Afghanistans geografiska läge har gjort att området utsatts för talrika invasioner under seklernas gång. Islam nådde regionen på 600-talet. På 1500-talet delades Afghanistan mellan Mogulerna och de persiska safaviderna. I mitten av 1700-talet reste sig pashtunerna mot det persiska styret och etablerade ett kungadöme. Rivaliteten mellan Storbritannien och Ryssland, vars välden nådde fram till Afghanistans gränser på 1800-talet, gav landet en viss nationell sammanhållning.Landets mest fredliga period varade från 1933, när Zahir Shah kröntes till kung, till 1973, när han störtades av sin kusin och svåger, general Mohammed Daud. Efter en militärkupp 1978 installerades en Moskva-orienterad regim. Efter ytterligare en kupp följande år invaderade Sovjetunionen Afghanistan. Mujahedin, konservativa stamkrigare stödda av bl.a. Pakistan, Saudiarabien och USA, startade ett gerillakrig i början av åttiotalet. Sovjettrupperna misslyckades med att besegra gerillan och drog sig ur Afghanistan 1989.
Kommunistregimen höll sig kvar till 1992, varefter den efterträddes av en splittrad interimsregering bestående av olika mujahedinfraktioner. Åren därefter följde strider mellan olika fraktioner och stammar omväxlande med förhandlingar och 1996 tog Talibanerna makten i Kabul. Efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001, ställde USA ett ultimatum till talibanregimen att utlämna Osama bin Laden. När detta inte uppfylldes, invaderade USA landet och fördrev talibanerna.
I början av december 2001 undertecknades det s.k. Bonn-avtalet om ett provisoriskt styre av Afghanistan i avvaktan på etablerandet av permanenta statliga institutioner av de disparata grupper som utgjorde oppositionen mot taliban, främst nordalliansens fraktioner samt de exilbaserade Cypern- och Rom-grupperna. I Bonn-avtalet gavs ramarna och tidtabellen för den afghanska fredsprocessen.
I enlighet med Bonn-avtalet övertog den 22 december 2001 en afghansk interimsadministration (AIA) den verkställande och lagstiftande makten för en initial sexmånaders period. Till ordförande för AIA valdes Hamid Karzai. Vid interimsperiodens slut i juni 2002 sammankallades ett "brett och representativt" särskilt nationellt rådslag, en s.k. Emergency Loya Jirga (ELJ), som utsåg Hamid Karzai till statschef (president) och ledare för den övergångsadministration (Afghanistan Transitional Authority, ATA) som efterträdde AIA. ATA:s skulle regera landet till dess att val kunde genomföras, vilket skulle ske inom två år från juni 2002.
Med stöd av det internationella samfundet genomfördes presidentval i Afghanistan i oktober 2004.
Valdeltagandet var efter förhållandena högt och valet bedömdes, trots vissa brister, i huvudsak ha genomförts på ett godtagbart sätt. Till president valdes Hamid Karzai som efter utdragna förhandlingar kunde presentera sin regering i slutet av december 2004. Under september 2005 genomfördes parlamentet och lokalval. Det nya folkvalda parlamentet sammanträdde för första gången i december 2005. Detta markerade samtidigt slutpunkten på Bonnprocessen.