Arbetsmarknad och politik i Polen

Goda tider i Polen
Polen har en kvalificerad arbetskraft och ett relativt lågt lönekostnadsläge, en stor ungdomskull (hälften av befolkningen är under 35 år, en tredjedel under 25 år), ett alltmer differentierat näringsliv och ett strategiskt geografiskt läge i Europa. Med sin sjätte största befolkningsmängd i EU (38 milj.) har landet dessutom den största arbetskraftsreserven bland de nya medlemsstaterna.
       De senaste 20 åren har Polen reformerat sitt utbildningsväsende med resultatet att alltfler ungdomsgrupper studerar efter grundskolan. Årligen utexamineras ca 400 000 studenter från universiteten. Möjligheterna för unga att finna jobb var betydligt bättre under 2008, fem år efter att landet blivit EU-medlem. Även andelen långtidsarbetslösa bland yngre och äldre över 50 år minskade kraftigt mellan 2003 (50,6 procent) och 2008 (29,5 procent). Totalt sett halverades arbetslösheten från cirka 20 procent registrerade arbetslösa 2003 till under tio procent 2008.
       I takt med att den polska ekonomin hade utvecklats väl med mycket god tillväxt, produktivitetsvinster, exportframgångar och rekordhöga utländska direktinvesteringar (16,5 miljarder euro 2007) skapades 850 000 nya jobb 2004-2006.

Arbetsmarknadsministeriets strukturanalys ger en mörkare bild
Trots dessa goda resultat finner polska arbetsmarknadsministeriet i sina analyser att Polens strukturella problem kvarstår. Befolkningen har i elva år fortsatt att minska på grund av sjunkande födelsetal och ökad emigration. Det beräknas att den kommer att minska med 78 000 personer om året fram till 2035.
       Ett färre antal personer i arbetsför ålder kommer in på arbetsmarknaden medan antalet äldre, med låg mobilitet, ökar. Redan nu är sysselsättningsgraden låg och faktiskt sjunkande. I slutet av 2008 var endast 54,6 procent i åldern 15-64 år sysselsatta, vilket ger Polen den lägsta sysselsättningsgraden bland EU-länderna. Den arbetskraftsutvandring som följde med EU-inträdet 2004 uppskattas till nära två miljoner personer, vilket förklarar att sysselsättningsgraden därefter har ökat i den mest arbetsföra ålderskategorin (25-44 år). Men fortfarande har en tredjedel av Polen befolkning att försörja två tredjedelar.

Åter tvåsiffrig arbetslöshet som befaras stiga
De senaste årens ekonomiska uppgång har inte hunnit lösa Polens strukturella problem, t.ex. den sneda och oelastiska arbetsmarknaden, som givit underskott inom vissa tjänstesektorer (t.ex. läkare och byggarbetskraft), den låga mobiliteten bland befolkningen, som ger upphov till stora regionala välståndsskillnader och problemet med att många arbetar inom traditionella näringar med låg innovationspotential, såsom småjordbruk, gruvnäring och sammansättningsindustri.
       Farhågor finns att landet återigen ska drabbas av hög arbetslöshet. Hela 19 procent av de polska företagen kan komma att varsla om uppsägningar i år, varför den aktuella genomsnittliga arbetslösheten på strax under 11 procent bedöms stiga till 13-15 procent eller mer.
       Arbetskraftsemigranterna kom ofta från regioner präglade av hög arbetslöshet. De regionala skillnaderna vad gäller arbetslöshet som kunde konstateras vid 1900-talets början har dessvärre visat sig vara stabila även på 2000-talet trots de senaste årens goda tillväxttal. Detta innebär att arbetslösheten i Warszawa och i andra storstäder kan ligga på 2-3 procent och endast åtta mil från huvudstaden på hela 30 procent.
       Värst utsatta är de många mindre städer som är beroende av en dominerande tillverkningsindustri, såsom underleverantörer till den bilindustri eller möbelindustri som upprättats på platser som redan tidigare varit utsatta och där det saknas en industriell bas i närmiljön.
       I nordöstra och nordvästra Polen har många samhällen drabbats av utslagningen av de stora statliga jordbrukskooperativen efter 1989. I östra Polen har småjordbruket överlevt de flesta av 1900-talets politiska omvälvningar. Många polacker bor kvar på den plats där de är födda. Flyttbenägenheten inom landet påverkas negativt av en haussande bostadsmarknad kring storstäderna. Problemen handlar även om avsaknad av goda transportmöjligheter. Många, särskilt de äldre, uppfattar de offentliga sociala trygghetspaketen som tillräckliga för att de ska kunna fortsätta med ett traditionellt småjordbruk.

