Senast uppdaterad: 2011-12-07.
Källor till de olika uppgifterna är hämtade ifrån bl.a. FN:s olika webbplatser, CIA World Factbook och Exportrådet.
Denna rapport finns att ladda ner i högspalten. För fler av ambassadens rapporter, se aktuella rapporter.
Inrikespolitik Zambia är en konstitutionell demokrati med ett flertal politiska partier. Zambias politiska system präglas av presidentens betydande maktbefogenheter. Ämbetet får innehas under högst två mandatperioder om fem år. Presidenten är överbefälhavare, stats- och regeringschef samt utser ministrar och vice ministrar. Utöver presidenten och talmannen har parlamentet i regel 158 ledamöter. Parlamentets makt är alltjämt svag och har en klar underrepresentation av kvinnor (11,5 %). Partiväsendet är centrerat kring personer snarare än ideologi.
President-, parlaments- och kommunalval äger rum vart femte år. Alla registrerande zambiska medborgare över 18 års ålder har rösträtt. Domstolarna är självständiga från den exekutiva makten enligt grundlagen. Anklagelser har dock förekommit om informella påtryckningar mot rättsväsendet av den verkställande makten. Kyrkorna har stort inflytande och deltar aktivt i den politiska debatten. Det regerande partiet är Patriotic Front (PF) lett av president Michael Chilufya Sata som tillträdde efter seger i presidentvalet 20 september 2011. Opinionsmätningarna inför valet förutspådde ett mycket jämnt val mellan Sata och den då sittande presidenten Rupiah Banda med sitt parti Movement for Multiparty Democracy (MMD) i ryggen. Den allmänna uppfattningen var att Banda i slutänden skulle ta hem spelet. Dessa förutsägelser till trots kom Sata att ta hem segern med 43 % av rösterna jämfört med Bandas 36 %. Valdeltagandet var närmare 54 % och uppgavs av valobservatörer ha genomförts i enlighet med zambisk lag och internationell standard. PF innehar dock inte majoritet i parlamentet vilket sannolikt kommer tvinga regeringspartiet till samarbete eller kohandel med övriga partier.
Zambisk partipolitik har tendenser att anknyta till de olika etniska grupperingarna och det är inte oviktigt för ett parti att ha frontfigurer från olika folkgrupper för att säkerställa stöd i flera provinser. Detta syns inte minst i årets val där de tre största partierna påtagligt har mycket starka regionala fästen.
Ett omfattande problem är den utbredda och systematiska korruption som genomsyrar landets alla områden. År 2009 utreddes en omfattande korruptions/förskingringsskandal på hälsoministeriet där Sverige är en viktig samarbetspartner inom utvecklingssamarbetet. President Sata har uttalat ett starkt åtagande gentemot korruptionen och utlovat nolltolerans i såväl statlig som privat sektor. Han har redan inlett en rad förundersökningar gentemot ett antal institutioner.
Utöver detta har PF lovat att leverera en ny folklig förankrad konstitution inom 90 dagar och att ge zambierna ”mer pengar i fickorna”. De fattiga uppges utgöra huvudfokus för partiets åtgärder med en särskild satsning på ungdomar.
Mänskliga rättigheterDet nationella normativa ramverk som skyddar mänskliga rättigheter i Zambia är konstitutionen, annan lagstiftning, rättspraxis samt traditionella sedvänjor. Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag relativt god men den utbredda fattigdomen utgör ett betydande hinder för medborgarna att tillfullo åtnjuta dem. Zambia är ett av världens fattigaste länder och ca. 64 % av befolkningen lever på mindre än 1 USD per dag. Vidare är gapet mellan fattiga och rika mycket stort. Det senaste årtiondets stadiga ekonomiska tillväxt har lett till vissa förbättringar, men då främst i städerna. Inkomstskillnaderna i landet har snarare ökat än minskat och på landsbygden är fattigdomen fortfarande mycket utbredd. Endast 3 % av alla landsbygdens hushåll har tillgång till elektricitet (i städerna 48 %), en siffra som inte har förändrats sedan 2007.
Den höga hiv-prevalensen (14,3 %, 2007) påverkar alla samhällsnivåer, privat och offentlig ekonomi och orsakar stort humanitärt lidande. Hälsosystemet är ansträngt och det råder brist på utbildad personal. Medellivslängden i Zambia uppskattas till ca. 39 år (2010). Mödra- och barnadödligheten är mycket hög. Avgiftsfri sjukvård har införts men alla har inte tillgång till fri och acceptabel hälsovård, oftast beroende på mycket stora avstånd, brist på utbildad hälsopersonal samt dålig infrastruktur. Fri sjuårig skolgång har införts och målet är att det skall vara nio år 2015. Dock råder brist på lärare och andra resurser. De allra fattigaste utestängs i praktiken från skolan då de ej kan köpa skolmaterial, uniformer och betala den obligatoriska föräldraföreningsavgiften.
Dödsstraff utfärdas för mord, högförräderi, vissa narkotikabrott och grova rån men ett moratorium råder sedan 1997. Fängelseförhållandena är undermåliga och föremål för stark kritik; överfulla anläggningar, hög hiv- och TB-prevalens, hög förekomst av fängslade barn, otillräcklig hälsovård, mat och sanitära åtgärder. Tydliga brister finns i det zambiska straffrättsliga systemet i relation till detta.
Det finns stora brister vad gäller rättsystemet, i jämlikheten mellan män och kvinnor samt i yttrande- och pressfrihet. Yttrande-, press- och tryckfrihet är inskrivna i grundlagen. Det finns tre stora dagstidningar varav två är statsägda och partiska till förmån för regeringspartiet.
