Införd 2009-02-25
Ekonomisk och handelspolitisk grundrapport
Sammanfattning
Den ekonomiska utblicken för Nigeria har ändrats till följd av det lägre oljepriset. Tillväxten blir dock fortsatt god, eftersom den inte drivs av oljesektorn: förväntas bli mellan 4-5 % under 2009. Bortsett från oljepriset, påverkas Nigeria i måttlig utsträckning av den globala ekonomiska krisen. Finanspolitiskt är Nigeria ännu starkt, med betydande valutareserver (53 miljarder USD). 2009 års budget innehåller dock ett kraftigt underskott (5% av BNP). Budgeten domineras av förvaltnings- och löpande utgifter (1/2) till förfång för transfereringar och investeringar (1/3). Näringspolitiskt har framsteg gjorts för att förbättra affärsklimatet, men inte tillräckligt för att hävda sig i den internationella reformkonkurrensen. Investeringsklimatet är emellertid gott jämfört med övriga subsahariska Afrika. President Yar’Adua beslås med saktfärdighet avseende genomförandet av den ekonomiska reformpolitiken ”Seven Point Agenda”. Regeringen anses stå vid ett vägskäl: antingen genomförs marknadsorienterade reformer, eller också vidhålls subventionering och sektorskydd. Satsningar på jordbruksektorn anses vara en nyckelreform, både för att diversifiera ekonomin och bekämpa fattigdomen, medan de främsta hindren mot ekonomisk utveckling är utbredd korruption och otillräcklig energiförsörjning. Handelspolitiskt är frågan hur underskottet i bytesbalansen om 15% av BNP ska finansieras. 90 % av exporten består av olja; det påverkar EPA-förhandlingarna, där Nigeria har visat ett ljumt, om än svagt stigande intresse. Nigeria är Sveriges näst största handelspartner i Afrika söder om Sahara: handeln uppgick 2007 till 2,5 miljarder kronor. Den svenska företagsparken är stark och med goda tillväxtmöjligheter, bl.a. inom telekom, jordbruk och energi.
Ekonomiska nyckeltal 2008
- BNP (nominell): 179 miljarder USD- BNP-tillväxt: 6,8 %- BNP per capita (köpkraftskorrigerad): 2002 USD- Export (varor): 76 miljarder USD- Import (varor): 45 miljarder USD- Bytesbalans: 4,7 miljarder USD
_____________________________________
Makroekonomisk utveckling
Nigeria är inte bara Afrikas folkrikaste land med sina cirka 150 miljoner invånare, utan också Afrikas tredje största ekonomi, näst efter Sydafrika och Egypten. Sedan övergången till demokrati år 1999 har ekonomin växt med i genomsnitt 6 %. Enligt Nigerias centralbank uppgick tillväxten år 2008 till 6,8 %, ett starkt resultat. Signifikativt är att tillväxten leds av icke olje-sektorn, som växte med 9,5 % under 2008; oljesektorn krympte med 2,5 %.
För 2009 ser utvecklingen något mindre lovande ut. Nigerias centralbank och Nigerias regering har i räntebeslut strax innan årsskiftet respektive i budgeten, utgått från en tillväxt på över 8 % för 2009. De flesta bedömare menar emellertid att tillväxten stannar på mellan 4-5 %. Det sänkta oljepriset och de fortsatt kraftiga produktionsbortfallen i oljesektorn drar ned tillväxten med några procentsatser.
Inflationen i Nigeria drivs i huvudsak på av matpriserna. I december 2008 låg den på 15,1 % (årsbasis), medan kärninflationen på strax över tio procent. Centralbanken förutser att inflationen blir dubbelsiffrig även under 2009. Den höga inflationen gröper ur gemene mans köpkraft i Nigeria, särskilt för den del av befolkningen – i majoritet - som lever under fattigdomsstrecket. Trots att köpkraftskorrigerade BNP per capita uppgår till 2002 USD har livet i Nigeria blivit väsentligt dyrare under 2008.
Ytterligare ett orosmoln under 2008 har varit börsutvecklingen. Index på Nigerian Stock Exchange (NSE) har mer än halverats under året och kapitalmarknaden krympt från som högst 105 miljarder USD i mars 2008, till 42 miljarder USD i januari 2009. Den dramatiska utvecklingen anses ha berott på en kombination av faktorer: banker krävde in osäkra lån till investerare, övervärderade aktier korrigerades, nedgången hanterades valhänt av börsen, och utländska investerare lämnade nigerianska placeringar till följd av den finansiella krisen. Som ett svar på den turbulenta börsperioden beslutades att omvandla NSE, idag en icke vinstdrivande organisation, till ett noterat bolag.
Den globala ekonomiska och finansiella krisen har annars hittills haft en måttlig inverkan på Nigeria, men dock en inverkan. Vid sidan av effekterna från de minskade oljeintäkterna, finns det enligt Centralbanken tecken på en nedgång i ekonomin: färre remitteringar, mindre utländska investeringar, minskad tillgång till kredit, samt stigande inflation.
