InrikespolitikDen 17 september 2008 höll Kadima, parlamentets största parti, partiledaromröstning då tidigare partiledare och premiärminister Ehud Olmert meddelat sin avgång. Tzipi Livni vann denna omröstning och fick sex veckor på sig att bilda en ny koalitionsregering. Förhandlingarna med stödpartierna misslyckades och när tidsfristen var ute rekommenderade Tzipi Livni president Shimon Peres att utlysa nyval. Den 10 februari 2009 hölls val i Israel. Hade Olmert inte avgått hade valet ägt rum 2010 istället. Den 23 decemmber 2008 hade rekordmånga 43 politiska partier registrerats inför valet. Detta kan jämföras med föregående val 2006 då 34 partier ställde upp med kandidater.Utgången av valet visade att Kadima fick enskilt flest röster följt av Likud. Den 20 februari 2009 fick Likuds partiledare, Benyamin Netanyahu, uppdraget av Shimon Peres att bilda regering. Resultatet av detta blev en koalitionsregering tillsammans med Yisrael Beitenu, Shas samt Arbetarpartiet, en regeringsmajoritet på 66 mandat av 120 för den nya höger-vänsterregeringen. Den 31 mars 2009 röstade 69 ledamöter fram den nya regeringen med Benyamin Netanyahu som premiärminister, Ehud Barak (Arbetarpartiet) som försvarsminister och Avigdor Lieberman (Yisrael Beitenu) som utrikesminister.Traditionellt sett har skillnaden mellan den politiska vänstern och högern varit mycket stor i Israel. På senare tid har gränserna mellan dessa poler delvis suddats ut och både partier samt väljare rör sig mot en politisk mitt. En fråga som dock fortfrande skiljer sig i stor utsträckning mellan höger och vänster är frågan om en två-stats-lösning.
Utrikespolitik Israels utrikespolitik samt förhållandet till främmande makt präglas av den tilltagande konflikten med palestinierna. USA är fortsatt Israels närmaste partner. Israel har dock de senaste åren blivit föremål för återkommande amerikansk kritik mot exempelvis dess bosättningspolitik. Israels intresse för EU som en handelspolitisk partner är uttalat. På det politiska planet är dock Israels policy något mer avvaktande. I vissa sammanhang har stöd för ökade politiska kontakter med EU uttalats. I andra sammanhang har dock Israel kritiserat aspekter på EU:s engagemang i regionen, bl.a. har EU-uttalanden som fördömt Israels våldsanvändning mot palestinierna mötts av oförståelse och kritik. Förhållandet med Ryssland har, bl.a. mot bakgrund av det kalla krigets slut och det stora antalet ryska immigranter i Israel, förbättrats under senare år. Israel har ingått fredsavtal med Egypten och Jordanien. Förhållandena har dock sedan den andra intifadans utbrott ansträngts, särskilt vad gäller Egypten. Relationerna med såväl Syrien som Libanon är fortsatt spända. Beskjutningar mot Israel förekommer från av Hizbollah kontrollerade områden i södra Libanon.
Bilateralt ministerutbyte Statsminister Göran Perssons besök den i oktober 1999 var det första officiella statsministerbesöket sedan 1962, då Tage Erlander gästade Israel. I samband med statsminister Perssons besök lade Sverige och Israel grunden till det bilaterala IT- och forskningsavtal som trädde i kraft i december 2000. Ytterligare besök av statsminister Göran Persson har ägt rum i juni 2000 respektive 2001. Det sistnämnda besökte avlades i samband med Sveriges ordförandeskap i EU. Sveriges framlidna utrikesminister Anna Lindh besökte Israel i mars 2001. Även denna visit företogs i samband med Sveriges ordförandeskap i EU. Israels utrikesminister Shimon Peres besökte Stockholm i april 2001