Icke-diskriminering finns inskriven i Zambias grundlag och man har även ratificerat FN:s konvention om avskaffandet av all diskriminering mot kvinnor (CEDAW). Det finns ingen formell skillnad mellan män och kvinnors rättigheter. Trots detta råder betydande sociala, ekonomiska och kulturella skillnader som resulterar i att kvinnor i praktiken har sämre rättsskydd än män. Sexuellt och könsrelaterat våld utgör alltjämt ett stort problem. Det råder en stark och utbredd motvilja mot HBT-personer. Strafflagen förbjuder sexuella handlingar mellan människor av samma kön vilket kan ge upp till 14 år i fängelse.
Ekonomi och handel Landets ekonomi är sammankopplad med utvinningen av koppar och dess biprodukt kobolt. Beroendet av en enskild ekonomisk sektor har gjort ekonomin sårbar för externa chocker vilket tydliggjort behovet av att diversifiera ekonomin. Turism, tillverkningsindustri och framförallt jordbruk har identifierats som viktiga tillväxtsektorer. Sedan 2009 har både kopparpriserna och valutan återhämtat sig. Inflationen har sjunkit något de senaste åren och låg i juni 2011 på 9 %, att jämföra med 14,4 % år 2009. Realtillväxten av landets BNP blev 7,6 % vilket kan jämföras med 6,3% 2009. Höga räntekostnader och stigande matpriser utgör stora problem. Växande ekonomier, framförallt Kina, utövar ett starkt ekonomiskt inflytande över Zambia, tillika regionen i stort. Zambia har en hög ekonomisk potential. Man har de senaste åren haft en stadig ekonomisk tillväxt. Utmaningen blir att omvandla denna framgång till bättre levnadsvillkor och mänsklig utveckling inte minst då stora delar av landets befolkning utgörs av barn och gamla. UNICEF uppskattar att ca. 50 % av befolkningen är under 18 år. Utrikespolitik Zambias geografiska placering med åtta grannländer har präglat dess utrikespolitik. I egenskap av inlandsstat är landet mycket beroende av stabilitet i regionen. Men nästan samtliga grannar har sedan Zambias självständighet haft våldsamma konflikter, medan Zambia förblivit fredligt. Zambia har mottagit stora flyktingströmmar, framförallt från DR Kongo och Angola, idag (sep 2011) lever enligt UNHCR ca. 28 000 flyktingar i Zambia, av vilken en majoritet utgöra flyktingar från Angola.
Zambia följer den politiska utvecklingen i DR Kongo nära och har stött uppbyggandet av kongolesisk polis och gränskontrollsmyndighet såväl som infrastruktur mellan länderna. Zambia spelar en aktiv roll inom ramen för International Conference on the Great Lakes Region (ICGLR).
Zambia arbetar vidare för fördjupad regional samverkan och ökad intraregional handel och är medlem i både Common Market for Eastern and Southern Africa (COMESA), vars sekretariat är beläget i Lusaka, och i Southern African Development Community (SADC). Sedan 2009 är man en del av SADC:s försvars- och säkerhetsorgan-trojka. Zambia är vidare särskilt aktiv inom det s.k. Tripartite Initiative (COMESA, SADC och EAC).
Zambias FN-politik inriktar sig främst mot mänskliga rättigheter. Landet lämnade dock nyligen (18 juni 2011) FN:s råd för mänskliga rättigheter. Zambia har bidragit med trupper till flera av FN:s fredsbevarande insatser. I arbetet med den Afrikanske Unionen håller Zambia en låg profil. Relationerna till Kina har stärkts sedan toppmötet Afrika-Kina 2006 där Zambia blivit ett av fem prioriterade länder för Kina. Kina och Zambias relationer är mycket goda och baserar sig inte på traditionellt bistånd utan på förmånliga lån och direktinvesteringar. Zambia har även goda relationer med Indien vars vicepresident besökte Zambia 2010. Brasilien öppnade 2007 en ambassad i Lusaka för att stärka relationerna och landets inflytande förväntas öka. Vidare är relationen till Sydafrika är mycket god och Sydafrika utgör en viktig handelspartner.
Bilaterala relationer Sverige-Zambia De politiska förbindelserna mellan Sverige och Zambia är goda. Diplomatiska relationer startade i samband med självständigheten 1964 och utvecklingssamarbete har bedrivits sedan dess. Zambia är en av de största mottagarna av svenskt bistånd som har tre fokusområden; energi, hälsa och jordbruk. Den nuvarande samarbetsstrategin går emellertid ut 2011 och fokusområden kan därmed komma att ändras. Generellt budgetstöd ingår i strategin men har inte betalats ut sedan 2008, bl.a. i och med en större korruptionsskandal inom hälsosektorn. Stöd till civilsamhället utgår dock fortfarande. Nivån på handeln mellan Sverige och Zambia är mycket blygsam men det finns en väletablerad närvaro av svenska företag, framförallt inom gruvsektorn.
Biståndsminister Gunilla Carlsson besökte Zambia 2006 och 2011, folkhälsominister Maria Larsson 2007, handelsminister Ewa Björling 2008, Sidas då tillförordnade generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka 2010 samt utrikesminister Carl Bildt 2011. Den f.d. zambiska finansministern Ng’andu P. Magande besökte Sverige 2007. Relationer EU-Zambia Det finns nio EU-beskicknar representerade i Zambia; Danmark, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Italien, Irland, Frankrike, Finland och Sverige. En aktiv artikel 8-dialog förs. EU-delegationen i Zambia har ett 40-tal medarbetare vilka arbetar såväl regionalt som bilateralt. EU-biståndet är omfattande och EU är sammantaget största biståndsgivaren i Zambia.