Argentinas ekonomi har av tradition varit mycket mer sluten än den svenska. Till stor del följer regeringen en inslagen väg som bygger på att ta in en stor andel av landets skatteintäkter genom att beskatta export (främst av produkter från den konkurrenskraftiga jordbrukssektorn) såväl som import. En annan målsättning med importtullarna har varit att skydda den inhemska industrin, delvis till priset av minskade utländska investeringar. Utländska bolags oro för positiv särbehandling av argentinska företag är ett problem för affärsklimatet i Argentina. Även inom Mercosur söker Argentina skydda sin inhemska industri, vilket utgör ett problem för de företag som har valt Brasilien som inkörsport i Mercosurområdet.
Bland andra faktorer som påverkar företagsklimatet är det värt att peka på den relativt höga korruptionen i Argentina; landet hamnade i Transparency Internationals ranking för 2007 på plats 105 av 179. Likaså hade en större stabilitet i regelverk liksom minskad byråkrati kunnat leda till ökad investeringsvilja. Inhemska och utländska företag samt IMF har också efterlyst tydligare spelregler och juridisk säkerhet i Argentina. Ett avgörande problem är den legala osäkerheten i landet med domstolar som i vissa fall anses vara styrda av politiska intressen. Det faktum att Argentina inte löst ut sin skuld till den s.k. Parisklubben anses likaså bidra negativt till tillkomsten av utländska investeringar. En inflationstakt som enligt de flesta oberoende bedömare ligger på 20-25 procent, eller mer, på årsbasis, är en annan faktor som investerare måste ta i beaktande.
I juli 2008 klassar kreditinstitutet Moody’s Argentina som B3, medan Standard & Poor kategoriserar landet som B+ och Fitch har angivit RD. Sedan januari 2007 har Argentinas ’landrisk’ stigit från ca 200 punkter till drygt 600 (i juli 2008 under pågående kris med jordbrukssektorn). Som jämförelse har ’landrisken’ för Brasilien under samma period varierat mellan 150-300 punkter och ligger i juli 2008 på ca 250 punkter.
Inom vissa sektorer – främst energi – hämmas även investeringsviljan av att regeringen Nestor Kirchner efter det ekonomiska sammanbrottet 2001-02 valde att frysa tarifferna på t.ex. el, gas, vatten och drivmedel på (i jämförelse med grannländerna) artificiellt låga nivåer. Flertalet av dessa företag har europeiska ägare som investerat under 90-talets privatiseringsvåg, och som sedan krisen levt med dessa frysta priser. Inga svenska företag är dock aktiva inom denna sektorn, men den allmänna situationen för serviceföretagen och de tjänster de utför påverkar indirekt förhållandena för alla företag i Argentina.
Investeringar i Argentina är till stor del nationella – privata i bostäder och offentliga i infrastruktur. Det anses allmänt behövas större inflöden av utländska investeringar för att på längre sikt upprätthålla en hög tillväxttakt.
Det fyrtiotal svenska företag som är etablerade i Argentina genom dotterbolag har funnits i landet en lång tid och har överlevt de ekonomiska kriser som slagit Argentina med viss regelbundenhet. Dessa företag har således funnits på marknaden i såväl starkt uppsving (såsom åren 2003-2007 med 9 procentig årlig tillväxt) som i ekonomiska kristider. Argentina har traditionellt sett varit ett relativt viktigt land för svensk export, vilken under 2007 uppgick till ett värde av drygt 1,4 miljarder kronor.