- Kanada har en i grunden stark inhemsk ekonomi, och torde ha bättre förutsättningar än många andra länder att hantera krisen;- Beroendet av USA har ändå gjort att även den kanadensiska ekonomin försämrats kraftigt under de senaste månaderna;- Värst utsatt är tillverknings- och bilindustrin. Även oljeindustrin har drabbats hårt av de låga världsmarknadspriserna på olja.- Den finansiella sektorn dock anmärkningsvärt solid – långt ifrån lika illa utsatt som i USA- Regeringen lanserar stimulanspaket med industristöd, satsningar på infrastruktur och skattesänkningar
En i grunden stark ekonomi, men med starkt beroende av USA
Kanada gick in i den internationella ekonomiska och finansiella krisen med bättre förutsättningar än många andra länder: Landet har under de senaste åren kunnat uppvisa en tämligen robust och stabil ekonomi. I fråga om ekonomisk tillväxt och sunda statsfinanser har Kanada under den senaste femårsperioden varit bland de ledande G7-länderna. Även under 2007 och början av 2008 fortsatte tillväxten, priserna hölls stabila och statsfinanserna var starka med stora budgetöverskott. Arbetslösheten låg på historiskt låga nivåer kring 6 procent. Länge såg det också ut som om den finansiella och ekonomiska krisen i USA inte på allvar skulle hota den kanadensiska ekonomin. Trots nedgången i USA höll sig kanadensiska tillväxt- och arbetslöshetssiffror anmärkningsvärt stabila.
Förutsättningarna ändrades dock under senhösten 2008, och den ekonomiska krisen har sedan vandrat norrut mycket snabbt och med stor kraft. Sårbarheten i förhållande till den amerikanska marknaden är också uppenbar: Närmare 80 procent av Kanadas export går till USA; kanadensiska företag förlitar sig i hög grad på finansiering i USA; en inte obetydlig del av hushållens och företagens tillgångar finns i USA; många amerikanska och kanadensiska företag har produktionskapacitet på båda sidor om gränsen.
Krisen slår hårt mot tillverknings- och bilindustrin samt oljeutvinningen
Värst är det för tillverknings- och bilindustrin samt råvaruproducenterna. Bilindustrin är särskilt illa utsatt, med dramatiskt fallande försäljningssiffror för de stora amerikanska biltillverkarna vilka samtliga har fabriker i Ontario och många kanadensiska underleverantörer. Bland råvaruproducenterna har bl.a. skogsnäringarna lidit allvarlig skada av vikande efterfrågan på den amerikanska husmarknaden.
Också nedgången i oljepriserna har fått allvarliga konsekvenser. De höga världsmarknadspriserna på olja bidrog länge till en mycket stark expansion i den oljerika provinsen Alberta, där ekonomin gått på högvarv i något som närmast kan liknas vid en modern guldrush. Provinsens oljereserver är de största i världen efter Saudiarabien, och med en hög prisnivå har man kunnat exploatera de mycket stora tillgångar som är bundna i marken i den s.k. oljesanden, trots att detta är en mycket kostsam och energikrävande process. Priserna har nu fallit till en nivå där denna utvinning inte längre är lönsam, och investeringar och produktion har därmed minskat dramatiskt.
Ekonomiska indikatorer på väg ned
I ljuset av den ekonomiska krisen har alla viktiga ekonomiska indikatorer reviderats nedåt. Efter ett antal år där den ekonomiska tillväxten har legat kring 3 procent började en avmattning märkas i början av 2008. Mot slutet av året accelererade den negativa trenden: I december 2008 sjönk BNP med en procent, och under fjärde kvartalet 2008 krympte BNP med 3,4 procent på årsbasis. För hela året 2008 blev tillväxten 0,5 procent, en kraftig tillbakagång jämfört med 2007, då tillväxten var 2,7 procent. Exporten sjönk under fjärde kvartalet med 17 procent jämfört med föregående år, och för första gången på 10 år var då handelsbalansen negativ.
Arbetslöshetssiffrorna har stigit snabbt. Mellan oktober 2008 och januari 2009 försvann drygt 212 000 arbetstillfällen och arbetslösheten steg från 6,3 till 7,2 procent. Av allt att döma kommer denna siffra att fortsätta stiga.
I takt med den alltmer uppenbara krisen har Kanadas centralbank kommit att föra en allt aktivare penningpolitik. Styrräntan har sänkt flera gånger. I januari sänktes den till 1 procent, och den 3 mars sänktes den ytterligare ett steg till 0,5 procent - den lägsta räntan någonsin sedan Bank of Canada bildades 1935. Dessa sänkningar har varit väntade, särskilt som inflationen nu ligger väl under bankens 2-procentsmål. Den kanadensiska dollarn, som under en period i slutet av 2007 nådde paritet med, och faktiskt värderades högre än den amerikanska, handlas nu kring eller strax under 80 cent.
