År 1959 inrättades Europadomstolen i Strasbourg för att garantera att de rättigheter som omfattas av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna respekteras av alla Europarådets 47 medlemsländer. I år är det därmed 50 år sedan domstolen grundades, vilket uppmärksammas i en rad sammanhang. Bland annat kan nämnas ett seminarium om domstolen och dess utmaningar som hölls i Strasbourg i januari. De utmaningar som åsyftas kopplas framförallt till domstolens ständigt växande målbalans, som i slutet av 2008 låg på närmare 100 000 mål. Denna kan bland annat hänföras till den kraftiga expansion av Europarådets medlemskrets som ägde rum under 90-talet, och som medfört att domstolens system och metoder inte längre är väl anpassade till den arbetssituation som råder.
Genom Europakonventionen tillerkänns varje medborgare i Europarådets medlemsländer en individuell klagorätt i Europadomstolen, under förutsättning att en stat kan anses ha brutit mot konventionen och att alla nationella rättsmedel är uttömda. Detta system är unikt i världen och ger domstolen en stark ställning i medlemsstaterna, men medför även att ett stort antal ogrundade ansökningar kommer in varje år.
I Europadomstolen arbetar 47 domare, en från varje medlemsland i Europarådet. Elisabet Fura Sandström är vår svenska domare. I en intervju med den svenska representationen vid Europarådet berättade hon om arbetet som domare i Europadomstolen och om sin syn på domstolens framtid.