Då
Planerna på att bygga en ambassad i Moskva uppstod redan i början på 50-talet. Vid den tidpunkten hyrde den svenska utrikesrepresentationen i Ryssland en lokal på Ulitsa Voroskovo 44 inne i centrum. Lokalerna var dock underdimensionerade och dåvarande ambassadör Rolf Sohlman bad utrikesminister Molotov om att Sverige skulle få köpa en bit mark att bygga en större ambassad på. Efter flera turer fram och tillbaka lyckades man tillslut komma överens om en lösning. Ryssarna, som själva var intresserade av att bygga en ambassad i Stockholm, skulle bli tilldelade en landplätt i Marieberg (där den ryska ambassaden är belägen än idag), medan Sverige skulle få ett område i Leninbergen (nuv. Sparvbergen). Enligt överenskommelsen skulle respektive ambassad byggas av lokala byggnadsföretag och dessutom ritas av lokala arkitekter.
Det verkade som om det bara var att börja bygga, när de sovjetiska myndigheterna meddelade att marken ej längre var tillgänglig för byggnation. Själva kunde man i den uppkomna situationen ogärna svara ryssarna med samma mynt emedan byggandet av deras ambassad i Stockholm redan inletts. Man blev dock lovad bygglov på annan plats.
År 1962 utsåg Statens fastighetsverk arkitekten Anders Tengbom till att besöka Moskva för att kolla in vilka platser, som kunde tänkas vara lämpliga för byggandet av en svensk ambassad. De platser han besökte inkluderade ett område väster om staden, vilket var planerat att bli diplomatkvarter. Tengbom lär ha betecknat platsen som ”vildmark”, även om han samtidigt noterade att platsen erbjöd ”fina vyer”.
Till slut fick man sig år 1964 tilldelad en landplätt (21 000 m2) att bygga på vid Mosfilmovskaja ulitsa 60 och arkitekt Tengbom var, redan i april samma år, färdig med ritningarna. Själva byggandet kom dock inte igång förrän i juli år 1968 under ledning av det ryska företaget Glavmosstroj och avslutades fyra år senare. Man var/är medveten om att företaget under byggnationen haft alla möjligheter att bygga in övervakningsutrustning i byggnaderna. Av denna anledning kom därför ambassaden att på 1980-talet genomgå en ”rensning”. Det är dock osäkert hur effektiv denna var.
Idag
Det politiska klimat som rådde vid tiden för ambassadens byggande avspeglar sig i dess yttre. De Tengbomska tegelfasaderna inger ett något fästningslikt intryck och insyn från gatan omöjliggörs genom fönstrens inåtvinklade placering.
Ambassaden har sedan sin tillblivelse dock genomgått vissa förändringar som en följd av nya diplomatiska och säkerhetsmässiga krav. Sedan cirka ett decennium tillbaka omger ett högt järnstaket ambassadområdet och besökare kan inte längre ta sig in för att ta sig en titt på konstverket ”Gestalt i storm” som pryder ambassadens gårdsplan (järnstaketet uppkom som följd av ett kidnappningsdrama som inträffade på ambassaden år 1997).
Förändringar har även gjorts vad gäller själva ambassadkansliet där man, för att få tillgång till ett större mötesrum, valt att bygga tak över den innergård som ursprungligen fanns. Detta skall skarpt ha ogillats av den ursprungliga arkitekten.
Ambassadens tegelbyggnader har likheter med en rad andra byggnader som, under spannet av några årtionden med början från slutet av 1950-talet, byggdes av arkitektfirman Tengbom arkitekter (t.ex. LO-borgen, Svenska Dagbladets redaktionsbyggnad, Bonniersskrapan mfl.).
Som redan antytts gick allt inte direkt som på räls vid byggandet. Efter att bygget väl inletts meddelades det att den väg, som idag löper utanför ambassaden, skulle breddas till motorväg. Sannolikt var det ingen som då insåg hur starkt trafikerad vägen utanför ambassaden skulle bli. Ambassaden befinner sig idag lika mycket innesluten, av den ständigt växande huvudstaden, som den en gång måste ha tett sig ensam vid tiden för dess byggande. Källa:Hedqvist, Ludvig, Fourteen Swedish Embassies built 1959-1999, National Property Board and Ministry for Foreign Affairs, Sweden, 2001