Kanada är en parlamentarisk demokrati inom det Brittiska samväldet. Statschef är drottning Elizabeth II. Drottningen representeras i Kanada av en generalguvernör, som betraktas som landets de facto statschef. Ämbetet, som är av huvudsakligen ceremoniell och representativ karaktär, innehas för närvarande av Mme Michaëlle Jean.
Efter tiden som brittisk koloni vann Kanada sin självständighet i flera steg. År 1867 antog det brittiska parlamentet den s.k. British North America Act som förenade ett antal provinser till en federation med eget parlament i Ottawa. Detta blev kärnan till dagens Kanada. De s.k. Westminsterstatuterna gav 1931 Kanada status som självständig stat, men det var inte förrän 1982 som det brittiska parlamentet gav upp beslutandemakten över den kanadensiska konstitutionen, och dåvarande premiärministern Pierre Trudeau kunde ”ta hem” konstitutionen till Kanada. Då provinsen Quebec aldrig undertecknat den råder emellertid än idag ett slags konstitutionellt vakuum.
Kanada har en av världens mest långtgående federativa strukturer. Landet består av tio provinser, vilka har egna regeringar med vidsträckta befogenheter, samt tre territorier i norra delen av Kanada. Alla frågor som inte uttryckligen definieras som federala i landets grundlag (försvar, utrikespolitik, osv.) är provinsernas ansvar. Hit hör t ex mycket av utbildningspolitiken, sjukvården, miljöfrågor och naturresurser. Även de tre glest befolkade nordliga territorierna har delegerats ett mått av självstyre.