Regeringen har i ljuset av utvecklingen svarat med att upprätta en ”Steering Committee on the Global Economic Meltdown” samt återinrättat ”Economic Management Team”, bägge ledda av finansminister Mansur och med brett deltagande från de statliga ekonomiska styrorganen och privata näringslivet. Till de åtgärder som annonserats hör att avskaffa bensin- och gassubventionerna , att säkra (billig) kredit till nyckelaktörer i ekonomin, samt att företa en översyn av uppbörds- och skattesystemet i syfte att bredda intäktsbasen. Ett flertal bedömare tror därför att finanskrisen är av godo för Nigeria, eftersom det kan skynda på utestående reformer.
Finanspolitik
De federala utgifternas andel av BNP har sedan år 2000 legat på i genomsnitt 15 %, samtidigt som intäkterna på 12 %. Budgetunderskotten, som åren 2004-2007 reducerades till runt 1 %, finansierades för det mesta genom lån på inhemska marknaden. Intäktssidan har till ca 80 % utgjorts av oljeinkomster.
I samband med att 2009 års budget presenterades den 3 december, förklarade regeringen att andra inkomster än olja behövde öka, särskilt skatterna. För detta ändamål skulle befogenheterna och kapaciteten att driva in skatt stärkas på nigerianska skattemyndigheten, ”Federal Inland Revenue Service”.
Trots denna föresats att bredda skattebasen, har alltför optimistiska antagen gjorts på intäktssidan för att få en budget i balans, såväl när det gäller oljeintäkter, tillväxttakt som inflation. När nationalförsamlingens behandling av 2009 års budget drog ut på tiden, antogs detta ha föranletts framförallt av en vilja att korrigera antagandena i regeringens budgetförslag med anledning av de ändrade ekonomiska förutsättningarna. Nationalförsamlingen justerade också förslaget – men uppåt på utgiftssidan, inte nedåt, och lämnade intäktssidan helt orörd.
Den i februari antagna budgeten för 2009 är på motsvarande 25 miljarder USD. Hälften av budgeten går till förvaltnings- och andra löpande utgifter, en tredjedel till utbetalningar och investeringar, medan resten (15%) fördelas på skuldhantering och överföringar till delstaterna. Proportionerna mellan förvaltning och investeringar har präglat den allmänna debatten om budgeten.
Avseende investeringarna går ungefär 90 % till satsningar inom infrastruktur, men det anses ändå vara i underkant i förhållande till behoven. Blott 900 miljoner USD avsätts till den eftersatta energisektorn, 1,1 miljarder USD till jordbruk och vatten, medan stadsutveckling och bostadsbyggande tilldelas 1,3 miljarder USD. Till detta kommer att det faktiska utnyttjandet av de allokerade investeringsanslagen är låg, mellan 30-40 %.
Att den federala budgeten år 2009 går med underskott står klart, men givet den låga verkställighetsgraden är det ovisst om det blir med beräknade 9 miljarder USD (5,5 % av BNP) eller lägre. Underskottet ska under alla omständigheter finansieras i första hand genom utfärdande av statsobligationer och inhemsk upplåning. Det är också möjligt att pengar tillskjuts från ”Excess Crude Account” (ECA), fonden som satts upp med (budgeterade) överskott från oljeintäkter för att dämpa fluktuationer på oljepriset. Enligt Centralbanken ska det finnas 20 miljarder USD i ECA, medan den totala valutareserven – i vilken ECA ingår – stod på 53 miljarder USD i december 2008.
En större finanspolitisk utmaning än att finansiera det federala underskottet blir att hålla delstatsekonomierna i balans – de ekonomier som påverkar gemene man i störst utsträckning. Guvernörerna förväntas nämligen inte göra justeringar nedåt i sina budgetar för 2009. Samtidigt är samtliga delstater – med undantag för Lagos – helt beroende av den federala tilldelningen. Detta inger oro, eftersom överföringen från det federala kontot är direkt avhängigt oljeintäkterna; under januari 2009 sjönk sålunda tilldelningen till delstaterna med 35 %.
De förutsedda underskotten på delstatsnivå kommer att finansieras framförallt genom inhemsk upplåning, liksom i mindre omfattning med utfärdande av delstatsobligationer . Den inhemska upplåningen för emellertid med sig att räntorna pressas upp, vilket gör pengar dyrt och minskar de privata kapitalinvesteringarna.
I Nigeria finns ett regelverk, Fiscal Responsibility Act (2007), som är avsett att förhindra finanspolitiska chansningar och tillförsäkra sunda finanser i hela offentliga sektorn: på federal, delstatlig och lokal nivå. Lagen anger ramar för budgetplanering, verkställande och rapportering, liksom den sätter upp mål och begränsningar för vissa fiskala indikatorer, samt anställer sanktioner för överträdelser. Det återstår att se om några sanktioner utlöses år 2009 i anledning av den federala budgeten eller delstatsbudgetarna.
