Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar

Cirka 18 procent av befolkningen lever under ”minimala standards”, vilket betyder mindre än två dollar om dagen per person. Detta är dock en stor förbättring sedan 2002 då över 24 procent låg under fattigdomsgränsen. Andelen personer som skulle leva under denna gräns vore betydligt högre om de uppskattningsvis 800 000 utlandsalbanerna inte sände hem pengar till sina anhöriga (remittances).

Arbetslösheten är hög. Enligt INSTAT låg arbetslösheten på närmare 13 procent under 2008. De inofficiella siffrorna talar dock för en högre siffra.

Under mitten av 2000-talet har landet haft en kraftig tillväxt, runt 6 procent per år. Pga den ekonomiska och finansiella krisen har denna kraftiga tillväxt dock stoppats men landet är ändå ett av två länder på Västra Balkan som fortfarande förväntas ha en positiv tillväxt under 2009. Underskottet i handelsbalansen är fortfarande stort och skuldbördan för landet är omfattande. Genom att införa en ”platt skatt” om 10 procent på alla inkomster har man lyckats minska storleken på den svarta ekonomin och ökat statens inkomster. Detta är dock inte tillräckligt för att få balans i ekonomin varför Internationella valutafonden (IMF) har uppmanat landet att skära i sina utgifter. Stora projekt, särskilt när det gäller utbyggnad av vägnätet, har dränerat statskassan och makroekonomiska konsekvenser befaras. Även den enskilde albanen har känt
av den ekonomiska oron då beloppen som sänds tillbaka från släktingar m fl som lever och arbetar utomlands har minskat radikalt.

Jordbruk
Jordbrukssektorn är fortfarande den största sektorn i Albanien och svarar för ca 20 procent (2007) av landets totala BNP och en majoritet av befolkningen arbetar fortfarande inom sektorn. Jordbruksproduktionen är dock till större delen småskalig, ålderdomlig och ineffektiv och landet har inte, trots goda fysiska förutsättningar, förmåga att täcka det egna matbehovet.

Industri, handel
Den industriella sektorn är den därefter största sektorn i landet och en stor del av denna utgörs av byggsektorn. Som en följd av Albaniens insatser för en förbättrad infrastruktur har denna sektor dragit till sig investeringar framför allt från Grekland och Italien. En inte oansenlig del av dessa investeringar kan dock hänföras till illegala aktiviteter och pengatvätt.

Majoriteten av alla företag i Albanien är sk mikro- eller småföretag med få eller inga anställda. Förutsättningarna för att starta företag i Albanien har dock förbättrats på senare tid genom att man infört sk ”one-stop-shops”. Man ska endast behöva kontakta en instans för att starta ett företag. Detta har även införts vad gäller ansökningar om olika licenser. Utvecklingen av industrin hämmas dock fortfarande av korruption och den olösta frågan om landägande. Pga landets historia kan ett flertal personer ha anspråk på samma land och något strukturellt system för att lösa problematiken finns inte. Vidare är energiförsörjningen, särskilt på landsbygden, oregelbunden och tenderar till att skrämma iväg investerare.

Albanien är medlem i WTO sedan 2000 och har liberaliserat handeln med regionen och EU. Ett flertal frihandelsavtal har skrivits under med de sydösteuropeiska (SEE) länderna. Sedan 1999 beviljar EU unilaterala handelspreferenser för att främja exporten av albanska varor och för att integrera den albanska marknaden i Europa. SA-avtalet innebär nu stora fördelar för landet och medför att Albaniens ekonomi alltmer kan integreras i den gemensamma europeiska marknaden.

EU (framförallt Italien och Grekland) är för närvarande Albaniens största handelspartners och står för ungefär 90 procent av såväl Albaniens import som export.

Utvecklingsbistånd

EU är den största biståndsgivaren till Albanien och har bidragit med ungefär en miljard euro de senaste femton åren genom det så kallade CARDS-programmet och det nya instrumentet IPA.

Under hösten 2007 och våren 2008 har Sida utarbetat den ny svensk landstrategi för Albanien för perioden 2009 – 2012. Strategin, som antogs av den svenska regeringen i november 2008, innebär att det svenska biståndet koncentreras till två sektorer: Demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter samt Naturresurser och miljö. Särskild tonvikt läggs vid mainstreaming av gender- och antikorruptionsfrågor och vid att förbättra Albaniens förutsättningar att uppnå EU-medlemskap. Beslutet innebär att biståndet kommer att öka från ca 80 miljoner till ca 90 miljoner kr per år.

Andra viktiga biståndsgivare och aktörer i utvecklingsarbetet med Albanien är Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken, FN:s biståndsprogram UNDP, Millennium Challenge Corporation (MCC) m. fl.