Sultan Qaboos valde att behålla de starka banden till britterna, men avvek i övrigt tydligt från sin föregångares linje. Efter maktövertagandet prioriterade Qaboos att fördjupa landets övriga internationella kontakter. Idag är landet betydligt öppnare och aktiv medlem i både Arabförbundet och Gulf Cooperation Council (GCC). Målet med GCC är en ökad integration mellan de arabiska länderna kring Persiska viken, främst på det ekonomiska planet. Oman är inte medlem i OPEC.
Oman har under Qaboos ledning försökt föra en balanserad utrikespolitik. Man var ett av få arabländer som inte bröt sina diplomatiska förbindelser med Egypten när egyptierna slöt fred med Israel 1979 och behöll kontakter med bägge parter i kriget mellan Iran och Irak under 1980-talet. Denna tradition försöker man uppehålla även i dagsläget då man stöder USA i kampen mot terrorismen samtidigt som man behåller goda diplomatiska förbindelser med exempelvis Iran. Oman försöker verka pådrivande i fredsprocessen i mellan israeler och palestinier. Relationen till grannlandet Jemen har periodvis varit mycket ansträngd, men sedan Jemens enande 1992 har relationerna gradvis förbättrats. Gränsen till Förenade arabemiraten fastställdes år 2003 sedan dess har Oman inga ouppklarade tvister med sina grannar.
Oman ser med stor oro på den säkerhetspolitiska utvecklingen i sitt närområde, med särskilt fokus på våldsutvecklingen i Irak och turerna kring Irans kärnkraftsprogram. Man fruktar även att islamistiska terrorgrupper ska få fotfäste i landet, så som redan skett i många av grannländerna. De osäkra tiderna kräver enligt sultan Qaboos att nära en tredjedel av statsbudgeten tillägnas landets säkerhet och försvar.
Liksom övriga länder kring Gulfen tar Oman emot många utländska gästarbetare, främst från sydostasiatiska länder men även från Egypten och Jordanien. Totalt finns det omkring 600 000 utländska arbetare i Oman, vilket innebär att var femte invånare inte är omanier.