Penningpolitik
Penningpolitiken i Nigeria har präglats av relativ stabilitet under det senaste decenniet. Nairan har hållits inom intervallet 110-130 mot 1 USD. År 2007 och fram till november 2008 låg nairan på 118 mot 1 USD. I december 2008 rasade emellertid nairan till 148 mot 1 USD, vilket gav upphov till en skarp penningpolitisk debatt, liksom en rad åtgärder från Central Bank of Nigeria.
Varför deprecierades nairan? Även om det syntes ha utlösts av att portföljinvesteringar togs ut ur landet till följd av den globala ekonomiska nedgången och instabiliteten, är det grundläggande problemet att nairan bara är lokalt efterfrågad. Sedan 2007 har det funnits ett överskott på naira – och ett underskott på USD. Detta hade inte visat sig så länge investeringar flutit in till Nigeria, eftersom de görs i naira. När investeringarna upphörde och drogs tillbaka (till utländsk valuta), blottades underskottet på USD.
Centralbanken har svarat mot deprecieringen genom att införa restriktioner för bankernas köp av utländsk valuta hos Centralbanken, detta i ett försökt att tvinga ner lokal efterfrågan på utländsk valuta. Restriktionerna har hittills haft önskvärd effekt och stabiliserat nairan, även om de naturligen öppnat upp för en parallell marknad, där nairan handlas för så mycket som 160 mot 1 USD. Enligt de flesta bedömare verkar Centralbankens taktik vara att söka stabilisera nairan på 145-155 mot 1 USD, vilket förutsätter ett oljepris på 50 USD, alltså högre än riktvärdet i 2009 års budget. Detta är något av ett vågspel, därför att vid ett lägre oljepris sjunker inflödet av USD till Nigeria vilket orsakar ytterligare depreciering av nairan. Centralbankschefen Soludo har vid flera tillfällen pekat på de paradoxer som den nigerianska penningpolitiken brottas med. Samtidigt som likviditeten behöver strypas för att dra ner inflationen, behöver den höga utlåningsräntan angripas genom en generösare penningpolitik. Överskottet på likviditet har inte – vilket det borde – översatts i ökade krediter.
Att pengar kostar för mycket samtidigt som det finns för mycket av dem, förklaras av (informations)asymmetrier på den nigerianska kreditmarknaden. Asymmetrierna gör det möjligt för bankerna att göra det kostsamt med kredit, medan de själva får in pengar billigt.
I januari 2009 började således Centralbanken att publicera jämförelser över in- och utlåningsräntor samt därmed jämförliga kostnader. Detta gjordes i avsikt att pressa ner utlåningsräntor och höja inlåningsräntan. Enligt Centralbanken bör bankernas marginal nämligen ligga på i snitt + - 2 % i förhållande till reporäntan (9,75%), vilket anses vara tillräckligt för att täcka in risker vid utlåning. Ytterligare en förhoppning Centralbanken sade sig hysa med ”räntepressen” är att den ska konsolidera kreditmarknaden genom att slå ut dåligt fungerande banker.
Näringspolitik
Affärsklimatet
Nigeria har ett rykte om sig att ha ett tufft affärsklimat: ”Nigeria, not for beginners”. Huruvida det stämmer är emellertid tveksamt. Enligt Världsbanksgruppens ”Doing Business Report” för 2009 hamnar nämligen Nigeria på plats 118 av 181 länder. På ”Global Competitive Ranking” för 2008/2009, som sammanställs av World Economic Forum, rankas Nigeria 94 av 134 länder. Två hyggliga placeringar, ur ett afrikanskt perspektiv.
Nigeria har haft som ambition att förbättra placeringarna. Trots att en inte obetydlig mängd reformer vidtagits sedan framförallt 2005, och det faktiskt har blivit enklare att göra affärer i Nigeria, har reformerna emellertid inte gett nämnvärt utslag på nämnda rankings. Detta beror på att många andra länder hållit en högre reformtakt, även en del i subsahariska Afrika (Moçambique, Kenya, Ghana, m.fl).
Att mäta affärsklimatet i Nigeria är dock svårt, och att uttala sig om det på nationell nivå är vanskligt; det skiljer sig åt väsentligt från delstat till delstat. Enligt en särskild nationell ”Doing Business Report” för Nigeria som Världsbanken låtit göra , får delstaten Kaduna i norr det högsta betyget av elva studerade delstater, medan Lagos i söder – det ekonomiska navet – hamnar på nionde plats. Abuja Federal Capital District kniper andra platsen.
Studien visar att registrering av egendom, en av fyra undersökta faktorer, är komplicerat i Nigeria – oavsett delstat. Slås resultaten ihop till nationellt index hamnar Nigeria på plats 173 av 178. Rörande fast egendom, t.ex., försvåras affärerna bl.a. av att delstatsguvernörens samtycke enligt lag krävs för bygglov och överlåtelse. Det är därför inte underligt att byggnadssektorn utgör mindre än 1 % av Nigerias BNP. Svårast att bygga (lagligt) är det i Lagos, där det som mest behövs.
