Zanzibar dominerade augusti månad för mig. Närmare bestämt väljarregistreringen på Pemba. Hoppet om fria och rättvisa val på Zanzibar i dess helhet. Och hotet att det till sist ändå blir något annat vi får uppleva i oktober nästa år.
Den 13 augusti gjorde EU:s ambassadörer ett uttalande tillsammans med våra kollegor från USA, Norge, Kanada och Japan där vi uttryckte vår oro över hur registreringen av väljare på Pemba har hanterats. Vi utgick från oberoende och trovärdiga uppgifter om att utfärdandet av ID-kort sker på ett sätt som hindrar en del zanzibarier att registrera sig och därmed sedan utöva sin rösträtt. Dessutom var det uppenbart att processen hade åtföljts av en del lokala oroligheter vid registreringsstationer (som vi även sett prov på den senaste månaden).
Uttalandet finns utlagt här på ambassadens hemsida och fick förhållandevis stort genomslag i lokala medier. Det följdes också av en rejäl och uppriktig dialog med Zanzibars regering. President Karume gav klara direktiv i anslutning till vårt möte om att ID-kortsprocessen måste snabbas på och skötas så att ingen som faktiskt är kvalificerad förhindras att bli registrerad som väljare.
Min och EU-ländernas slutsats är enkel: Det är vad som till sist händer på marken som är avgörande för vår bedömning. Om vi får se faktiska förbättringar så att ingen berövas sin rösträtt eller om problemen fortsätter. Vi följer utvecklingen noga, har löpande kontakter både med regeringssidan och oppositionen och uppdaterar regelbundet reseinformationen här på hemsidan när det finns något nytt att säga.
Anledningen till vårt uttalande är naturligtvis dyster. Sammanbrottet i de sk. Mwafaka-förhandlingarna mellan regeringspartiet CCM och oppositionspartiet CUF i slutet på mars 2008 pekade i riktning mot en bekymmersam valrörelse, och det är dess värre detta som vi nu ser de första proven på. Samtidigt var det glädjande att vi kunde agera snabbt och tillsammans. Vi som EU. Och vi i EU i nära samverkan med våra kolleger från fyra andra tunga givarländer. Vi har gett en tidig och tydlig signal inför valen om ett år. Hur långt det räcker får vi se, men signalen har gått fram – så mycket vet vi.
Jag hade en annan, mer uppmuntrande upplevelse i augusti. Den tanzaniska riksrevisionen (National Audi Office) som får ett omfattande stöd från sina svenska kollegor och från Sida invigde ett nytt regionkontor i Singida, finansierat av Sverige. President Kikwete som var hedersgäst gav i sitt tal återigen ett starkt stöd åt riksrevisionen och riksrevisorn själv Ludovick Utouh. Det stödet spelar en central roll för revisorernas möjligheter att göra sig gällande. Något liknande tror jag faktiskt kan sägas om biståndet från Sverige. Riksrevisionens kapacitet ökar, rapporterna kommer i tid och håller allt högre kvalitet. Den statliga revisionen har fått tänder och använder dem. Det finns mycket kvar att göra men de gånger jag kan tycka att reformer går för långsamt i Tanzania brukar jag tänka på riksrevisionen för att bli på bättre humör…
De månader som återstår av 2009 blir späckade. Vi arbetar mycket med demokrati och mänskliga rättigheter under vårt EU-ordförandeskap och ska bl a ta nya tag kring den oroande behandlingen av pastoralister, kring barns rätt och kring jämställdhetsfrågorna – inte minst våld mot kvinnor. Vi kommer säkert också att engageras mera i dialogen med Tanzania om klimatfrågan inför de avgörande förhandlingarna i Köpenhamn i december.
Som en del av vårt EU-ordförandeskap har vi huvudansvar för den europeiska filmfestivalen i Dar es Salaam (European Film Festival). Över 30 filmer från hela Europa samt några filmer från Tanzania visas under två veckor, 16-29 oktober. Tack vare sponsorer är inträdet gratis på New World Cinema i Mwenge. Varmt välkomna.
I november går den årliga genomgången av budgetstödet av stapeln – en helt fundamental process för uppföljning av det svenska biståndet. Vi ska därefter ha ett öppet hus på ambassaden på temat transparens och offentlighet den 1 december.
Och sen naturligtvis Lucia – i år lördagen den 12 december på residenset. Vi är snart där. Välkomna då!
Staffan Herrström