Kanada har upplevt en tämligen robust och stabil ekonomisk tillväxt under de senaste åren. Trots perioder med låg tillväxt till följd av chocker som 11 september, galna ko-sjukan, ett omfattande strömavbrott i provinsen Ontario samt utbrottet i Kanada av den dödliga lungsjukdomen SARS har den årliga tillväxttakten i genomsnitt legat på tre procent. I fråga om ekonomisk tillväxt har därmed Kanada under den senaste femårsperioden varit ledande bland G7-länderna.
Den kanadensiska ekonomin fortsatte att gå bra under större delen av 2007, och tillväxten för året blev 2,7 procent, d.v.s. i stort sett i nivå med genomsnittet för de senaste fem åren. Mot slutet av året kom emellertid en tydlig avmattning. Tillväxten var negativ (-0,7 procent) i december, och under fjärde kvartalet var tillväxten på årsbasis bara 0,8 procent – jämfört med tre procent under det tredje kvartalet. Avmattningen har fortsatt under det första kvartalet 2008.
Den inhemska ekonomin är i grunden i ganska gott skick, men sårbarheten i förhållande till den amerikanska marknaden uppenbar: Närmare 80 procent av Kanadas export går till USA; kanadensiska företag förlitar sig i hög grad på finansiering i USA; en inte obetydlig del av hushållens och företagens tillgångar finns i USA. IMF har uppskattat att en enprocentig BNP-tillväxt i USA ger direkt utslag i den kanadensiska ekonomin med 2/3 procent. Det är mot den bakgrunden, med sviktande export och neddragningar inom den viktiga bilindustrin, som flertalet ekonomer skrivit ned de kanadensiska tillväxtprognoserna. För 2008 varierar uppskattningarna mellan 1,1 och 1,8 procents tillväxt, följd av en återhämtning under 2009.
Regeringen presenterade redan i höstas ett antal skattesänkningar, vilka i ljuset av tecknen på en avmattning i USA syftade till att skydda den kanadensiska ekonomin och hålla konsumtionen uppe. Tillsammans uppgick skattesänkningarna till ca 60 miljarder dollar fördelade över fem-sex år, varav en momssänkning på en procentenhet utgjorde den största posten. I februari månads statsbudget var inslaget av stimulansåtgärder betydligt mindre, och istället lyfte regeringen fram behovet av finanspolitisk försiktighet på grund av osäkerheten kring den ekonomiska utvecklingen.
Det bör understrykas att tillväxten i Kanada är ojämnt fördelad mellan provinserna. I princip gäller att de råvarubaserade ekonomierna i provinserna väster om Ontario uppvisar starkare tillväxt än genomsnittet, medan Ontario, Quebec och flera av atlantkustens provinser släpar efter.
De höga världsmarknadspriserna på olja har bidragit till en mycket stark expansion i den oljerika provinsen Alberta, där ekonomin går på högvarv och tillväxten ligger på nästan 7 procent. Provinsens oljereserver är de största i världen efter Saudiarabien, och med rådande prisnivå kan man med goda marginaler exploatera de mycket stora tillgångar som är bundna i marken i den s.k. oljesanden. Alberta har också stora naturgasfyndigheter. Även British Columbia och Manitoba utvecklades starkare än landets genomsnitt under det gångna året, bl.a. tack vare ökande export till den snabbt växande kinesiska marknaden samt leveranser till den amerikanska byggbranschen. I Ontario och Quebec, däremot, har tillverkningsindustrin påverkats negativt av en osedvanligt stark dollar i förhållande till den amerikanska, höga energikostnader och intensiv konkurrens från utlandet. Båda provinserna, vilka traditionellt utgjort landets ekonomiska motor, hade en mer blygsam tillväxt på 1,7 – 1,9 procent under 2007.
Jordbrukets betydelse för den kanadensiska ekonomin ökar när tillverkningsindustin mattas av samtidigt som världsmarknadspriset för vete gått upp nästan 300 % och för majs 150 % på ett år. Högre spannmålspriser driver upp markpriserna i prärieprovinserna, där fastighetspriserna nu ökar i snabbare takt än på 30 år och en återflyttning till tidigare övergivna gårdar pågår sedan något år tillbaka.