Det område där Nigeria klarar sig något bättre är startande av företag. I huvudstaden Abuja är det enklast: där är 5 procedurer och en tidsåtgång på 22 dagar tillräckligt. Det är siffror som står sig väl internationellt, även mot OECD-länderna. Ett annat område där framsteg har gjorts rör framtvingad kontraktsuppfyllelse. Nya processregler har införts i Lagos och Abuja som underlättar civilrättslig tvistlösning, såsom förenklad förhandling i småmål, förberedande förhandling i övriga mål, samt striktare regler för ingivande av bevisuppgift.
Rörande investeringsklimatet får ofta Nigeria ett godare betyg än många andra afrikanska länder. Det beror mycket på befolkningsmängden och marknadspotentialen det i sig skapar, men särskilt på att utländska investerare har rätt att flytta ut hela sitt investerade kapital och sina avanser – vilket Nigeria är ensamt om i Afrika. Att Nigeria har ett förhållandevis gott investeringsklimat bekräftades och fick en skjuts av att Fitch, och därefter Standard and Poors, 2007 gav Nigeria ett ”Sovereign Credit”-betyg (BB) – ett utslag framförallt av den framgångsrika skuldavskrivningen år 2006 (till Parisklubben).
Regeringens ekonomiska reformpolitik
Förbättring av näringslivsklimatet och Nigerias konkurrenskraft upptar en central, om inte överordnad plats i president Yar’Aduas regeringsprogram. Enligt ”Vision 2020” ska Nigeria – idag världens fyrtionde ekonomi – till år 2020 vara världens tjugonde största. Ett ambitiöst mål som förutsätter en genomsnittlig BNP-tillväxt på 15 %.
Visionen är förenad med den mera jordnära ”Seven Point Agenda”. Som namnet avslöjar är föresatsen med detta reformpolitiska program sjufaldigt: att förbättra energiförsörjningen, att återuppliva jordbrukssektorn, att öka sysselsättningsgraden, att förbättra transporterna, att reformera ägandet av mark, att stärka säkerheten (särskilt i Nigerdeltat), samt att förbättra utbildningsväsendet.
Även om de flesta bedömare menar att agendans målsättningar är relevanta, och heller inte betvivlar president Yar’Aduas reformvilja, har regeringen beslagits med saktfärdighet rörande genomförandet av reformpolitiken. Snart halvvägs in i den fyraåriga mandatperioden kan mycket få, om några framsteg på reformagendan konteras. Kritiker menar att regeringen mest har satsat på att vinna folkligt stöd för agendan, att ”rebrand Nigeria”, istället för att genomföra politiken.
En fingervisning om att detta kan ändras och att regeringen vunnit beslutsamhet, är att Yar’Adua sedan årsskiftet återkommit till att Nigeria står vid ett ”vägskäl”. Antingen genomförs en modernisering av ekonomin som minskar oljeberoendet, eller också framhärdar man i att skydda sektorer. Återinrättandet av ”Economic Management Team”, anslaget i dess analys och inriktningen på dess förslag, verkar bekräfta denna föresats att ta svåra och impopulära beslut.
Huruvida det politiska landskapet, vid sidan av det ekonomiska, medger en accelerering av reformerna är emellertid osäkert. Enligt Världsbanken har historiskt sett 85 % av ekonomiska reformer genomförts under en regerings femton första månader vid makten. Sammantaget synes därför den något bistrare ekonomiska utblicken för Nigeria under 2009 kunna ge utslag åt bägge håll: antingen som skäl för reformer, eller som ursäkt för skyddsåtgärder. Diversifiering: från oljan till jordbruket
Nigeria är på en och samma gång en oljeekonomi och en agrar ekonomi. Sedd ifrån den statliga sidan och i exporthänseende, dominerar oljan: oljerelaterade intäkter utgör 80 % av statens inkomst och 90 % av exporten. Samtidigt är jordbruket den mest betydelsefulla sektorn för flertalet nigerianer: det är där de sysselsätts och har sin utkomst. I den informella sektorn, som i Nigeria uppgår till mellan 50-60 av BNP, dominerar jordbruket. Oljans och jordbrukets andel av BNP är också likvärdig: 20 respektive 18 % år 2009.
Att Nigeria behöver gå ifrån ett (kameralt) beroende av oljan, handlar därför inte så mycket om att nedprioritera sektorn, givet att den inte är bedövande stor, som att ta ett helhetsgrepp om den nigerianska ekonomin och att stimulera de (övriga) sektorer som har tillväxtpotential. Den nigerianska tillväxten drivs inte av oljesektorn, som tvärtom har krympt och dragit ned tillväxttalen. Staten behöver alltså göra satsningar inom andra sektorer och bredda skattebasen, för att inte paralyseras när priset på och produktionen av olja sjunker. En slopad subventionering av bensin och gas torde frigöra stora resurser, upp till 3,5 miljarder USD om året, för detta ändamål. Vilka är då dessa potentiella tillväxtsektorer? Jordbruket ses av flera bedömare som just ”the missing link” i den nigerianska ekonomin. En utveckling av jordbrukssektorn skulle öka sysselsättningen, bidra till att möta millenieutvecklingsmålen och diversifiera exporten. Därtill skulle det stävja inflationen, eftersom ett högre inhemskt utbud sänker priset på mat (som ju är främsta inflationsdrivaren).
