I jämförelse med regionens övriga länder gick Filippinerna relativt oskadd ur Asienkrisen, mycket som en följd av den ekonomiska reformperioden under president Ramos (1992-1998). Den ekonomiska tillväxten har sedan dess gått betydligt trögare än i flertalet grannländer. Under 2007 ökade emellertid BNP från 5,4 till ca 7 %. Detta är imponerande tillväxtsiffror mot bakgrund av den inrikespolitiska instabiliteten och en sämre jordbruks- och servicesektor-prestation. Det som driver tillväxten på tillgångssidan är servicesektorn. Särskilt stark tillväxt uppvisade telekomsektorn och den finansiella tjänstesektorn. Gruvindustrin kan tillsammans med turismindustrin och Business Process Outsourcing (BPO) börja spela ledande roller för framtida tillväxt. Det största bidraget till tillväxten hittas dock på efterfrågesidan i form av ökad konsumtion tack vare de pengar som filippinska arbetare i andra länder skickar hem till sina familjer. Dessa remitteringar utgör idag ca 10% av BNI och ökade med 9% under 2006. Under 2005 bidrog den privata konsumtionen till 75% av den totala tillväxten och 2006 förväntas uppvisa liknande siffror.
Skatteunderlaget har ökat efter en höjning och breddning av mervärdesskatten. Dessutom har ett antal lyxskatter och företagsskatter höjts. Och skattefriheten har borttagits för flera sektorer. Trots detta så minskade skatteintäkterna enligt preliminära siffror för 2007 från 14,3 (2006) till 13% av BNP, vilket tyder på att skattesmitningen snarast ökat de senaste åren.
Som en av regionens mest öppna ekonomier har Filippinerna ofta visat sig sårbart för fluktuationer i världsekonomin. Under 2006 ökade exportintäkterna med 14% jämför med 2005. De största exportmarknaderna är USA och Japan men handels med Kina, ASEAN och EU ökar i omfattning. Elektroniksektorn stod för den största delen av exporten. Överskottet i bytesbalansen för 2006 uppgick till 2,1% av BNP tack vare de stora remit-teringarna från utlandsfilippiner. Handelsbalansen uppvisade ett underskott på 7,1% av BNP. Eftersom Filippinerna är mycket beroende av olja för sin energiförsörjning och har en minimal egen produktion, får förändrade olje- och energipriser ett omedelbart genomslag i den filippinska ekonomin. Oljepriset utgör därmed ett av de stora hoten för den ekonomiska tillväxten.
Trots förekomsten av positiva faktorer i Filippinernas ekonomiska utveckling hittills under Arroyos tid vid makten, krävs fler reformer för hållbar ekonomisk tillväxt på längre sikt. Ett av de viktigaste makroeko-nomiska målen är att minska budget-underskottet, vilket under 2006 uppgick till drygt 1% procent av BNP. Regeringens mål är att balansera budgeten till 2008. Detta anses av många som optimistiskt. Även om målet skulle vara genomförbart, kan det vara mer fruktbart att hålla sig till det tidigare utsatta målet 2010 och investera i infrastruktur för att få fart på ekonomin och landets utveckling i stort. Statsskulden har varit mycket hög. 2003 beräknades den till nära 90 % av BNP. Vid slutet av 2006 hade statsskulden minskat till endast 65% av BNP, drygt hälften av detta var utlandsskuld.
På sikt utgör den höga befolkningstillväxten ett allvarligt hot mot en ekonomiskt och miljömässigt hållbar utveckling i landet. Ännu finns få tecken som tyder på regeringens kraft att bryta den inhemska katolska kyrkans motstånd mot aktiv familjeplanering. President Arroyo har först på senare år erkänt att befolkningstillväxten i sig utgör ett problem för landets utvecklingsmöjligheter och har konstaterat att den måste reduceras, även om det ännu inte finns någon aktiv officiellt politik på det området. Om ingenting görs kommer landets befolkning att fördubblas på trettio års sikt och den ekonomiska tillväxten allvarligt urholkas. En intressant illustration är att både Filippinerna och Sverige i början av 1900-talet beräknats ha haft fyra miljoner invånare. Idag har Sverige nio miljoner och Filippinerna ca 90.