Den kraftiga befolkningsökningen – Världsbanken uppskattar att Jemens befolkning kommer att fördubblas under de kommande tjugo åren – utgör även ett stort hinder för att höja BNP per capita i landet. Analfabetismen är utbredd, särskilt bland kvinnor. Sjukvården i landet är ofta undermålig.
Efter inbördeskriget 1994 inleddes, på inrådan av internationella organisationer som IMF och Världsbanken, ett omfattande ekonomiskt reformarbete som bidrog till att Jemen för en tid presterade en tillfredställande årlig BNP-tillväxt, även på individnivå. Starkt bidragande till tillväxten var även integrationen mellan de forna relativt slutna marknaderna i Nord- respektive Sydjemen, ökad oljeproduktion och makroekonomisk stabilitet. Åren 2000-2005 mattades dock reformtakten i Jemen betänkligt, och tillväxttakten med den. De senaste två åren har president Saleh återupplivat reformprogrammet och hopp finns om att detta i samverkan med ökad regional integration via GCC ska leda till en positiv utveckling för landet. Prisutvecklingen på olja, Jemens viktigaste exportvara, har också gynnat landet de senaste åren. Oljeproduktionen uppgår till omkring 400 000 fat per dag. Jemens kända oljereserver uppgår till knappt 4 miljarder fat, vilket kan jämföras Saudiarabiens reserver på omkring 260 miljarder fat och Kuwaits på knappt 100 miljarder fat. Planer finns även på att exploatera landets reserver av naturgas, men i dagsläget finns inga aktiva anläggningar. Jemen är – liksom Oman – inte medlem i OPEC. Reserverna av olja och gas samt landets strategiska läge vid Röda Havet – ett av världens mest trafikerade vattendrag – gör landet betydelsefullt för världens energiförsörjning.
Viktiga inslag i Jemens ekonomi är internationellt bistånd och transfereringar från jemeniter som arbetar i utlandet. Landet anser sig i förhållande till sin fattigdom inte erhålla tillräckligt bistånd, samtidigt som stora internationella biståndsgivare som IMF och Världsbanken kräver motprestationer i form av ytterligare reformer. De föreslagna ekonomiska reformerna syftar främst till att ytterligare minska statens styrning av ekonomin samt att stimulera långsiktiga investeringar inom exempelvis infrastruktur. För att minska fattigdomen i landet satsar Världsbanken i gengäld på att förbättra landets administrativa kapacitet, förbättra den grundläggande sociala tryggheten, höja utbildningsnivån, utveckla vattenförsörjning samt hålla nere befolkningsökningen. Den omfattande produktionen av drogen ’khat’, som kräver stora mängder dyrbart vatten, utgör i detta sammanhang en nagel i ögat på omvärlden. Andra viktiga biståndsgivare är olika arabfonder, Islamiska Utvecklingsbanken, UNFPA, UNICEF, EU och länder som USA, Nederländerna, Tyskland, Japan och Storbritannien.
Arbetslösheten är hög i Jemen; omkring 35 procent. Majoriteten av de arbetande jemeniterna sysselsätter sig inom jordbruket eller med boskapsskötsel. Övriga sektorer sysselsätter knappt en fjärdedel av arbetsstyrkan.