Argentina har stora naturtillgångar - främst bördig jordbruksmark som genererar riklig produktion av soja, spannmål och kött. Landet är världens tredje största exportör av sojabönor och världens ledande exportör av sojaolja. Även betydande mineralfyndigheter återfinns (koppar, guld m.m). Landet är Sydamerikas tredje störste oljeproducent och har stora gasfyndigheter. På grund av de växande energibehoven importeras även stora mängder naturgas, inte minst från Bolivia. Betydande industriell produktion förekommer av livsmedel, kemiska- och petrokemiska produkter samt fordon. Argentina var i början av 1900-talet världens sjätte rikaste land. Dess relativa välstånd reducerades dock därefter betydligt på grund av politisk instabilitet, militärkupper, missriktad ekonomisk politik, misskötta statsfinanser och korruption. Under 1990-talets första hälft växte Argentinas ekonomi kraftigt, inte minst på grund av liberaliseringar och avregleringar som främjade handel och investeringar. Årtiondets senare del karakteriserades emellertid av misskötta offentliga finanser, en ökande statsskuld, en övervärderad fast växelkurs (knuten i paritet till den amerikanska dollarn) och spridningseffekter från de finansiella kriserna i Ryssland, Asien och Brasilien. Under den långa recessionen 1998-2002, som kulminerade i världens hittills största statliga betalningsinställelse, kontrakterade BNP med drygt 20 procent. Arbetslösheten och antalet fattiga fördubblades till 25 procent respektive 50 procent. Peson devalverades med 80 procent och inflationen ökade till 40 procent.
Sedan det andra halvåret av 2002 har Argentina stabiliserats i snabb takt, såväl politiskt som ekonomiskt. Argentinas BNP växte 2003-07 årligen med 8-9 procent. Orsakerna var framför andra en gynnsam internationell konjunktur, höga världsmarknadspriser på argentinska jordbruksprodukter samt en hög inhemsk konsumtionsefterfrågan. Under högkonjunkturen växte tillverkningsindustrins produktion avsevärt, inte minst fordonsindustrins. Peson stärktes efter krisen och de ständiga budgetunderskotten i statsfinanserna vändes till budgetöverskott. Arbetslösheten och fattigdomen minskade betydligt. Under 2008 gick dock tillväxten ner till 5 procent och under 2009 var den enligt officiella siffror 0,8 procent medan privata institut rapporterar en negativ tillväxt med 2,5 procent. Även år 2009 redovisas med ett primärt överskott i budgeten men efter avbetalningar av räntor är det ett underskott. De förstatligade pensionsfonderna ANSeS samt särskilda dragningsrättigheter (SDR) från IMF räknades in i överskottet som annars även primärt skulle ha blivit ett underskott.
Argentina genomförde 2005 en betydande skuldavskrivning gentemot många av sina gäldenärer. Men skulder motsvarande cirka 12 procent av BNP exkluderades från omförhandlingen och har ännu inte återbetalats. Däribland återfinns en skuld till Parisklubben, som regeringen annonserat en vilja att försöka åtgärda under 2010. Regeringens försök att betala tillbaka skulder under 2010 års första månader har lett till stora kontroverser och protester i Argentina (se avsnitt 4). Till dess att nämnda skulder är omförhandlade har Argentina svårigheter att uppta lån på de internationella finansmarknaderna. Istället har argentinska statspapper för cirka 5 miljarder USD sålts till Venezuela, vars president Hugo Chávez är en nära allierad till president Fernández de Kirchner. Den argentinska regeringen beslöt 2006 att i förtid betala tillbaka samtliga skulder till IMF (trots att dess räntor var lägre än övriga gäldenärers). Statsskulden beräknades vid årsskiftet 2009/2010 motsvara 49,1 procent av BNP.