I krisens efterdyningar har ett flertal nationella faktorer (bl.a. stark inhemsk efterfrågan) och internationella faktorer (bl.a. höga världsmarknadspriser på argentinska jordbruksvaror) ändrats till Argentinas favör och sedan det andra halvåret 2002 har den argentinska ekonomin växt med ca 50 procent.
Exporten har gynnats av hög internationell efterfrågan på argentinska råvaror (som soja och solrosfrön) och den relativt sett låga värdet på den argentinska peson vilket lett till konkurrenskraftiga priser på många argentinska produkter. Argentinas traditionella basnäring, jordbrukssektorn, står för den största delen av exportökningen men andra branscher, t.ex. bilindustrin samt gruv- och petrokemisk industri har också bidragit till tillväxten.
En allvarlig, eskalerande och utdragen konflikt mellan regeringen och jordbrukssektorn uppstod i och med att regeringen höjde exportskatter på jordbruksprodukter i mars 2008. Landet har tidvis lamslagits av hundratals vägavspärrningar, vilket bl.a. har lett till varubrist i huvudstaden, minskad ekonomisk aktivitet och minskade exportinkomster. I reaktion mot lantmännens lock-out har regeringen bl.a. valt att inte utfärda exporttillstånd för kött (vars handel redan begränsats med kvantitativa exportrestriktioner). Inflationstakten anses även ha stigit, såväl på livsmedel som inom servicesektorn. Osäkerheten kring hållbarheten i regeringens ekonomiska modell har ökat, men eftersom regeringen anser sig ha blivit vald just densamma för mindre än ett år sedan är det osannolikt att några större justeringar görs, förutsatt att detta inte skulle framstå som absolut nödvändigt. Med en starkt minskad räntabilitet är likaså osäkert huruvida lantbrukare är villiga att öka produktionen nästkommande år (regeringens målsättning har varit att producera mer än 100 miljoner ton spannmål per år). Minskade produktionsvolymer skulle innebära minskade skatteintäkter och därmed minskade marginaler i regeringens budget, vilket skulle kunna få allvarliga konsekvenser förutsatt att regeringen inte lyckas göra motsvarande besparingar på utgiftssidan.
Den argentinska ekonomin anses vara sårbar eftersom den till stor del hålls uppe av de rekordhöga världsmarknadspriserna på råvaror. Ett konsultföretag för internationell handel hävdar t.ex. att Argentinas handelsbalans under första kvartalet 2008 hade haft ett underskott om en dryg miljard US-dollar ifall 2002 års prisnivåer hade rått. Sjunkande världsmarknadspriser, t.ex. till följd av en stärkt US-dollar, skulle därför kunna slå hårt mot Argentinas ekonomi.
Investeringar i Argentina är till största delen nationella – privata i bostäder och offentliga i infrastruktur. Det anses allmänt behövas större inflöden av utländska investeringar för att på längre sikt upprätthålla en hög tillväxttakt. Om Argentina hade löst ut skuldfrågan till Parisklubben hade detta kunnat främja utländska direktinvesteringar i landet. Likaså hade en större stabilitet i regelverk liksom minskad byråkrati. Energisektorn dras med underkapacitet och behöver nya investeringar; som exempel kan nämnas att 3 000 företag temporärt tvingades stänga ner sin produktion under vintern 2007 p.g.a. energibrist. Tariffer frysta på artificiellt låg nivå i jämförelse till grannländerna hämmar dock investeringsviljan i gas-, el och drivmedelssektorerna. Hög korruption - Argentina hamnade i Transparency Internationals ranking för 2007 som land 105 av 179 – hämmar likaså företagande och investeringsvilja. Kreditinstitutet Moody’s klassar Argentina som B3, medan Standard & Poor klassar landet som B+ och Fitch har angivit RD.
Tillväxten, som varit väldigt hög fram till 2007, förväntas av många bedömare sjunka till ca 6-7 procent under 2008 och därefter under 2009 hamna på ca 3,5 procent. Flera bedömare (inklusive den f.d. finansminstern Losteau) har varnat för en överhettning av ekonomin och föreslagit åtstramningsåtgärder. Enligt många bedömare kommer den verkliga inflationen under 2008 och 2009 att landa på över 20-25 procent på årsbasis; inflationsförväntningarna under 2008 har tidvis legat på nära 40 procent. En långsiktigt verkningsfull politik för inflationsbekämpning tycks dock saknas, vilket är oroande eftersom befolkningens köpkraft urholkas av de kraftiga prisstegringarna.