Om Moçambique

Källor: IMF, Världsbanken, EIU, INE

Den politiska situationen
Efter självständigheten 1975 följde ett 17 år långt inbördeskrig i Moçambique. Omkring en miljon moçambikier dog som direkt eller indirekt följd av kriget. Många flydde landet. Landets ekonomi raserades och stora delar av infrastrukturen förstördes. En politisk uppgörelse mellan regeringen och Renamo 1992 banade väg för de första flerpartivalen 1994. Demokratin är ännu i sin linda och Frelimo har hittills haft en dominerande ställning och vunnit samtliga val.

Den 28 oktober 2009 hölls president-, parlaments- och provinsval. Valen bevakades av observatörer från EU, SADC, AU, EISA och Samväldet. Armando Guebuza återvaldes med betryggande majoritet för en andra presidentperiod fram till 2014. Frelimo vann 189 av 250 mandat i parlamentet, Renamo har 53 plaster och det nya partiet Movimento Democrático de Moçambique (MDM) har 8 plaster. Med absolut majoritet i parlamentet kan Frelimo ändra konstitutionen utan stöd från övriga partier.

President Armando Guebuza och Frelimo utgör den dominerande politiska makten i landet. Under de senaste åren har en viss centralisering av makten ägt rum samtidigt som parlamentets inflytande tenderat att minska. Oppositionspartiet Renamo är splittrat och ledarskapet är ifrågasatt, vilket avspeglade sig i försämrade valresultat jämfört med tidigare år. Partiet MDM och dess karismatiska ledare Daviz Simango har etablerat sig som oppositionsparti med siktet inställt framför allt på valen 2014. Parlamentet kommer dock att domineras av de etablerade partierna Frelimo och Renamo.
Valprocessen och valmyndigheten CNE har varit föremål för kritiska synpunkter från flera valobservatörer, som bl.a. rekommenderar en översyn av vallagarna och deras tillämpning i syfte att öka den allmänna tilltron till CNE.

Handel och investeringar
Efter fredsuppgörelsen 1992 har landet präglats av stabilitet och god ekonomiskt tillväxt, i genomsnitt ca 7 % per år. En stor del av tillväxten består av  så kallade megaprojekt och bistånd. Översvämningarna 2000 och 2001, drabbade ungefär en fjärdedel av befolkningen och förstörde delar av landets infrastruktur. 2002 drabbades landet av torka, särskilt i de centrala och södra delarna av landet. Dessa händelser resulterade i en avmattning i ekonomin och tillväxten. 2007 drabbades landet även av cykloner och naturkatastrofer, särskilt översvämningar, förekommer regelbundet. Fattigdomen är utbredd och över hälften av moçambikierna lever på mindre än 50 cent (!) om dagen.

Den ekonomiska krisen har under det senaste åren resulterat i minskade skatteintäkter och minskad export både i volym och priser. Detta gäller framförallt aluminium, men stigande råvarupriser från 2010 förbättrar åter ekonomin. Landets valuta metical har deprecierats i förhållande till dollar, euro och rand, vilket bör främja landets exportmöjligheter. Landet är fortsatt beroende av bistånd, som motsvarar ungefär hälften av den statliga budgeten. Inflationen 2011 förväntas ligga omkring 5 %.
.
Intresset för Moçambique är växande bland utländska investerare vad gäller mineraler, kol, olja, vattenkraft, skogsindustri, biobränsle och turism. Utländska direktinvesteringar (UDI) inom gruvsektorn har ökat och förväntas öka ytterligare under de kommande åren. Handel med och investeringar från Sydafrika ökar. Portugal fortsätter att vara en viktig handelspartner. Kinesiska och indiska företag planerar omfattande investeringar inom järnvägssektorn, samt gruv- och skogsindustrin, vilket stärker banden till Asien. Den indiska marknaden tilldrar sig ett ökat intresse.

Tillgången till den europeiska marknaden är säkrad genom de handelsavtal (Europeiska Partnerskaps Avtal, EPA) som Moçambique tillsammans med Botswana, Lesotho och Swaziland skrev under i juni 2009. Det första interimsavtalet täcker handel med varor och det kvarstår att förhandla om bland annat tjänster och investeringar. Under det senaste året har förhandlingstakten mattats av.

Som ett resultat av statliga satsningar, ökad konsumtion och en återhämtning av råvarupriserna på den internationella marknaden, förväntas BNP öka med 7,3 % under 2011. Budgetunderskottet för 2011 förväntas bli 4,9 % av BNP.

Sveriges utvecklingssamarbete med Moçambique
Moçambique är ett av Sveriges största mottagarländer för bilateralt bistånd. Stödet från Sverige beräknas år 2011 till 725 miljoner svenska kronor. Generellt budgetstöd är en viktig del av den svenska samarbetsstrategin och utgör knappt hälften av det totala biståndet.

I september, 2008, beslutade den svenska regeringen om en ny strategi som anger inriktningen för Sveriges utvecklingssamarbete med Moçambique för perioden september 2008 - december 2012. Utgångspunkten för det svenska stödet är Moçambiques egen fattigdomsstrategi, PARPA II (2005-2010) och nu PARP för 2011-2014, som ännu inte är klar. Det övergripande målet för svenskt samarbete med Moçambique är att minska den absoluta fattigdomen, med särskild fokus på kvinnor och barn, genom att främja en demokratisk samhällsutveckling och en snabb, hållbar och bred ekonomisk tillväxt. Målet ska uppnås genom budgetstöd med särskilt fokus på fattigdomsminskning samt riktade insatser inom sektorerna demokratisk samhällsstyrning, lantbruk och  energi.

Vidare ges stöd till inhemsk forskning. Insatser som stärker det civila samhället kompletterar stödet till den offentliga sektorn. Stöd till att minska spridningen av hiv/aids är integrerat i samarbetsprogrammet. En del av det svenska stödet riktas till Niassaprovinsen i landets norra del.

Svensk verksamhet i Moçambique
I Moçambique finns ca 200 svenskar, flera med anställning inom det omfattande internationella biståndet. Några svenska företagare bedriver verksamhet i landet. En ökande andel turister besöker landet. Det bilaterala samarbetet påbörjades efter självständigheten 1975 och Moçambique och Sverige har mycket goda förbindelser. Många svenska missionärer har varit i landet.

Idag finns ett bilateralt investeringsskyddsavtal mellan länderna. Svenska företag representerade i Moçambique inkluderar bland andra Ericsson och Chikweti (Västerås Stift), som är aktiva inom skogsnäringen i Niassaprovinsen. Scania och Volvo har lokala samarbetspartners. Tetrapak och Atlas Copco är några av de företag som driver verksamheten från sina sydafrikanska kontor. Ett dussintal andra svenska företag finns på plats i landet, främst inom tjänstesektorn, exempelvis Vattenfall och Sweco.

Handelsvolymerna mellan Moçambique och Sverige är låga. En stor del av handeln mellan länderna sker dock via Sydafrika och hamnen i Durban, vilket gör att detta inte syns i handelsstatistiken. Svenska företag börjar snegla på markanden i Moçambique och hösten 2010 besökte en första svensk handelsdelegation landet.
 

ÅKESSON