Regeringen har också nyligen tagit initiativ för att utveckla jordbrukssektorn. Man har slopat tariffer på import av jordbruksmaskiner och -kemikalier, beslutat om skattebefrielse på fem år för sektorn, samt underlättat tillgången till kredit. Sålunda administrerar Centralbanken en ”Special Fund” om 1,4 miljarder USD för utlåning till jordbrukssektorn med förmånliga villkor. International Finance Corporation har matchat detta genom att i början på februari 2009 avisera en ökning av sina investeringar och sin rådgivande verksamhet i Nigerias agroindustriella sektor. Intressant i sammanhanget är att en av de största nitrogenbaserade gödselfabrikerna i Afrika finns i Nigeria, i delstaten Rivers. I januari 2009 återstartade National Fertilizer Company of Nigeria sin produktion, som initialt uppgår till 1,6 miljoner ton ammoniak om året. Prismässigt kommer det att vara konkurrenskraftigt eftersom man använder sig av naturgas i framställningen, som i Nigeria kostar 1,5 USD kubikmetern, jämfört med 4-5 USD internationellt. Förutom att sänka produktionskostnaden i det inhemska jordbruket, stimulera produktionen och exporten av jordbruksprodukter, är billig gödsel i sig en potentiell exportnisch – särskilt som naturgas är så billig och lättgänglig i Nigeria.
Ekonomiska utvecklingshinder
Att undanröja hinder mot den ekonomiska utvecklingen i Nigeria anses av de flesta inhemska och utländska bedömare vara den kanske mest trängande åtgärden i ekonomiskt-politiskt hänseende. Kraften och dynamiken i den nigerianska ekonomin hämmas i så gott som samtliga led på grund av dessa hinder. Många menar att tillväxtmålet om 15 % i ”Vision 2020” faktiskt skulle ligga inom räckhåll, om hindren undanröjdes och förenades med en diversifiering av ekonomin.
Energi
Vid sidan av låg utbildningsnivå hos arbetskraften, utbredd korruption och bristfälliga transporter, brukar bristande energitillgång lyftas fram som ekonomisk flaskhals. Bristen anses vara en starkt bidragande orsak till att Nigeria inte industrialiserats: ”det går inte att driva fabriker på dieseldrivna generatorer”.
Enligt officiella uppgifter (december 2008) gäller att uttaget ligger på 3000 MW, medan distributionen – i anledning av bristande nätunderhåll – stannar på 2000 MW. Den totala installerade kapaciteten uppges av regeringen vara 4000 MW. Många oberoende bedömare och privata aktörer i energibranschen menar emellertid att den faktiska försörjningen av el genom nät ligger väsentligt lägre, någonstans mellan 1000 MW och 2000 MW.
Den nytillträdde ministern för energi, Lanre Babalola, har förklarat att man genom ”effektiviseringar” ska komma upp i en produktion om 6000 MW vid utgången av 2009. Huruvida det är genomförbart är emellertid osäkert. Anslaget i den federala budgeten är antagligen otillräckligt för att bygga ut kapaciteten, och privata investerare är avvaktande mot energisektorn.
Energisektorn har nämligen varit särskilt anfrätt av korruption. Denna faktor förklarar den stora andelen långa och överbetalda upphandlingsavtal, avtal som på papperet redan borde ha säkerställt en god energiförsörjning i Nigeria. Att söka upphäva avtalen genom korruptionsbekämpande åtgärder kan alltså vara ett effektivt sätt att dels frigöra offentliga resurser för satsningar inom energisektorn, dels vinna tillbaka investerarnas och utvecklarnas förtroende för sektorn. En konsekvent och transparent tillämpning av gällande upphandlingsregler skulle också bidra till detta.
Utan tvivel har Nigeria på i vart fall medellång och lång sikt stor potential inom energisektorn. Vid sidan av oljan och gasen – där Nigeria har de sjunde största kända reserverna i världen – finns det gott om förnyelsebara källor, framförallt inom vattenkraft. Det vattenkraftverk som är under uppbyggnad i Maliba i norra delstaten Taraba, kommer att ha en kapacitet på 3900 MW. Flera av dessa energiprojekt kan dessutom kvalificera sig för finansiering genom olika klimatpolitiska instrument.
Korruption
Bilden av Nigeria som ett av världens mest korrupta länder har ett datum: år 2000 hamnade Nigeria sist på organisationen Transparency Internationals ”Corruption Perception Index” (CPI). Denna bild har hängt kvar, trots att Nigeria på 2008 års CPI klättrat upp till plats 121 (av 180).
