På julaftons morgon hissades EU-flaggan för första gången på det svenska residenset i Dar es Salaam.Det fanns en väldigt vardaglig bakgrund till detta. Vi har velat ha den där ett bra tag, men det behövdes helt enkelt ytterligare en flaggstång.
Denna flaggstång har tagit långa och krokiga vägar för att komma till Dar es Salaam. På julafton var allt på plats.
Den nya flaggstången är också symbolisk. Från 1 januari i år så är Sverige lokal ordförande för EU-gruppen i Tanzania. Det svenska ordförandeskapet i hela EU börjar inte förrän om ett halvår. Men det nuvarande tjeckiska ordförandeskapet har ingen ambassad i Dar – därav vår ”tjuvstart” redan nu.
EU har 27 medlemsländer varav11 finns på plats i Tanzania. De flesta av oss är stora biståndsgivare och gör mycket av vårt jobb i större grupper där också länder som Norge, Schweiz, Canada, USA och Japan spelar viktiga roller.
Men EU handlar om mer än bistånd. EU är en politisk union och driver politiska frågor i en politisk dialog med våra samarbetsländer. Det kan handla om den katastrofala situationen i Zimbabwe, om de upprörande morden på människor med albinism i Tanzania och om stängningen av veckotidningen MwanaHalisi under tre månader – ett dystert bakslag för mediafriheten i Tanzania. Allt detta är frågor som EU har engagerat sig i och exempel på en typ av frågor som kommer att engagera oss även framöver.
EU har sen ett år tillbaka en gemensam strategi med den Afrikanska unionen (AU) som skall bredda och fördjupa vårt samarbete – till att börja med inom ramen för åtta s.k. partnerskap däribland klimatfrågan som prioriteras högt av den svenska regeringen. Ett annat av de åtta områdena är demokrati och mänskliga rättigheter som vi ska fortsätta att ägna mycket kraft åt i samarbetet med Tanzania. Dels för att det finns mycket att göra på området, men också för att vi känner att EU kan göra skillnad, bidra till resultat.
Vi har några händelserika och delvis dramatiska månader bakom oss i Tanzania.
Först den 5 november när en stor grupp misstänkta i den s.k. EPA-skandalen i Bank of Tanzania arresterades och drogs inför domstol – och flera andra följde efter. Tre veckor senare såg vi för första gången två f d ministrar ställas inför rätta (i den s.k. Alex Stewart-affären), vilket med alla mått mätt var en remarkabel händelse. I mitten på december fick de sedan sällskap på de åtalades bänk av en nyss avgången statssekreterare i det tanzanska finansministeriet.
Förra våren såg vi det politiska ansvarsutkrävandet börja fungera, när premiärministern och tre andra ministrar tvingades avgå. Nu är flera viktiga rättsprocesser igång. Även om rättssystemet har stora svagheter är det viktigt och historiskt unikt att stora aktörer åtalas.
Det finns förvisso mycket mer att göra. Fler affärer att skapa klarhet i, fler korruptionsanklagelser att utreda. Och naturligtvis många fler juridiska turer innan vi eventuellt börjar se fällande domar. Men signaleffekten finns där.
Under lång tid har signalen varit den motsatta: Många människor har sagt sig att höga politiker och tjänstemän alltid klarar sig. Nu är bilden lite annorlunda. Nu ser vi juridiskt ansvarsutkrävande även mot personer som kanske trott sig osårbara.
Korruptionen var en av huvudfrågorna när vi hade den stora genomgången av budgetstödet för fattigdomsbekämpning i slutet av november. En annan var den oroväckande svaga minskningen av inkomstfattigdomen i Tanzania, och den förhållandevis långsamma reformtakten på flera nyckelområden t ex affärsklimatet. Det fanns både plus och minus i vår gemensamma uppföljning av resultaten, men det är i alla fall tydligt att budgetstödet ger en bra plattform för en öppenhjärtig diskussion om de riktigt viktiga frågorna – framför allt vad som händer med levnadsstandarden för fattiga tanzanier.
Två stora steg i vårt utvecklingssamarbete togs precis före jul. Det ena var avtalet om ett stort elektrifieringsprojekt i södra Tanzania (Makambako-Songea) som kommer att ge el till omkring 125 000 människor och vara till nytta för kanske 1,5 miljon. Det andra var utbetalningen av årets budgetstöd på sammanlagt 425 milj kr – lite mindre än avtalat eftersom resultaten från året innan inte fullt ut uppfyllde kraven. Men likafullt ett betydande bidrag till fattigdomsbekämpningen där utbyggnaden, kvalitativt och kvantitativt, av utbildningssektorn är ett av de starkaste svenska intressena och där vi varit ordförande i givargruppen det gångna året.
Biståndsrelationen ger oss mycket goodwill att bygga på – det var ett tydligt budskap från de tanzanier som mötte den gästande svenska handelsdelegationen i november. Det finns en stark vilja på bägge sidor att utveckla mycket mer av vanliga affärsmässiga förbindelser: export, import, investeringar. Ett tiotal svenska företag deltog i besöket den här gången, fler är välkomna. Inte för att det alltid är så lätt att göra affärer i Tanzania, men potentialen finns där för framtiden.
En av de kvällar i Tanzania som jag tror att jag kommer att minnas mest och längst var Lucia 2008. Vi var närmare 250 personer i residensets trädgård som fick uppleva alla de nordiska barnens fantastiska luciatåg.
Om vi inte ses innan dess så boka i alla fall in lördagen den 6 juni i kalendern redan nu.
Staffan Herrström