Under nedgången lyckades Litauen med snabba och avsevärda nedskärningar säkra förtroendet för sin valuta och få tillgång till den internationella finansmarknaden. De offentliga utgifterna skars ned med 30 % och de offentliga lönerna med 20-30 %. Efter två års ekonomisk kris är recessionen över, i ekonomiska termer, även om de sociala konsekvenserna fortfarande är kännbara. Stängningen av kärnkraftverket Ignalina, och de högre energipriser som detta har medfört, försenar den litauiska återhämtningen. Återhämtningen som sker leds av de exportorienterade industrierna men att återvända till nivåerna före krisen kommer att ta den litauiska ekonomin flera år. Litauen påverkas även starkt av yttre omständigheter på världsmarknaden och en minskad efterfrågan från övriga EU-länder kan komma att dämpa den ekonomiska tillväxten.
Den litauiska valutan är bunden till euron och därmed av den europeiska centralbankens ränta. År 2014 hoppas Litauen bli medlem i EMU. Litauen är sedan 2001 medlem i världshandelsorganisationen WTO.
Arbetslösheten ligger för närvarande på 15,4 % (2011), vilket är fjärde högst i EU. Ungdomsarbetslösheten är hela 33,6 %. Landets viktigaste handelspartners är Ryssland, Tyskland, Polen, Lettland och Sverige. Vad gäller utländska investeringar (FDI) i Litauen toppar Sverige följt av Danmark. Litauens BNP var 2010 27,8 miljarder euro och BNP/capita 8542 euro. Detta att jämföra med Sveriges ca 35 000 euro i BNP/capita.
En stor industri i Litauen är textilindustrin och Litauen är känt för sin linnetillverkning. Den huvudsakliga exporten såväl som importen utgörs av mineraloljeprodukter och mineralbränsle. Råolja importeras främst från Ryssland och förädlas sedan på oljeraffinaderiet Mazeikiu. Därefter exporteras den raffinerade oljan till bland annat Sverige.