Det anses vara de korruptionsbekämpande organens relativa framgångar under senare år som legat bakom höjningen på CPI. Det organ som tilldragit sig mest uppmärksamhet i detta sammanhang har varit ”Economic and Financial Crimes Commission” (EFCC). Många bedömare menar att det är en bedrift att registrera denna uppgång och dessa framsteg emedan organen verkar i en så pass ”ogästvänlig” miljö, ofta utan nödvändigt stöd från domstolar, polis och den lagstiftande makten. Sedan president Yar’Aduas tillträde har det emellertid grott en oro för en återgång till ”business as usual”. De högprofilmål som initierades av f.d. EFCC-chefen Nuhu Ribadu mot tidigare guvernörer och ministrar, har avskrivits. Regeringen genom justitieministern Michael Aondoakaa har inte – vilket förra regeringen gjorde – använt sig av Nigerias bilaterala avtal om rättsligt samarbete för att spåra korruptionspengar som tvättas i utlandet. Inte heller har regeringen samarbetat i tredje länders rättsutredningar mot personer som försökt muta sig till kontrakt i Nigeria. Aondoakaa har därtill tämligen öppet sökt styra EFCC:s lagföringar och verksamhet. Nuvarande chefen Farida Waziris oberoende gentemot regeringen är därför satt på tvivel.
Trots dessa orotecken, finns det grunder att stå på. Vid sidan av den institutionella arkitekturen, finns två betydelsefulla lagar på området: ”Fiscal Responbility Act” och ”Public Procurement Act”, vilka bägge trädde ikraft i november 2007. Medan den förra lagen anger regler för sund offentlig finansiell styrning (se avsnittet ovan om finanspolitik), anställer den senare lagen strikta upphandlingsregler och skarpa straff för överträdelser – även fängelsestraff utan möjlighet till bötesomvandling.
På lagstiftningsområdet finns dock några utestående uppgifter. För det första saknas komplementär lagstiftning på federal nivå. ”Freedom of Information Bill” och ”Whistle Blowers Protection Bill” har, trots att de lades fram i parlamentet för tre år sedan, ännu inte antagits. För det andra åtföljs sällan initiativen på nationell nivå av ansträngningar och normbildning på delstatsnivå. Detta anses vara en central orsak till den fortsatta förekomsten av ”petty corruption”.
Till de gynnsammare utvecklingarna hör att ”Bureau for Public Procurement”, ett central statligt organ vid ”National Planning Commission”, har lyckats spara motsvarande 900 miljoner USD sedan tillblivelsen 2007, detta genom granskningar av uppblåsta kontrakt. Därutöver har upprättandet av ”Nigerian Extractive Industries Transparency International” lämnat avtryck i oljesektorn, en sektor som historiskt varit förknippad med omfattande politisk och ekonomisk korruption. Slutligen samlar näringslivsinitiativet ”Convention for Business Integrity” ett tjugotal stora näringslivsaktörer i Nigeria, framförallt från banksektorn.
Handelspolitik
Varor
Den nigerianska exporten domineras av oljan. Sedan sjuttiotalet har den ståttför mellan 90 till 95 % av exporten: vid ett högt råoljepris den högre andelen, vid ett lågt pris den ”lägre”. Fluktuationerna på världsmarknadspriset, även om de varit betydande, har alltså inte påverkat exportandelen annat än marginellt – ett kvitto på oljans dominans i exporthänseende.
Trots att denna dominans inte kommer att brytas under överskådlig tid, kan noteras att Nigerias icke olje- eller gasrelaterade varuexport ökat. Enligt Nigerian Export Promotion Council ökade den med 46 % från 2006 till 2007, och med 30 % från 2007 till 2008. Andelen må vara blygsam vid sidan av oljan (och gasen), men i absoluta tal är denna export inte obetydlig med afrikanska mått mätt: cirka 2,2 miljarder USD år 2008. De huvudsakliga produkterna i denna korg är kakao, kryddor och yammjöl.
Regeringen har också som uttalad politik att främja den icke oljerelaterade exporten. Den senaste åtgärden var avskaffandet i februari 2009 av kravet på bankgaranti för exportörer. Exportörerna har nu obehindrad tillgång till instrumentet ”negotiable duty credit certificates”, genom vilket de kan skjuta upp betalningen av hela eller delar av tull- och andra exportrelaterade avgifter. De administrativa kraven för icke oljeexportörer anses emellertid ännu vara tämligen betungande.
Importsidan domineras i sin tur av lika delar verkstadsprodukter och maskiner, färdigvaror och kemikalier. De står vardera för cirka 30 % av den totala importen till Nigeria.
Partners
Nigeria handlar officiellt mest med länder utanför regionen. Dess största exportmarknad är USA, dit nära hälften av exporten går, följt av Spanien och Brasilien på cirka 7 % vardera. Importens avsändarkrets är spridd: Kina står för 11 %, medan Holland och USA för 8 % vardera. En ”uppkomling” i handeln med Nigeria är Indien: under 2008 växte den från 8 till 13 miljarder USD (export av olja, import av informations- och kommunikationsteknologi).
