EU:s lagar

Allt EU gör måste ha sin grund i fördragen, mellanstatliga avtal mellan medlemsländerna. Fördragen slår fast principerna för EU-samarbetet, hur EU:s institutioner ska fungera, vad EU får fatta beslut om och hur lagarna ska stiftas. De viktigaste fördragen är:

• EG-fördraget är grunden för den största delen av EU:s samarbete. Det innehåller regler för till exempel fri rörlighet mellan medlemsländerna, eurosamarbetet, tullunionen, jordbrukspolitiken, transporter, miljö, sysselsättning och socialpolitik, folkhälsa och biståndspolitik. EG-fördraget kallas ofta för Romfördraget.
  
  
• EU-fördraget innehåller bland annat reglerna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och det straffrättsliga och polisiära samarbetet. Europeiska unionen bildades genom EU-fördraget. EU-fördraget kallas ofta för Maastrichtfördraget.

Dessutom finns flera fördrag som har tillkommit genom att EU-samarbetet utvecklats och nya länder har gått med i EU. Det är till exempel Amsterdamfördraget, Nicefördraget och EU-ländernas medlemsavtal.

Lagar grundade på EG-fördraget

EU-ländernas nationella parlament har gett beslutsmakt till EU inom de flesta områden som ingår i EG-fördraget. EU kan därför lagstifta i de nationella parlamentens ställe inom dessa områden. Det sker genom tre typer av lagar

• Förordningar gäller direkt och likadant i alla medlemsländer som en del av landets egen lagstiftning. EU-länderna behöver inte göra någonting för att förordningen ska börja gälla efter att den antagits. Samtidigt är landet förbjudet att göra något som går emot det som står i förordningen. Ett exempel på en förordning är EU:s regler för anställdas rättigheter när de arbetar i andra EU-länder.
  
  
• Direktiv sätter upp riktlinjer för hur medlemsländerna ska genomföra en åtgärd, men låter dem bestämma själva exakt hur det ska gå till. Länderna antar istället egna lagar för att uppfylla direktivets krav. Körkortsdirektivet är ett exempel på ett direktiv som EU antagit.
  
  
• Beslut gäller direkt för den det riktar sig till. Beslut används ofta för administrativa åtgärder eller för att förtydliga gällande lagar. Ett exempel på detta är beslut inom EU:s konkurrenslagstiftning.

Lagar grundade på EU-fördraget

Inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik stiftas inga lagar i vanlig mening. EU-länderna har inte överlämnat beslutsmakt till EU. Samarbetet är mellanstatligt och går ut på att samordna EU-ländernas utrikespolitiska agerande. Det sker genom tre typer av åtgärder:

• Gemensamma ståndpunkter talar om vad EU tycker i en viss fråga. De används för att EU-länderna ska ha en gemensam linje i till exempel Förenta nationerna.
  
  
• Gemensamma åtgärder används när EU ska agera utrikes- eller säkerhetspolitiskt. Ett exempel är EU:s piratjakt utanför Somalias kust.
  
  
• Beslut används för att genomföra tidigare beslutade gemensamma åtgärder eller ståndpunkter.

EU-ländernas samarbete kring polisfrågor, straffrätt och brottsbekämpning är mellanstatligt. EU-länderna har inte lämnat över beslutsmakt till EU.  Samarbetet sker genom tre typer av åtgärder:

• Rambeslut samordnar medlemsländernas strafflagstiftning, till exempel för att bestämma gemensamma straff för vissa grova brott. Rambesluten liknar EU:s direktiv på så sätt att de sätter upp ett mål för vad länderna ska åstadkomma men överlåter åt dem själva att utforma den exakta lagstiftningen.
  
  
• Beslut används för samarbeten som inte gäller att få EU-ländernas lagstiftning att likna varandra.
  
  
• Gemensamma ståndpunkter talar om vad EU tycker i en viss fråga.