Ekonomi

I Turkiet finns erfarenheterna från en inhemsk bankkris i början av 2000-talet i färskt minne. Inom loppet av ett år, 2000-2001, ökade skuldsättningsgraden från 50-100 % av BNP. Och i spåren av detta föll BNP med nästan en tredjedel. Det är sålunda ingen överdrift att påstå att landet nyligen genomgick ett realekonomiskt stålbad. Den turkiska synen på krishantering är präglad av dessa smärtsamma år då dåliga lån i bankerna uppdagades på löpande band. Som en följd av de åtgärder som vidtogs anses dagens banksystem vara i gott skick.

Turkiet har naturligtvis inte varit isolerat från den senaste krisens realekonomiska effekter. I industrisektorn finns flera betydande underleverantörer till bilindustrin (bl a Fiat, Ford, Renault och Toyota har fabriker i landet) som liksom branschen i övrigt tvingats dra ner kraftigt och friställa personal. Andra branscher uppges gå bättre, t ex framhåller textilindustrin att de turkiska leverantörernas kombination av pris, kvalitet och flexibilitet innebär att man kan konkurrera med de stora tillverkarna i Öst- och Sydostasien.

Den globala krisen har fått tydligt negativa konsekvenser för den turkiska handeln. Även om exporten ökade med ca 23% under 2008 (jämfört med 2007) till 132 miljarder USD var det en mindre ökning än väntat. Tyskland, Storbritannien, Italien, Frankrike och Ryssland är i nämnd ordning de största exportmarknaderna. Importen ökade 2008 med ca 19% (jämfört med 2007) och uppgick till 202 miljarder USD. Turkiets största importmarknader är Ryssland (gas) följt av Tyskland, Kina, Italien och USA. Handelsunderskottet ökade med 11% och uppgick i slutet av förra året till ca 70 miljarder USD (motsvarande ca. 8,8% av BNP). Nästan hälften av underskottet är direkt relaterat till höga energipriser.

Tillväxtprognosen i finanskrisens spår är i år en negativ tillväxt om -3,4% och positiv tillväxt om 4,5% för 2010. Den turkiska ekonomin har de senaste åren haft en genomsnittlig tillväxt på ca 7% medan energiförbrukningen beräknas ha ökat med ca 8% årligen. AKP-regeringen har lagt stor vikt vid att arbeta fram en energistrategi. Denna består av ett flertal delar såsom att:
1) öka den inhemska energi- och elproduktionen
2) prospektera för och utvinna potentiella nationella olje- och gastillgångar
3) förvandla Turkiet till ett transitnav genom nya gas- och oljeledningar
4) utöka landets energilagringskapacitet samt att
5) effektivisera energianvändandet.

IMF menar att Turkiet långsiktigt dras med alltför stora underskott i bytesbalansen och att det finns risk för att detta på sikt bl a drar upp ränteläget. Sammantaget menar IMF att Turkiet bör vidta åtgärder idag för att stärka obalanserna i statens finanser på längre sikt. Hittills har underskottet kunnat finansieras genom utländska direktinvesteringar. Sedan 2003 har direktinvesteringarna ökat stadigt och 2007 innebar ett nytt rekord på 22 miljarder USD. Denna positiva trend kan bli svår att bibehålla på grund av minskad investeringslust i finanskrisens spår (i januari 2008 minskade FDI med 86% jämfört med samma månad 2007). För att söka locka till sig utländska investeringar har regeringen skapat en särskild myndighet för ändamålet (jfr Invest in Sweden Agency). Denna myndighet är en av tre direkt underställda premiärministern.

De för Turkiet viktigaste frågorna i samarbetsorganisationen G-20 är att stävja protektionism på såväl det närings- och handelspolitiska området som i de finansiella systemen. På det globala planet menar Turkiet att ökande underskott måste tillåtas till förmån för en stimulanspolitik som kan lindra finanskrisens negativa effekter på efterfrågan.