Ut ur krisen med en aktiv arbetsmarknadspolitik
Under våren presenterade arbetsmarknadsministeriet ett utkast till nationell handlingsplan för sysselsättning för 2009-2011 med förslag om hur arbetsmarknaden ska göras tillgänglig för fler grupper. Arbetet med planen startade innan den ekonomiska krisen blev verklighet, då landet snarare led brist på arbetskraft. I massmedia och från arbetsgivarhåll kritiseras planen för att den, i stället för att rädda jobb, syns ha till syfte att maximera EU-tillskott. Ministeriet försvarar sig med att dokumentet kommer att uppdateras i sin analysdel vartefter krisen fortgår.
Till antikrisprogrammet allokeras 1,5 miljarder zloty (cirka 4,2 miljarder SEK) för att minska arbetslösheten med 1-2 procent på två år. Även för regionala insatser har arbetsmarknadsministeriet, trots sparkraven, i år lovat att öppna budgetkranarna.
       Mot strömmen av friställanden går ett antal tillfrågade polska företag som uppger att de avser nyanställa personal i år. I banksektorn, som man beräknar kommer att friställa åtta procent av de 180 000 anställda, skapar branschomvandlingen även ny personalefterfrågan bland de aktörer som överlever. Flera IT-företag har flyttat sin verksamhet från andra länder (bl.a. Irland) till Polen, som har lägre lönekostnadsläge och ung, välutbildad arbetskraft.

Arbetsmarknadens parter i nytt samförstånd
Ett nytt inslag, till skillnad från tidigare kristider, är att arbetsmarknadens parter strävar efter att föra en dialog, vilket kan bidra till en samling kring antikrismetoder. Arbetsgivarnas organisationer och de tre fackföreningar som kvalificerar sig för att delta i de så kallade regeringsledda trepartsöverläggningarna, OPZZ, NSZZ Solidaritet och Forum för fackförningarna, lade på försommaren fram ett åtgärdsprogram kallat de 13 punkterna. Regeringen tog till sig många av synpunkterna och presenterade i juni resp. augusti flera åtgärder för att mildra krisens verkningar, bl.a. på arbetsmarknaden.
       Fackföreningarna är överlag svaga (anslutningen ligger under 15 procent). Starkast är de på de statliga företagen och i den offentliga sektorn. Det är sålunda där som strejkvarsel och demonstrationer är återkommande. 
       Privatiseringen av varven vid östersjökusten tycks gå i stå och nedläggning verkar ofrånkomlig. Detta leder till återkommande protestaktioner bland arbetarna.

Ambitiösa investeringsplaner
Alla Polens 16 län har presenterat mycket ambitiösa investeringsplaner för den närmaste framtiden. De största planerna har Warszawa stad, som planerar att spendera 11 miljarder zloty (20 procent av de polska kommunernas totala investeringssumma).
       Mycket av fondmedlen från EU kommer att gå till infrastrukturprojekt med värdskapet för EM i fotboll 2012 som kronan på verket. Det blir en riktig kraftansamling med utbyggnad av transportnät, arenor och hotellnäring.
       Inom viss samhällsservice kräver EU-direktiven en modernisering fram till 2012, t.ex.i skolor och sjukvård. Till detta kommer den polska satsningen på att bygga ut kärnkraften. En del arbetssökande kommer att kunna få anställning i den polska armén, som ser ett framtida behov av 80 000-90 000 yrkesanställda soldater och polisen söker 3400 medarbetare. Även jordbruket och kolgruvorna kommer att söka folk. Exporten av livsmedel och jordbruksprodukter ökade med 20 procent under 2006 och uppgår nu till nästan tio miljarder euro.

Efter stormen – stor efterfrågan på arbetskraft för kommande projekt
Under den pågående krisen har analyser presenterats som ger viss optimism i landet, eftersom man finner att Polens ekonomi faktiskt uppvisar de bästa resultaten vid en EU-jämförelse och inte heller har landet störst arbetslöshet. Med Eurostats beräkningsmetoder visar det sig att arbetslösheten i Polen ligger under EU:s och euro-ländernas genomsnitt. En viss optimism följer även av den nämnda förhoppningen om att arbetsmarknadens parter ska nå uppgörelser som kan förhindra ytterligare friställanden.
       Även om den globala krisen, med viss fördröjning, nu också börjat slå mot den polska arbetsmarknaden, är utmaningarna snarare långsiktiga än kortsiktiga. På kort sikt har Polen en relativt god tillväxt, och EU-medel borgar för omfattande investeringar även i kristider. Men på längre sikt måsta landet hantera den negativa demografiska utvecklingen, den mycket låga sysselsättningsgraden och de omfattande behoven av ekonomisk omstrukturering.