Nedrustningsgruppen på Sveriges ständiga representation företräder Sverige i alla nedrustningsfora i Genève.
Nedrustningskonferensen, CD, etablerades 1979 och är det enda stående multilaterala förhandlingsforumet för nedrustningsfrågor. I maj 2009 antogs ett arbetsprogram som bland annat skulle givit nya möjligheter att förhandla om ett avtal om förbud mot framställningen av klyvbart material för vapenändamål (FMCT). Tyvärr har detta inte kunnat omsättas i praktiken. Ansträngningar fortsätter för att få till stånd substansförhandlingar om bl.a. FMCT.
Sverige har aktivt bidragit till alla stora fördrag som förhandlats fram inom CD; fördraget om ickespridning av kärnvapen (NPT), Konventionen om förbud mot biologiska vapen och toxinvapen (BTWC – mer om den nedan), Konventionen om förbud mot kemiska vapen (CWC) och Provstoppsavtalet (CTBT).
Truppminekonventionen, Ottawakonventionen, trädde i kraft 1999 och har för närvarande (februari 2012) 159 statsparter. Konventionens huvudsyfte är ett absolut förbud mot användning, utveckling, tillverkning, anskaffning, överföring och lagerhållning av truppminor. Sverige avslutade förstöringen av nationella lager under 2002. Konventionen innehåller även ett antal åtgärder för att handskas med konsekvenserna av tidigare användning av truppminor. Det handlar bland annat om röjning av minfält, stöd till minoffer och hjälp med förstöring av lagrade truppminor. Sverige ger varje år ett stöd om drygt 100 miljoner kronor till sådana insatser. I Genève finns implementeringsstödet (Implementation Support Unit, ISU) för Ottawakonventionen.
Konventionen om förbud mot biologiska vapen och toxinvapen (BTWC) trädde i kraft 1975 och är det första fördrag som förbjuder produktionen av en hel kategori vapen. Alla möten runt konventionen hålls i Genève, senast den sjunde översynskonferensen, som ägde rum i december 2011. Sverige och EU verkar för stärkande av konventionens genomförande, inklusive verifikation, samt konventionens universalisering.
Konventionen om särskilda konventionella vapen (CCW) reglerar eller förbjuder olika vapentyper som anses vara särskilt inhumana i de skador de orsakar dels soldater men även civila. Vapen som faller under den kategorin omfattar brandvapen, permanent förblindande laservapen och minor samt explosiva lämningar från krig. De senaste förhandlingarna - som dock inte resulterat i nya protokoll inom ramen för CCW - har rört fordonsminor och klustervapen.Sverige har under många år lagt fram en resolution i FN:s generalförsamlings första utskott till stöd för konventionen.
Även BTWC och CCW har enheter för implementeringsstöd i Genève.
Sverige skrev i december 2008 under Konventionen om klustervapen (CCM). Denna konvention har förhandlats fram inom ramen för den så kallade Osloprocessen, och överenskommelse om konventionstexten nåddes vid ett möte i Dublin i maj 2008. Konventionen innehåller ett förbud mot att använda, utveckla, tillverka, anskaffa, lagra, behålla eller överföra klustervapen. Regeringens proposition om svenskt tilltärde till konventionen (prop. 2011/12:47) överlämnades till Riksdagen i december 2011.
När Genève står som värd för andra nedrustnings- och ickespridningsmöten, till exempel möten för den förberedande kommittén till NPT-översynskonferensen, små och lätta vapen (SALW), vapenhandelskonventionens förhandlingar (ATT), rymdsäkerhet samt expertpaneler och seminarier deltar den svenska Nedrustningsgruppen även i dem.
Nedrustningsgruppen ansvarar för Sveriges deltagande i FN:s generalförsamlings första utskott i New York varje höst tillsammans med representanter från Sveriges ständiga representation till FN i New York samt kollegor från Enheten för nedrustning- och icke-spridning (UD-NIS) i Stockholm. Första utskottet behandlar framför allt frågor om nedrustning och ickespridning. Genom de resolutioner som antas etableras gemensamma normer för FN:s medlemsstater.
Nedrustningsgruppen har två medarbetare. De deltar även aktivt i EUs löpande samråd i nedrustningsfrågor.
Sveriges ständiga representant i CD är ambassadör Jan Knutsson.
Svensk nedrustnings- och ickespridningspolitik handläggs av Enheten för nedrustning och ickespridning (UD-NIS).
> Läs mer på UD-NIS hemsida