Kanada har kunnat uppvisa en tämligen robust och stabil ekonomi under de senaste åren. I fråga om ekonomisk tillväxt och sunda statsfinanser har Kanada under den senaste femårsperioden varit bland de ledande G7-länderna. Länge såg det också ut som om den finansiella och ekonomiska krisen i USA inte på allvar skulle hota den kanadensiska ekonomin. Trots nedgången i USA höll sig kanadensiska tillväxt- och arbetslöshetssiffror anmärkningsvärt stabila.
Förutsättningarna ändrades dock under senhösten, och den ekonomiska krisen har sedan vandrat norrut mycket snabbt och med stor kraft. Sårbarheten i förhållande till den amerikanska marknaden är också uppenbar: Närmare 80 procent av Kanadas export går till USA; kanadensiska företag förlitar sig i hög grad på finansiering i USA; en inte obetydlig del av hushållens och företagens tillgångar finns i USA; många amerikanska och kanadensiska företag har produktionskapacitet på båda sidor om gränsen.
Värst är det för tillverknings- och bilindustrin samt råvaruproducenterna. Bilundustrin är särskilt illa utsatt, med dramatiskt fallande försäljningssiffror för de stora amerikanska biltillverkarna vilka alla har fabriker i Ontario och många kanadensiska underleverantörer. Bland råvaruproducenterna har bl.a. skogsnäringarna lidit allvarlig skada av vikande efterfrågan på den amerikanska husmarknaden.
Också nedgången i oljepriserna har fått allvarliga konsekvenser. De höga världsmarknadspriserna på olja bidrog länge till en mycket stark expansion i den oljerika provinsen Alberta, där ekonomin gått på högvarv i något som närmast kan liknas vid en modern guldrush. Provinsens oljereserver är de största i världen efter Saudiarabien, och med en hög prisnivå har man kunnat exploatera de mycket stora tillgångar som är bundna i marken i den s.k. oljesanden, trots att detta är en mycket kostsam och energikrävande process. Priserna har nu fallit till en nivå där denna utvinning inte längre är lönsam, och investeringar och produktion har därmed minskat dramatiskt.
Samtidigt förtjänar det understrykas att Kanada har ett finansiellt system med institutioner som aldrig tillåtits bli lika riskbenägna som de amerikanska. De kanadensiska bankerna är därför fortsatt i ganska gott skick, och de fem största bankerna har t.o.m. stärkt sina balansräkningar genom tillskott av kapital. Enligt the Economist finns idag endast 12 banker i världen som fortsatt åtnjuter AAA i kreditvärdighet – två av dessa är kanadensiska. World Economic Forum har rankat Kanadas banksystem som världens stabilaste.
I ljuset av den ekonomiska krisen har alla viktiga ekonomiska indikatorer reviderats nedåt. Efter ett antal år där den ekonomiska tillväxten har legat kring 3 procent började en avmattning märkas redan i början av 2008. Mot slutet av året accelererade den negativa trenden: I december 2008 sjönk BNP med en procent, och under fjärde kvartalet 2008 krypmte BNP med 3,4 procent på årsbasis. För hela året 2008 blev tillväxten 0,5 procent, en kraftig tillbakagång jämfört med 2007, då tillväxten var 2,7 procent.
Arbetslöshetssiffrorna har stigit snabbt. Mellan oktober 2008 och januari 2009 försvann drygt 212 000 arbetstillfällen och arbetslösheten steg från 6,3 till 7,2 procent. Av allt att döma kommer denna siffra att fortsätta stiga.
I takt med den alltmer uppenbara krisen har Kanadas centralbank kommit att föra an allt aktivare penningpolitik. Styrräntan har sänkt flera gånger, och i januari sänktes den till 1 procent, den lägsta på 50 år. Fortsatta sänkningar är att vänta, särskilt som inflationen nu ligger väl under bankens 2-procentsmål. Den kanadensiska dollarn, som under en period i slutet av 2007 nådde paritet med, och faktiskt värderades högre än den amerikanska, handlas nu kring eller strax under 80 cent.
Den kanadensiska regeringen såg länge ut att inte förmå ta till sig allvaret i den ekonomiska utvecklingen. Under senhöstens valrörelse talade både premiärministern och finansministern om att den kanadensiska ekonomin var fortsatt stark och att man för budgetåret 2009 såg fram mot att kunna lägga ännu en balanserad budget. Något större behov av stimulansåtgärder såg man inte heller; tidigare genomförda skatte- och momssänkningar skulle vara tillräckliga för att hålla den ekonomiska ångan uppe. Som framgått i tidigare avsnitt presenterade man så sent som i slutet av november en ekonomisk rapport helt utan stimulanspaket och med förhoppningsfulla prognoser om fortsatta budgetöverskott fram till 2013.
När statsbudgeten så presenterades i slutet av januari var tongångarna helt annorlunda. Regeringen räknar där med ett budgetunderskott på totalt 85 miljarder dollar under de kommande fem budgetåren, varav 34 respektive 30 miljarder under de närmaste två. (Utgiftsposterna uppgår till ca 250 miljarder per år). Under budgetåren 2009 och 2010 förutses stimulansåtgärder på federal nivå uppgående till ca 40 miljarder dollar, vilket tillsammans med provinsernas åtaganden når ca 50 miljarder totalt. Som andel av BNP beräknas stimulanspaketet till 1,1 procent av BNP för 2009 respektive 2010. I stimulanspaketet ingår inkomstskattesänkningar på totalt ca 20 miljarder över flera år, med fokus på sänkt skatt i de lägre inkomstklasserna. Industristöd, med fokus på fordonsindustrin, skogsindustrin och tillverkningsindustrin lämnas med 7,5 miljarder dollar. Häri ingår också stöd till satsningar på förnyelsebar energi. Vidare ingår betydande satsningar på infrastruktur, inklusive tågtrafik, och bostadsbyggande.