Denna bild på handelsflödena måste emellertid justeras i anledning av att den regionala handeln till största delen är informell – och därmed kraftigt undervärderad. Nigerias höga tariffer och rena importförbud, i förening med de porösa gränserna, stimulerar denna informella handel. Gränshandeln med Benin, Tchad, Niger och Kamerun uppskattas till omfattande belopp. Enbart den informella konfektionsimporten från Benin värderas enligt Världsbanken till flera miljarder USD per år.
Balanserna
Det är svårt att förutsäga balanserna i Nigerias handel och övriga externa transaktioner under 2009. Detta beror framförallt på att oljan dominerar Nigerias export, och i mindre utsträckning på att nairan blivit instabil och deprecierats. Klart står i vart fall att handelsbalansen kommer att sjunka dramatiskt jämfört med 2008, då den visade ett överskott om 31,4 miljarder USD: exporten var 76,3 miljarder USD och importen 44,9 miljarder USD.
Vid ett råoljepris på 50 USD / fat och en produktionstakt på 2 miljoner fat / dag skulle exporten under 2009 uppgå till cirka 45 miljarder USD. Vid ett pris på 40 USD / fat och en produktionstakt på 1,6 miljoner fat / dag – alltså samma förhållanden som under januari och februari 2009 – kommer exporten att stanna på cirka 28 miljarder USD, en siffra som de flesta internationella bedömare anser vara realistisk.
Rörande importsidan är orosmomentet nairan. Deprecieringen sedan december har gjort importen dyrare. Frågan om nairan kommer att stabiliseras eller inte hänger i sin tur samman med oljepriset: vid lågt oljepris, sjunker nairan ytterligare. De flesta beräkningar utgår från att nairan stabiliseras i intervallet 145-155 mot 1 USD, och uppskattar importen under 2009 till cirka 35 miljarder USD. Handelsbalansen skulle därmed visa ett underskott på 7 miljarder USD (28 minus 35).
Även om det inte är en bekymmersam siffra sedd för sig, är den det för den totala externa balansen. Nigerias handelsöverskott, som varit betydande sedan 2003, har nämligen finansierat underskott i tjänster och inkomster. Dessa beräknas visserligen sjunka under 2009 med 45 respektive 65 %, men hamnar ändå på cirka 5 och 8 miljarder USD. Läggs dessa siffror ihop med underskottet i handelsbalansen kommer därför bytesbalansen, efter korrigering för en positiv transfereringsbalans om cirka 2 miljarder USD, att visa ett underskott på hela 17,5 miljarder USD. Detta motsvarar cirka 15 % av BNP, att jämföra med bytesbalansen för 2008 som visade ett överskott på 3 % av BNP.
Den omedelbara frågan är därför hur detta underskott i bytesbalansen ska finansieras. Till viss del kommer det att ske med extern upplåning, till viss del genom investeringar. Deprecieringen av nairan och svårigheterna att ta ut sina pengar (i utländsk valuta) kan emellertid antas minska förekomsten av portföljinvesteringar. Därtill kommer att de nigerianska obligationerna blir mindre attraktiva på den internationella marknaden på grund av den låga eller till och med negativa räntan i reala termer (inflationen). Remitteringarna ger inte heller någon andnöd, eftersom de väntas sjunka (i dollar, däremot inte i naira).
De alternativ som kvarstår för att täcka (överskjutande) del av underskottet i bytesbalansen är därmed inhemsk upplåning samt användning av ”Excess Crude Account” (ECA). Bägge alternativen är emellertid känsliga och finanspolitiskt besvärliga, särskilt det förra eftersom det pressar upp räntorna på den inhemska kreditmarknaden.
Regionalt samarbete och integration, inklusive EPA
Nigeria är medlem i den regionala samarbetsorganisationen ECOWAS, Economic Organisation for West African States. Den ekonomiska integrationen i ECOWAS kan sägas vara byggd på EU:s modell, dock förenad med (eller snarare underställd) målet om fattigdomsbekämpning. ECOWAS arbetar alltså för upprättande av en tullunion, en gemensam marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer, samt så småningom införandet av en gemensam valuta och makroekonomisk politik.
Integrationsprocessen präglas av medlemsstaternas olika förutsättningar. Särskilt utmanande är det att passa in eller integrera Nigeria. Dess BNP är nämligen större än de övriga fjorton medlemsstaternas tillsammans och dess oljeinriktade export gör att den handelspolitiska blicken mest är riktad utanför regionen. En följd av denna inriktning på ekonomin är att Nigeria har höga skyddstullar och rena importförbud. Detta försvårar skapandet av en gemensam tullunion och marknad.
Sedan några år tillbaka har försök gjorts att skynda på den regionala ekonomiska integrationen. Förhandlingen av Ekonomiska partnerskapsavtal mellan EU och Västafrika, representerat av ECOWAS, har skapat ett tryck i den regionala integrationsprocessen, om än utifrån snarare än inifrån.
