Turkiet är beläget i ett starkt jordbävningsdrabbat område på grund av sammanstötningen mellan den arabiska kontinentalplattan och den euroasiatiska plattan. De mest drabbade områdena omfattar alla land- och kustområden väster om staden Antalya samt landsbygden öster om staden Diyarbakir. Dessutom går två jordbävningsdrabbade stråk längs den norra delen av landet och genom landets sydöstra delar ner mot städerna Mersin och Adana.
Inom dessa områden har nära 30 jordbävningar med en magnitud av 7 eller högre på den internationella Richter skalan inträffat sedan 1900-talets början. Tidsspannet mellan dessa större jordbävningar har under perioden varit 4 – 7 år. Den senaste omfattande jordbävningen inträffade i augusti 1999 strax öster om Istanbul. Jordbävningen mätte 7.6 på Richterskalan och cirka 20 000 personer omkom, många av dem i Istanbul.
På grund av risken för jordbävningar finns även en viss risk för att flodvågor, sk tsunamis, ska uppstå i Medelhavet, Egeiska havet och i Marmara-sjön. Enligt det internationella informationscentret för tsunamis, ITIC, skapade jordbävningen 1999 flodvågor på upp till fyra meter vilka slog in mot kusten nära Izmit och också skadade en flottstation i Golzuk.