Korruptionen. Ingen fråga har funnits högre på min agenda sen jag kom till Tanzania för snart ett år sen.
Mycket har kretsat kring den tanzaniska centralbanken, Bank of Tanzania. De spektakulära avslöjandena om bankens s.k. EPA-konto sprider fortfarande ringar på vattnet, inte minst i parlamentet. Korruption är naturligtvis ingen ny företeelse i Tanzania, men att systematiska bedrägerier kunde förekomma i centralbanken i denna omfattning får en närmast att tappa andan.
Det är lätt att förstå alla tanzanier som ser sig omkring i sin omgivning och reflekterar över vilken nytta bara en bråkdel av dessa summor hade kunna göra för deras skola, hälsovård, vägar eller vattenförsörjning. Kombinationen av skandaler och accelererande prisökningar, särskilt på mat, är en uppenbar huvudvärk för regeringen.
Det gångna årets korruptionsdebatt i Tanzania har som jag upplevt den sönderfallit i två distinkt olika skeden. Det första upplevde vi i höstas. Misstankar vädrades, avslöjanden publicerades, oppositionen opponerade. Regeringen var däremot påfallande reaktiv, och defensiv. Flera av oss ambassadörer tog upp detta i enskilda samtal men också offentligt – uppmanade regeringen att respondera på det som sades och skrevs. Ge sin version, inte bara tiga, ge undvikande svar eller mana till ”patience” i avvaktan på att relevanta myndigheter skulle göra sitt.
Ett andra skede inleddes ungefär vid årsskiftet – jag skrev en hel del om det i mitt förra nyhetsbrev. Politiskt ansvar började utkrävas på det sätt som man förväntar sig av demokratier. De tre ministrar som tvingades avgå i början av februari fick senare sällskap av ytterligare en. Parlamentets nu pågående budgetsession har fortsatt i samma anda med en öppen debatt och frispråkiga inlägg inte bara från oppositionen utan också från kritiska och självständiga ledamöter från regeringspartiet. Frågor om maktmissbruk och korruption står i centrum för en tanzanisk, demokratisk process.
Till det positiva hör också reformerna i och av parlamentet, något som bidrar till det ökade självförtroendet bland dess ledamöter och kommittéer. Talmannen spelar här en central och pådrivande roll. En av flera viktiga förändringar är att det nu finns tre utskott som har i uppdrag att granska olika delar av regeringsapparaten - samtliga tre under ledning av parlamentsledamöter från oppositionen. Makten är inte längre en och odelbar. Det gör det successivt svårare att missbruka den.
Det saknas förvisso inte frågetecken. Många tanzanier undrar t ex med viss rätt om och när juridiskt ansvar skall utkrävas. Skall ingen ställas inför rätta om pengar har försvunnit? Ekonomisk brottslighet är visserligen svår att utreda också i rikare länder, men trovärdigheten i kampen mot korruptionen påverkas i hög grad av hur detta till sist hanteras.
Vad gör Sverige mot korruptionen, vad kan vi göra? Vi är en del av en väl fungerande budgetstödsgivargrupp som för en nära dialog med den tanzaniska regeringen, inte minst om dessa frågor. Vi ger via Riksrevisionen och Sida ett uppenbart framgångsrikt stöd till National Audit Office som spelar en central roll i kampen mot korruptionen. En ny lag har för övrigt just antagits av parlamentet som stärker riksrevisionens oberoende. Sverige kommer också fr o m i höst att leda den gemensamma arbetsgrupp där biståndsgivarna samarbetar i stödet till korruptionsbekämpning.
Men det kanske viktigaste enskilda bidrag Sverige givit, ger och kan ge på det här området handlar om mediafrihet, offentlighetsprincip och rätt till information. Inte minst vårt stöd till Media Council of Tanzania och de regionala pressklubbarna – alla centrala aktörer i den utveckling av pressfriheten och undersökande journalistik vi sett på senare tid. Vi skall fortsätta så.Den andra stora fråga som satt sin prägel på detta mitt första år i Tanzania är de utdragna förhandlingarna om maktdelning på Zanzibar – för närvarande fast i en återvändsgränd som oroar oss alla. Jag tror – som jag också sade i en intervju i Daily News den 6 juni - att det krävs ett nytt ingripande av president Kikwete för att dödläget skall kunna brytas. Det har ändå gjorts en hel del framsteg i riktning mot en koalitionsregering ”of national unity”. Men de sista stegen mot en uppgörelse måste tas nu, inte när 2010 års val börjar närma sig.
Efter en intensiv slutspurt de senaste veckorna, med nationaldagsfirandet som höjdpunkt, ser jag fram emot en lite lugnare period på den svenska västkusten i juli. När jag återkommer i augusti så skall vi bl.a. avtacka biståndsrådet Torbjörn Pettersson som lämnar oss för attt bli generalsekreterare i Svenska Afghanistan-kommittén. Vi skall samtidigt välkomna hans efterträdare Erik Korsgren,. som är väl förtrogen med Tanzania efter sina år här i mitten på 90-talet (jag träffade honom första gången just i Dar es Salaam 1996).
Hösten rymmer också mycket annat – invigning av vårt honorärkonsulat på Zanzibar, en svensk handelsdelegation till Tanzania och Uganda i november, ett nytt budgetstödsavtal och förberedelser för vårt lokala EU-ordförandeskap fr o m januari 2009.
För att inte tala om Lucia-firandet på residenset i december. Men än är det långt dit. Trevlig sommar!
Staffan Herrström