Förutsättningar att hantera krisen finns ändå
Samtidigt förtjänar det understrykas att Kanada har bättre förutsättningar än många andra länder att hantera krisen. IMF gör en i huvudsak positiv bedömning av den kanadensiska ekonomin i en rapport från den 9 mars i år. Fonden skriver sammanfattningsvis: Canada is better placed than many countries to weather the global financial turbulence and worldwide recession, thanks to sound policy management and proactive steps to maintain economic and financial stability
Kanada har ett finansiellt system med institutioner som aldrig tillåtits bli lika riskbenägna som de amerikanska. De kanadensiska bankerna är därför fortsatt i ganska gott skick, och de fem största bankerna har t.o.m. stärkt sina balansräkningar genom tillskott av kapital. Enligt the Economist finns idag endast 12 banker i världen som fortsatt åtnjuter AAA i kreditvärdighet – två av dessa är kanadensiska. World Economic Forum har rankat Kanadas banksystem som världens stabilaste.
Kanada har också sedan mitten av 90-talet en mycket stark tradition av budgetdisciplin, vilken bl.a. lett till att statsskulden i förhållande till BNP är den lägsta i G7-kretsen.
Det betraktas som ett erkännande av Kanadas förmåga att värna en stark finansiell sektor att landet inom G20-samarbetet har anförtrotts uppdraget att leda den arbetsgrupp som ser på regleringar och transparens på de finansiella marknaderna. Inför toppmötet i april är det sannolikt att Kanada kommer att vilja övertyga övriga G20-länder om värdet av the Canadian Model vad gäller inhemska regleringar, medan man har en i grunden återhållsam syn på inskränkningar och regleringar av internationella finansiella flöden.
Budget och stimulanspaket
Den kanadensiska regeringen såg länge ut att inte förmå ta till sig allvaret i den ekonomiska utvecklingen. Under senhöstens valrörelse talade både premiärministern och finansministern om att den kanadensiska ekonomin var fortsatt stark och att man för budgetåret 2009 såg fram mot att kunna lägga ännu en balanserad budget. Något större behov av stimulansåtgärder såg man inte heller; tidigare genomförda skatte- och momssänkningar skulle vara tillräckliga för att hålla den ekonomiska ångan uppe. Så sent som i slutet av november presenterades en ekonomisk rapport helt utan stimulanspaket och med förhoppningsfulla prognoser om fortsatta budgetöverskott fram till 2013.
Det som av många uppfattades som en bristande insikt i den begynnande krisens allvar ledde till en regeringskris strax före jul 2008, då oppositionspartierna hotade med att fälla regeringen och bilda en koalition. Efter en rejäl kalabalik, som faktiskt slutade med att parlamentet stängdes, tvingades regeringen efter nyår gå oppositionen till mötes och anta en mer aktivistisk hållning.
När statsbudgeten presenterades i slutet av januari var tongångarna också annorlunda. Regeringen räknar där med ett budgetunderskott på totalt 85 miljarder dollar under de kommande fem budgetåren, varav 34 respektive 30 miljarder under de närmaste två. (Utgiftsposterna uppgår till ca 250 miljarder per år). Under budgetåren 2009 och 2010 förutses stimulansåtgärder på federal nivå uppgående till ca 40 miljarder dollar, vilket tillsammans med provinsernas åtaganden når ca 50 miljarder totalt. Som andel av BNP beräknas stimulanspaketet till drygt 2 procent av BNP för 2009.
Insatserna samlas under fem rubriker:1) Stöd till arbetare och skattebetalare: Inkomstskattesänkningar på totalt ca 20 miljarder över flera år, med fokus på sänkt skatt i de lägre inkomstklasserna; Utökad arbetslöshetsstöd.2) Stöd till bostadssektorn: Stöd till unga för köp av en första bostad; ROT-avdrag; stöd till utökat byggande av social housing.3) Infrastruktur. 4) Industritstöd: med fokus på fordonsindustrin, skogsindustrin och tillverkningsindustrin lämnas 7,5 miljarder dollar till drabbade industrier och orter. 5) Underlättande av tillgång till finansiering och kredit.
Stimulanspaketet har tagit emot väl av bl.a. IMF. Även det ledande oppositionspartiet, liberalerna, har stött paketet och har i dagarna hjälpt regeringen få det snabbt genom parlamentsbehandlingen till ett godkännande.