Sysselsättning
Arbetslösheten i Kanada har sjunkit markant de senaste åren och befinner sig nu på en för landet historiskt låg nivå. I slutet av 2007 låg arbetslösheten på strax under sex procent, vilket är den lägsta nivån på trettio år. Till många ekonomers förvåning fortsatta arbetsmarknaden att vara stark i början av 2008, trots de i övrigt bleka utsikterna. När arbetsmarknadsstatistiken för början av året offentliggjordes i mars låg arbetslösheten kvar på 5,8 procent. Jobbtillväxten var starkast inom byggnadsindustrin samtidigt som tillverkningsindustrin i Ontario fortsatte att förlora arbetstillfällen. Framträdande ekonomer varnar dock för att arbetslöshetssiffror har en inneboende eftersläpning och inte ändrar de pessimistiska prognoserna för 2008.
Liksom vad gäller tillväxten i stort präglas arbetslösheten av stora regionala skillnader. Tack vare den kraftiga tillväxten i Alberta råder där en stor efterfrågan på arbetskraft, och arbetslösheten är bara tre procent. I östra Kanada, däremot, ligger samtliga provinser över landets genomsnitt.
Valuta, inflation och räntor
Under de tre senaste åren har den kanadensiska dollarn stigit med mer än 25 procent i förhållande till den amerikanska och nådde paritet i september 2007. Som mest handlades kanadadollarn till hela 1,10 USD, i november 2007. Även om dollaruppgången i allmänhet beskrevs som något mycket positivt av såväl media som politiker, och under hösten blev föremål för något som kan liknas vid nationell stolthet, är de reella effekterna på den kanadensiska ekonomin av den starka valutan inte entydiga. Å ena sidan har tillverkningsindustrin utsatts för hårt konkurrenstryck från utlandet, å andra sidan har importerade insatsvaror och konsumtionsvaror blivit billigare. I början av 2008 sjönk kursen något och dollarns värde låg då strax under USA-dollarn.
Jämfört med den svenska kronan pendlade värdet mellan sex och sju kronor under 2006 och 2007. I början av 2008 sjönk dollarn i förhållande till kronan, och handlades i början av april till 5,85.
I takt med den ekonomiska avmattningen har inflationstrycket sjunkit. I början av 2008 låg inflationen på 1,8 procent på årsbasis, jämfört med 2,2 procent en månad tidigare. Förväntningen är att inflationen under återstoden av 2008 kommer att ligga under den av centralbanken satta övre gränsen på två procent.
Kombinationen av stramare villkor på finansmarknaderna, långsammare tillväxt och lägre inflation har fått centralbanken att sänka sin styrränta. Efter att ha legat still en längre tid, och sedan höjts ett antal omgångar under 2006 och 2007 sänktes den för första gången på tre år i slutet av 2007, till 4,25 procent. Sänkningarna har fortsatt i flera omgångar, och efter den senaste som offentliggjordes i början av mars ligger styrräntan på 3,5 procent. Det finns även en förväntan om en ytterligare sänkning under april.
Utrikeshandeln
Kanadas ekonomi är i hög grad exportinriktad vilket inte minst visas av att närmare 40 procent av landets BNP genereras av exporten (något mindre än i Sverige). Det i särklass viktigaste inslaget i Kanadas utrikeshandel är det intensiva utbytet med USA dit nästan 80 procent av varuexporten går. Noterbart är att en stor del av denna handel består av företagsinterna transaktioner.
Utrikeshandeln utvecklades marginellt positivt i början av året efter att ha visat en nedåtgående trend under 2007. Samtidigt föll exporten till USA från Ontarios bilindustri med nästan 15 procent i januari. För övriga produkter från tillverkningsindustrin visar statistiken för USA-exporten en nedgång på drygt 13 procent under de senaste tre månaderna. I en tid då amerikanska konsumenter håller igen ser utsikterna för en återhämtning inte goda ut. Istället kan man ana en påskyndad process av diversifiering mot andra marknader. Sedan 2002 har exempelvis USA:s andel av exporten från provinsen Ontario gått ned från 93 procent till drygt 80 procent. Särskilt tydlig är denna nya inriktning i de västra provinserna som ser en allt större andel av sin export gå till de stora marknaderna i Asien. Under överskådlig tid är det dock handeln med USA som förblir det allt dominerande inslaget i Kanadas utrikeshandel.