Jemen är det minst utvecklade landet i Mellanöstern. Världsbanken uppger att cirka 40 % av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Kontrasten mot de ekonomiskt starka grannländerna på Arabiska halvön är slående och skapar hinder för integration.
Eskalerande vålds- och flyktingsituation under 2010 riskerar att ytterligare försämra Jemens ekonomiska utveckling. Den internationella finanskrisen har också drabbat Jemen. Såväl den årliga BNP-ökningen som inflationen har avtagit. Det finns också tecken på att den informella ekonomin – inte minst vad gäller det narkotiska preparatet khat – utgör en stor del av sammantagna ekonomin.
Den kraftiga befolkningsökningen – Världsbanken uppskattar att Jemens befolkning kommer att fördubblas under de kommande tjugo åren – utgör även ett stort hinder för att höja BNP per capita i landet. Analfabetismen är utbredd, särskilt bland kvinnor.
Arbetslösheten bland den arbetsföra delen av befolkningen är 11,5 % enligt Världsbanken, men siffran torde i verkligheten vara betydligt högre då många jemeniter står helt utanför den organiserade arbetsmarknaden. Majoriteten av de arbetande jemeniterna sysselsätter sig inom jordbruk eller med boskapsskötsel. Övriga sektorer sysselsätter knappt en fjärdedel av arbetsstyrkan.
1990-talets goda ekonomiska utveckling, efter slutet på inbördeskriget, har avtagit. 2000-talet innebar ett sänkt tempo för de ekonomiska reformerna. President Saleh återupplivade reformprogrammet efter en dålig utveckling under andra hälften av 2000-talet. Jemen eftersträvar medlemskap i GCC och ligger i förhandlingar med denna sammanslutning, men möter motstånd från de sex medlemsländerna. Ett fullt medlemskap ligger fortfarande långt framåt i tiden. GCC-länderna, som hittills bilateralt hanterat förbindelserna med Jemen, har dock det senaste året – i ljuset av den eskalerande våldsutvecklingen i landet – börjat anamma ett mer samregionalt angreppsätt. Ett första GCC-kontor upprättas inom kort i Sana’a.
Råolja utgör en viktig, men uttömlig, exportprodukt och högre världsmarknadspriser har gynnat Jemen de senaste åren. Oljeproduktionen uppgår till omkring 290 000 fat per dag. Jemens kända oljereserver uppgår till knappt 3 miljarder fat, vilket är avsevärt mindre än de stora oljestaterna i regionen. Jemen är – liksom Oman – inte medlem i OPEC. Oljeutvinning minskar för närvarande och Jemens oljereserver beräknas ta slut under 2010-talet. Av denna anledning har naturgasutvinning idag prioritet. I oktober 2009 började byggnationen av den första anläggningen (Total) för utvinning av denna resurs.
Viktiga inslag i Jemens ekonomi är internationellt bistånd och transfereringar från jemeniter som arbetar i utlandet. Man anser sig i förhållande till sin fattigdom inte erhålla tillräckligt bistånd, samtidigt som stora internationella biståndsgivare som IMF och Världsbanken kräver motprestationer i form av ytterligare reformer. Säkerhetsläget i de mest hjälpbehövande delarna av landet är därtill sådan att projektimplementering och uppföljning inte sällan omöjliggörs. De föreslagna ekonomiska reformerna syftar främst till att ytterligare minska statens styrning av ekonomin samt att stimulera långsiktiga investeringar inom exempelvis infrastruktur. För att minska fattigdomen i landet satsar Världsbanken i gengäld på att förbättra landets administrativa kapacitet, förbättra den grundläggande sociala tryggheten, höja utbildningsnivån, utveckla vattenförsörjning samt hålla nere befolkningsökningen. Den omfattande produktionen av den av Sverige narkotikaklassade grödan khat, som kräver stora mängder dyrbart vatten, utgör i detta sammanhang en nagel i ögat på omvärlden.
Vattenbristen har under senare år blivit en av de största akilleshälarna för landet. Vissa experter gör gällande att akut vattenbrist kommer drabba huvudstaden Sana’a redan 2017. Förslag – om än kanske inte realistiska – att flytta huvudstaden till vattenrikare trakter finns. Samtidigt som man är helt beroende av grundvattnet för att möta befolkningstillväxten på ca 3% per år, används uppskattningsvis 50% av Jemens vattentillgångar till produktionen av khat.
Viktiga biståndsgivare är olika arabiska fonder, Islamiska utvecklingsbanken, UNFPA, UNICEF, EU och länder som USA, Nederländerna, Tyskland, Japan och Storbritannien.