Levnadsförhållanden

Vaccinationer, sjukvård

För resenärer från Europa och Nordamerika finns inga obligatoriska vaccineringar. Andra resenärer bör se till att ha smittkoppsvaccinering. Det kan vara lämpligt att kontakta en läkarmottagning, som kan lämna kompletterande upplysningar.

Mediciner och vitaminpreparat finns att köpa men ofta till hög kostnad. Det finns flera stora apotek i Tokyo. De påminner ofta om amerikanska drugstores till sortiment och inredning.

Sjukhusens standard är i de flesta fall tillfredsställande, men vid vissa svåra sjukdomar och operationer kan hemresa rekommenderas - främst för att det kan upplevas tryggare att få komplicerad vård i känd miljö. Många japanska läkare har amerikansk universitetsutbildning men språksvårigheter är ett problem vid all behandling på lokala sjukhus. Några (men få) utländska läkare har praktik i Tokyo. Maten på sjukhus kan vara ett visst problem. Den är ofta inte tillräckligt riklig, och sällan västerländsk.

God förlossningsvård erbjudes. Japanska barnläkare anses vara skickliga, och landet har lägst spädbarnsdödlighet i världen.

Vattenledningsvatten kan drickas överallt i Japan men är ofta starkt klorerat vilket påverkar smaken.

Engelska talas på utrikesministeriet och kan också användas på andra ministerier med internationella kontakter. På de stora hotellen och restaurangerna är engelskan också gångbar.

Det japanska språket är lätt - men svårt. Det finns inga grammatiska krångligheter som indelning av substantiven i numerus, genus och kasus. Olika artighetsformer, främmande meningsuppbyggnad och talrika homonymer (ord som låter lika men har olika betydelse) gör dock språket svårt för en västerlänning. Japaner möter liknande svårigheter, när de lär sig sitt första främmande språk. Detta torde vara en starkt bidragande orsak till att förhållandevis få japaner talar något västerländskt språk flytande.

Skriftspråket, som med fog får betecknas som komplicerat, utgörs i princip av tre sammanfogade system: kanji, hiragana och katakana. Kanji är, med vissa undantag, inlånade kinesiska skrivtecken. Hiragana och katakana är två parallella fonetiska system (stavelsealfabet) med vardera 48 tecken men med permutationer (ungefär kombinationer) drygt 100 vardera. Dessa alfabet är inte mycket svårare att tillägna sig än vårt eget. En ansträngning före ankomsten till Japan kan innebära många aha-upplevelser. När man har vant sig vid japaniseringen av utländska lånord och till exempel förstår att uttrycket "aisukuriimu" betyder "ice-cream", kan man med katakanakunskaper klara många restaurangers och kaféers menyer, där maten och drycken är västerländsk och deras benämningar är direkta lånord.

Ytterst förenklat kan sägas att kanji många gånger utgör de betydelsebärande elementen i orden i en text, medan ändelser, partiklar, etc, skrivs med hjälp av hiragana. Katakana används numera främst för att återge utländska termer, lånord och namn eller vid kursivering.

För att lära sig tala japanska är det nödvändigt att bedriva intensiva studier, helst vid ett språkinstitut. I allmänhet har man dock efter något års deltidsstudier ett tillräckligt ordförråd för att hjälpligt klara sig i vardagliga situationer.

Religion

Japanerna har i allmänhet, i den mån de inte är rena agnostiker, en påfallande pragmatisk inställning till olika religioner och inga hinder tycks föreligga mot att samtidigt bekänna sig till flera trossamfund. Anhängarna av shinto, buddism, kristendom och vissa andra religioner uppgår sammanlagt till ca 176 miljoner, vilket ungefär motsvarar 1,4 gånger den totala folkmängden.

Shintoismen är en inhemsk religion. Den bygger på tillbedjan av bland annat olika naturföremål, som anses vara gudomligheternas symboliska uppenbarelser. Framför en shintoistisk helgedom står oftast en karakteristisk portal, torii, utformad ungefär som den grekiska bostaven pi.

Efter introduktionen av buddismen, en process som i Japan påbörjades på 500-talet, kunde man ibland hävda att shintoistiska gudomligheter var reinkarnationer av "bodhisattvor", medan man under tider präglade av nationalism ansåg förhållandet vara det motsatta.

Japanerna kan, som ovan nämnts, samtidigt tillhöra flera religioner, och det är vanligt att bröllop förrättas enligt shintoistisk ritual (eller kristen - för de vita klänningarnas skull), medan begravningar utförs enligt buddistisk sed.

Kejsaren tillbads fram till år 1946 som den högsta shintoistiska gudomligheten. Religionsfriheten är nu stadfäst i författningens tjugonde paragraf och ingen religion åtnjuter numera ställning som statsreligion.

Antalet kristna beräknas till ca en procent av befolkningen, med något fler protestanter än katoliker.

Klädsel

Man klär sig korrekt i Japan, vilket innebär att kostym, respektive klänning eller dräkt är normal arbetsklädsel. I umgängeslivet ställs ibland höga krav på klädsel, vilket oftast innebär mörk kostym och klänning. I princip är det dock inga märkvärdigheter, utan Tokyo fungerar som en västerländsk huvudstad i detta hänseende.

Ledighet

Japanerna är kända för sina korta semestrar, men antalet helgdagar är i gengäld bland de högsta. Personalen i privata företag iakttar emellertid till skillnad mot offentliganställda inte alla helgdagar. De viktigaste helgdagarna, då det mesta är stängt, är 1-3 januari och 29 april-3 maj. Därutöver tar de flesta en eller två veckors semester i augusti då den så kallade o-bon inträffar (buddistisk ceremoni för de avlidnas själar).

Personlig säkerhet

Tokyo är liksom övriga Japan mycket säkert. Såväl inbrott som överfall är ovanliga. De våldsbrott som trots allt förekommer är normalt begränsade till stridigheter mellan rivaliserande kriminella element. En välorganiserad och utbredd "maffia" finns, men drabbar sällan dem som inte själva söker kontakt med sådana organisationer, till exempel genom att söka personliga lån.

Kännbara jordbävningar kan förekomma ett par gånger i månaden, men de vållar sällan några större skador.

Den senaste omfattande jordbävningen inträffade i januari 1995 i prefekturen Hyogo, Kansai, (Hanshin) där stora delar av huvudsakligen staden Kobe ödelades och ca 6 000 människor omkom.