Politisk översikt Jemen

Jemen har en lång och turbulent historia. Länge har landet gått under benämningen Arabia Felix, det lyckliga Arabien, och detta trots att historiens härjningar satt sina spår i detta strategiskt belägna land mellan Afrika och Asien.
Jemens moderna historia är starkt präglad av inre stridigheter. Landet var länge uppdelat i Nord- respektive Sydjemen. Norra Jemen har sedan 1500-talet periodvis tillhört det Ottomanska riket. När de turkiska styrkorna slutligen drog sig undan 1918 tog religiösa ledare makten i området. 1962 genomfördes en statskupp av arabiska nationalister stödda av Egyptens president Gamal Abdul Nasser och Yemen Arab Republic (YAR) bildades. Saudiarabien och Jordanien gav sitt stöd till den avsatte shia imamen Badr som endast hunnit sitta på sin post som kung och imam i en vecka. Statskuppen ledde till inbördeskrig. 1968 var de kontrarevolutionära truppernas övertag stort och ett fredsavtal kunde förhandlas fram i vilket Saudiarabien erkände YAR.
Södra Jemen utgjorde mellan 1839 och 1965 en del av det brittiska imperiet och styrdes från Aden på sydkusten. I mitten av 60-talet inleddes en väpnad motståndskamp mot britterna av nationalistiska grupper och britterna började lämna landet. I slutet av 1967 utropades People’s Republic of South Yemen (PRSY). Två år senare lyckades en radikal marxistisk gren av nationaliströrelsen ta makten och landet bytte namn till People's Democratic Republic of Yemen (PDRY). Samhället och ekonomin dirigerades om i en socialistisk bana, och en enpartistat växte fram.
Under 70-talet var relationerna mellan Nord- och Sydjemen ansträngda, 1979 understödde PDRY i söder ett uppror mot YAR i norr. 1986 blossade inre stridigheter upp i PDRY mellan två rivaliserande presidentaspiranter. I slutet av 80-talet förbättrades förbindelsen mellan Nord och Syd markant och den 22 maj 1990 gick YAR och PDRY samman och den enade staten Republic of Yemen (ROY) bildades. De forna motsättningarna gjorde sig dock snart påminda och 1994 bröt regelrätt inbördeskrig ut mellan ledare från de forna grannrepublikerna. Ett nytt Sydjemen utropades, men erkändes ej av det internationella samfundet. Ett par månader senare föll utbrytarrepublikens huvudfäste, Aden.
 Inrikespolitik
Jemen av präglas av tre interna konflikter. En i norr, sedan 2004 men med militär upptrappning 2009, där shiitiska Houthirebeller strider mot jemenitiska regeringsstyrkor. I augusti 2009 inledde den jemenitiska regeringen en militär kampanj som kommit att bli en av de blodigaste i landets historia. Striderna har skapat en intern flyktingvåg.
 I södra Jemen pågår fortsatt stridigheter med den ”Södra rörelsen” som kämpar för självständighet och återvändandet till före 1994 års gränser och en återuppdelning av Nord- och Syd Jemen. Landets södra delar är den naturresursrikaste, medan man politiskt och ekonomiskt släpat efter sedan landets enande.
 Den tredje konflikten rör densenaste tidens upptrappade stridigheterna mot Al Qaida in the Arabian Peninsula (AQAP), som grenen kallar sig sedan sammanslagning av dess jemenitiska och saudiska grenar i januari 2009, i framförallt södra och centrala Jemen.
 Jemens president Ali Abdallah Saleh kom till makten i det som då var Nordjemen (YAR) redan 1978. Salehs maktbas är den paraplyliknande grupperingen General People’s Congress (GPC), vilken efter återföreningen 1990 och demokratiseringen av Jemen, idag utgör landets dominerande politiska parti. Partiet spänner över ett brett spektrum av det jemenitiska samhället. Stamhövdingar, militärer, civila organisationer, oberoende, modernister, nationalister, islamister och även vänsterpolitiker utgör GPC:s medlemmar och väljare.
 Sedan återföreningen har två presidentval hållits i landet. Det senaste ägde rum 2006 då Saleh lyckades uppnå 77 procent av rösterna. EU:s utsända valövervakare bedömde valen som ett steg i rätt riktning. Dock poängterade man i sin rapport att det återstår mycket arbete för Jemen för att valen ska ses som demokratiska fullt ut. Nästa presidentval äger rum 2013.
 I den folkvalda lagstiftande församlingen  – Majlis an-Nuwab (representanthuset) - dominerar GPC med 228 mandat av totalt 301. Det senaste parlamentsvalet ägde rum i april 2003 för en period av åtta år. I år planeras val till denna församling.
 Det största oppositionspartiet är the Islamic Reform Party (Islah) med 47 mandat. Islahs medlemmar och anhängare utgörs framför allt av stammar i norr och islamister. Partiet bildades av forna GPC-medlemmar och samregerade till en början (1993-97) med GPC. The Yemeni Socialist Party (YSP), med rötter i det socialistiska Sydjemen, har också varit ett tongivande parti, men har förlorat i betydelse, bland annat på grund av att man bojkottade parlamentsvalet 1997. I det nuvarande representanthuset har partiet 8 mandat. Tillsammans med några andra mindre partier samarbetar Islah och YSP i en oppositionsallians mot GPC.