Nigeria har emellertid, eller kanske just därför, kommit att inta en överlag kritisk inställning till EPA-förhandlingarna. Man har varit negativ till den form av enskilda interimsavtal som Ghana och Elfenbenskusten framförhandlade med EU, då man ansett att det kan försvaga ECOWAS och den regionala integrationen. Vidare har man hävdat att utvecklingsbenet saknats i förhandlingarna. Nigeria har också framhärdat i att det är nödvändigt att upprätta en gemensam tullregim i ECOWAS innan förhandlingarna med EU kan föras till avslut.
Utåt håller Nigeria – som under 2009 innehar ordförandeskapet i ECOWAS, ECOWAS-kommissionen och EU (kommissionen) fast vid att EPA ska slutas mellan regionerna i juni 2009. Men det blir alltså i realiteten svårt. Förutom att ECOWAS’ interna tullförhandlingar måste avslutas , märks att parterna ännu i februari 2009 ligger långt ifrån varandra när det gäller t.ex. marknadstillträde. Nigeria har tydligt motsatt sig en inkludering av s.k. ”Singapore issues”, vari ingår liberalisering av handel med tjänster. Slutligen är det heller inte troligt att Västafrika ingår EPA, med mindre än att dess förslag på utvecklingssamarbete för regionen antas, om än i nedbantad form.
För Nigeria kvarstår dessutom, på ett djupare plan, det grundläggande tvivlet angående dess vilja och behov av att sluta EPA. Med en export som domineras av olja och därför inte träffas av europeiska importrestriktioner, samt en import som kommer mestadels från andra regioner än Europa, är de nigeriansk-europeiska handelsflödena i stort sett utstakade för de närmaste åren. Nigeria synes helt enkelt ha litet att tjäna på EPA, i vart fall i det korta perspektivet.
Det finns emellertid indikationer på att Nigeria kan komma att ompröva sin i förstone avvisande och sedermera ljumma inställning. Nigeria har från slutet på 2008 visat ett stigande intresse för förhandlingarna. Den förutsett kraftiga exportnedgången under 2009 är onekligen ett incitament för att diversifiera ekonomin och exporten. Rätt utformad, rätt uppfattad och rätt genomförd skulle EPA kunna vara ett verkningsfullt närings- och handelspolitiskt reformverktyg för Nigeria.
Svensk-nigeriansk handel
Nigeria är Sveriges andra största handelspartner i subsahariska Afrika, näst efter Sydafrika. Den svenska handeln med Nigeria uppgick år 2007 till cirka 2,5 miljarder kronor, upp med 45 % från 2006. De första sex månaderna under 2008 visade på en fortsatt stark trend i exporterna till Nigeria: 30 % jämfört med samma period 2007. Försäljningen av telekomutrustning har stått – och står – för mellan 60-70 procent av den svenska exporten till Nigeria.
Den svenska importen från Nigeria har under 2006 och 2007 varit mycket blygsam, på några miljoner kronor. Enligt tillgänglig handelsstatistik ska importen emellertid ha ökat till hela 1,38 miljarder kronor under första halvåret 2008, detta i kategorin bränslen. På årsbasis skulle det innebära att bilateral handelsbalans råder mellan Nigeria och Sverige – och att volymen uppgår till över 5 miljarder kronor för 2008, en dubblering från 2007.
Den svenska företagsparken med verksamhet i eller mot Nigeria domineras av större och starkt internationaliserade företag. Nigeria räknas som Ericssons tionde marknad i världen, och har en marknadsledande ställning i landet avseende utbyggnad av mobiltelefonnät. I Ericssons kundkrets (beställare) finns flertalet av Nigerias större operatörer.
Vid sidan av Ericsson märks att Tetra Pak har framgångsrik verksamhet i Nigeria inom paketering och livsmedelsförädling, liksom de gjort sig ett namn med sitt ”school feeding program”. ABB är sedan länge etablerat på den nigerianska marknaden, inom underhåll och uppbyggnad av kraftanläggningar och elnät. Gulf Agency Corporation har också en betydande verksamhet i Nigeria och erbjuder främst logistikstöd till olje- och gasindustrin. Därutöver exporterar flera handelshus i Sverige papper till Nigeria; de stora tidningarna trycks på sådant papper. Till de företag som står i begrepp att fördjupa sin verksamhet på den nigerianska marknaden finns Volvo Construction Equipment, Handelsbanken och Swedesurvey.
Nigeria är sammantaget såväl en faktisk som potentiellt stor marknad för svenska företag. Sektorer av särskilt intresse är företrädesvis telekom, energi, jordbruk, miljöteknik, stadsplanering och infrastruktur. I sammanhanget kan nämnas att Nigeria har en av Afrikas mest dynamiska och konkurrenskraftiga mobiltelefonmarknader – som mest har den växt med en miljon abonnenter per månad – och telekom är idag den sektor som drar till sig mest investeringar näst efter olja och gas. Därutöver kan förväntas särskilda satsningar, såväl privata som statliga, för utveckling av den lovande jordbrukssektorn och den eftersatta energisektorn. Två sektorer med goda tillväxtutsikter för den svenska företagsparken.