Politik

  • Bundeskanzleramt

    Bundeskanzleramt Foto: Magnus Brink

Tysk politik

Tyskland är en federalstat bestående av 16 förbundsländer (Baden-Württemberg, Bayern, Berlin, Brandenburg, Bremen, Hamburg, Hessen, Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen, Nordrhein-Westfalen, Rheinland-Pfalz, Saarland, Sachsen, Sachsen-Anhalt, Schleswig-Holstein och Thüringen). De enskilda förbundsländerna har sina egna författningar, parlament och regeringar. De har även vittgående lagstiftningsbefogenheter i fråga om kulturpolitik, skolväsen, socialpolitik, polisväsen och delstatsfinanser.

Statsöverhuvud i Tyskland är förbundspresidenten som väljs indirekt på fem år av ett valkollegium. Omval kan ske en gång. Förbundspresidentens uppgifter är främst representativa. Parlamentet består av två kamrar: förbundsdagen och förbundsrådet.

Den direktvalda förbundsdagen utses vart fjärde år genom en kombination av majoritetsval och proportionella val. Antalet ledamöter i förbundsdagen förändrar sig något mellan mandatperioderna på grund av utjämningsmandat. Innevarande mandatperiod sitter 631 ledamöter i förbundsdagen. Förbundskanslern väljs av förbundsdagen och är ansvarig inför denna. Förbundsdagen kan avsätta förbundskanslern genom misstroendevotum, vilket dock förutsätter att det finns en majoritet för en ny förbundskansler.

Förbundsrådet har 69 ledamöter vilka utses av delstatsregeringarna. De olika förbundsländerna har mellan tre och sex röster i förbundsrådet beroende på invånarantal. Rådets uppgift är att tillvarata delstaternas intressen i förhållande till förbundsregeringen. Förbundsrådet medverkar vid godkännandet av lagstiftning som berör förbundsländernas kompetensområden, lagstiftning som har ekonomisk påverkan på förbundsländerna och ändringar av grundlagen.

En särskild federal författningsdomstol, med säte i Karlsruhe, har till uppgift att övervaka att den tyska grundlagen efterlevs i Tyskland. Domarna väljs på åtta år av förbundsdagen och förbundsrådet. Förutom den federala författningsdomstolen finns författningsdomstolar i varje förbundsland.

Sedan valet till förbundsdagen i september 2013 utgör det kristdemokratiska blocket CDU/CSU den största parlamentariska gruppen i förbundsdagen (311 mandat). Tillsammans med det socialdemokratiska partiet SPD (193 mandat) har man bildat en s.k. stor regeringskoalition, som har omkring 80 % av rösterna i förbundsdagen. Oppositionen, Die Linke (64 mandat) och Bündnis 90/Die Grünen (63 mandat), har således tillsammans endast omkring 20 procent av rösterna.

Tysklands utrikes- och säkerhetspolitik är förankrad i det aktiva engagemanget i FN, OSSE, EU och NATO. Utifrån historiska och geografiska säkerhetspolitiska hänsyn månar Tyskland särskilt om goda relationer med USA, Frankrike, Polen och Israel, med vilka Tyskland har ett nära bilateralt samarbete på olika plan. Den tidigare nära relationen till Ryssland har under senare år överskuggats av Rysslands olagliga annektering av Krim 2014 och Rysslands agerande i östra Ukraina. Tyskland står bakom EU:s sanktioner mot Ryssland och gör samtidigt stora ansträngningar för att lösa konflikten genom dialog. 
 
Efter återföreningen 1990 har Tyskland successivt utvecklat en mer aktiv utrikes- och säkerhetspolitik. Deltagandet av tyska trupper i fredsbevarande insatser på Balkan på 1990-talet markerade en brytpunkt. Tyskland deltar för närvarande med militär och civil personal i en rad internationella insatser. Engagemanget i Ukraina är också en återspegling av en alltmer aktiv utrikespolitik.

Tyskland är i dag ett av EU:s viktigaste länder. EU ses som en naturlig del av den tyska identiteten. Tyskland har en samsyn med Sverige i en rad frågor, bl.a. vad gäller EU:s budget, klimat- och flyktingfrågan. Eurokrisen och det ekonomiska stödet till de krisdrabbande länderna är av fortsatt stor betydelse för Tyskland. Under 2015 har migrationskrisen varit den dominerande frågan. Sverige och Tyskland har varit de länder som tagit emot flest asylsökande per capita inom EU, för Tysklands del omkring en miljon år 2015. För att hantera utmaningen har Tyskland genomdrivit en rad reformer. I september 2015 antogs ett åtgärdspaket om federala betalningar till delstater och kommuner i flyktingmottagandet. Dessutom har ändringar i asyllagstiftningen genomförts för att åstadkomma en snabbare process och integration. Tyskland och Sverige samverkar för en jämnare flyktingfördelning inom EU.

Senast uppdaterad: December 2015