 I Jemen finns även en rådgivande församling – Majlis ash-Shura – med 111 medlemmar. Samtliga dessa utses av presidenten. Genom en folkomröstning i februari 2001 utökades antalet medlemmar från 59 till 111. Majlis ash-Shura fick då dessutom rätt att rösta om vissa lagstiftande frågor, vilket ökade regeringspartiets och presidentens inflytande ytterligare.
Jemen har fått känna av den våg av folkliga revolter som under våren 2011 svept fram över flera länder i Nordafrika och Mellanöstern. Den jemenitiska revolten har dels letts av den politiska oppositionen mot president Saleh, dvs. de etablerade oppositionspartierna, och dels av omfattande ungdomsprotester, i synnerhet vid universiteten. Våldsamma sammandrabbningar har förekommit med många dödsfall som följd. Demonstranterna kräver presidentens avgång, val samt politisk och ekonomisk reform. GCC-ledda medlingsförhandlingar har inletts under april 2011.

Utrikespolitik
Förbindelsen till den store grannen i norr, Saudiarabien, är Jemens enskilt viktigaste utrikespolitiska fråga. Förhållandet har ofta varit ansträngt, men förbättrades avsevärt av att länderna i maj 2000 lyckades komma överens om hur man skulle lösa en sedan länge pågående gränstvist.
 2009, i samband med den accelererande konflikten i norra Jemen, initierade Saudiarabien ett projekt med ett elektroniskt stängsel och en buffertzon längs gränsen. Totalt 250 000 saudier uppges ha evakuerats för att skapas denna skyddszon. Gränsen är trots detta fortfarande en källa till oro för båda länderna. Smuggling av vapen och narkotika samt terrorismhotet skapar fortfarande gränsrelaterade konflikter.
 Tvister har även funnits med Oman och Eritrea. Fisket runt Hanish-öarna i Röda Havet, som i en dom från ICJ (International Court of Justice) tilldelats Jemen, förorsakar tidvis problem.
 En starkt bidragande orsak till att Jemen haft ansträngda förbindelser till grannländerna i regionen, samt till Västvärlden, är att landet valde att ta ställning för Irak i samband med Gulfkriget 1990. Förutom frysta humanitära bidrag från större delen av omvärlden straffades Jemen även genom att Saudiarabien och flera andra Gulfländer utvisade sammanlagt omkring en miljon jemenitiska arbetare, något som innebar en kraftig påfrestning på Jemens redan mycket sköra ekonomi.  
 Efter terrorhändelserna den 11 september 2001 kom strålkastarljuset att riktas även mot Jemen, ett land med tillräckligt bräcklig myndighetskontroll för att kunna utvecklas till en skyddad zon för internationell terrorism. Säkerhetsläget i Jemen har försämrats markant på senare år. Attentat, som tidigare varit begränsade till vissa områden belägna på behörigt avstånd från huvudorterna Sana’a och Aden, drabbar nu även dessa städer.
 Den nyskapade gruppen ”Friends of Yemen”, innefattande ett 30-tal länder både från Europa och Mellanöstern samt USA, Kina, Världsbanken och IMF, samlades i slutet av september 2010 i New York, i marginalen av UNGA-veckan, för att diskutera situationen i Jemen. Mötet arrangerades av Storbritannien, Jemen och Saudiarabien. Gruppen har som mål att bekämpa extremismen i landet och kämpa mot fattigdomen genom bistånd. Nästa, och totalt fjärde, möte planeras i Riyadh i februari 2011.
 Situationen vad gäller mänskliga rättigheter har under de senaste åren fått ökad uppmärksamhet i Jemen. Ett särskilt ministerium för mänskliga rättigheter har inrättats. Jemen har ratificerat samtliga centrala MR-konventioner och enskilda organisationer på MR-området tillåts verka relativt fritt. En löpande dialog mellan dessa och regeringen förekommer. Omfattande brister i de mänskliga rättigheterna finns dock fortfarande.
 Liksom i regionen i övrigt, är diskrimineringen av kvinnor dock omfattande. Sharia-lagstiftningen och det jemenitiska stamsamhällets djupt rotade traditioner begränsar kvinnornas rörelsefrihet och rättssäkerhet. Sharia-lagstiftningen föreskriver även dödsstraff och kroppsstraff för vissa grövre brott, även om domar av denna typ sällan verkställs.
 Den ökade andelen externa flyktingar, främst från Somalia och Eritrea och deras situation är källa till ökad oro i landet. Man räknar med att det finns uppåt en miljon flyktingar, varav många är papperslösa och bor i flyktingläger, i huvudsak i landets södra delar. Flyktingfrågan innebär ytterligare en börda för detta resurssvaga och konfliktdrabbade land.
 Konstitutionen föreskriver religionsfrihet, men konvertering från islam är strikt förbjuden och är belagd med dödsstraff. Statliga skolor undervisar enbart i den muslimska trosåskådningen.
 Frihet att organisera sig finns. Arbetsrättslagstiftningen ger arbetstagare rätt att ansluta sig till fackföreningar, förhandla om kollektivavtal samt gå ut i strejk. I den ekonomiska verkligheten som råder i Jemen spelar dock fackföreningarna endast en begränsad roll.