 procent. Inkomstskillnaderna är stora mellan personer med formell anställning och de som arbetar utan att ha ett formellt anställningsförhållande. Att införliva de som idag arbetar utan att vara anslutna till sociala skyddsnät är en av regeringens huvudutmaningar på det arbetsmarknadspolitiska området.

 

År 2015 levde 28,2 procent av den colombianska befolkningen i fattigdom och 7,9 procent i extrem fattigdom. Colombias Gini-koefficient uppgick år 2015 till 0,52, vilket innebär att Colombia alltjämt är ett av världens mest ojämlika länder.

 

Landet har slutit en rad frihandelsavtal under de senaste åren, däribland med EU respektive med USA. Frihandelsavtalet mellan Colombia, Peru och EU trädde ikraft provisoriskt i augusti 2013 i väntan på ratificering av EU:s medlemsstater. Avtalet godkändes av den svenska Riksdagen i juni 2014.

 

År 2012 ansökte Colombia om medlemskap i OECD, och antogs år 2013 som kandidatland av organisationen. En granskning av organisationens 23 tekniska kommittéer har inletts och förväntas slutföras under 2017. OECD-medlemskap är vid sidan av fred i Colombia president Santos främsta prioritet. Vägen mot medlemskap innebär att flera djuplodande reformer måste genomföras i Colombia.

 

I Världsbankens ”Doing Business 2015” -rapport rankas Colombia på plats 34 av totalt 189 länder. Organisationen Transparency International placerar Colombia på plats 83 av 175 länder i sitt ”Corruption Perception Index 2015”.

 

Bilaterala förbindelser med Sverige
År 2015 firade Sverige och Colombia 140 år av diplomatiska relationer, vilket i ett colombianskt perspektiv är väldigt många år.  Relationerna bärs till stor del upp av långvarig närvaro av flera svenska företag. Ericsson öppnade sitt kontor i Colombia redan år 1896, och många större svenska företag har funnits på plats i landet sedan många årtionden.

 

Sveriges export till Colombia uppgick år 2015 till 793 MSEK, vilket motsvarar ungefär 0,1 procent av Sveriges totala export. Därutöver förekommer omfattande export från svenska företag i Brasilien till Colombia. Den största delen av exporten består av verkstadsprodukter, kemiska produkter samt produkter för telekommunikation. Sveriges import från Colombia uppgick under samma period till 368 MSEK. De främsta importprodukterna är jordbruksprodukter (framför allt kaffe), råvaror och mineraler.

 

Affärsmöjligheterna för svenska företag i landet är goda, bl.a. inom sektorerna transport och infrastruktur, telekommunikation, gruvnäring, miljöteknik samt hälsa. Tjänsteexporten är en växande sektor. Colombia befinner sig i en snabb förändring. En stadig ekonomisk tillväxt, en allt större och köpstark medelklass samt omfattande offentliga satsningar på bland annat infrastrukturprojekt och stads- och landsbygdsutveckling har skapat goda möjligheter för svenska företag och konsulter att etablera sig på den colombianska marknaden.

 

Idag finns ett drygt tjugotal svenska dotterbolag i Colombia, varav några av de största är Ericsson, Tetra Pak, Scania, Volvo, Skanska, ABB, Electrolux och Altas Copco. Kinnevikgruppen finns närvarande bl.a. genom Millicom/Tigo, Bayport samt tidningen Publimetro. Därtill finns flera svenska varumärken representerade genom lokala distributörer. I augusti 2014 förvärvade Millicoms colombianska operatör Tigo aktiemajoriteten i det Medellínbaserade offentligägda telekombolaget UNE. Affären utgjorde en av de största svenska investeringarna i Colombia någonsin.

 

Business Sweden har ett kontor i Bogota sedan år 2010. Under 2014 har ett flertal svenska företag i Colombia tillsammans med ambassaden initierat ett CSR-nätverk för att stärka arbetet med hållbart företagande. År 2015 lanserades även en transparenspakt där företag som uppfyller vissa transparenskriterier kan delta.

 

Förutom handel återfinns de svenska förbindelserna med Colombia idag inom flera andra områden, såsom politik, kultur, utvecklingssamarbete samt genom direkt samarbete mellan svenska och colombianska myndigheter, s.k. ”twinning samarbeten”. Colombia är ett fokusland för Svenska Institutets verksamhet. Det finns även många barn i Sverige som har adopterats från Colombia.

 

Det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet med Colombia startade i början av 2000-talet och styrs idag av en samarbetsstrategi utformad av Sveriges regering för åren 2009-2015. En ny samarbetsstrategi (resultatstrategi) med Colombia har antagits för åren 2016-2020. Sveriges fokus inom utvecklingssamarbetet och den politiska dialogen är främjandet av förutsättningar för en hållbar fred samt främjande av initiativ för att stärka demokratin, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna. Ett antal svenska civilsamhällesorganisationer är verksamma i landet.

 

Navigation

Top