Kronan åker rutschkana ”Ovisshet präglar den isländska finansmarknaden”
Fallet i den isländska kronans växelkurs har accelererat den senaste veckan. Index på valutakorgen slutade i går på en historiskt lägsta nivå om 157,55. Sedan årsskiftet har index sjunkit från 121,36 (29,8 %). Kronan har de senaste dagarna rasat gentemot samtliga de valutor som den noteras i. Mot enskilda valutor varierar fallet: mot USD har säljkursen sedan årsskiftet sjunkit från 62,79 till 78,03 (24,2 %), mot EUR från 92,65 till 122,85 (32,6 %), och mot SEK från 9,84 till 13,02 (32,3 %) .
Valutaexperter hänför kronfallet till den generella riskaversionen på internationella finansmarknader, men det är också en reflektion av den oro som fortsatt råder om dels läget i den högt belånade finansiella sektorn, dels centralbankens (Sedlabanki) möjligheter att agera med den relativt begränsade valutareserv man förfogar över. Eftersom de tre affärsbankerna (Kaupthing, Glitnir och Landsbanki) har filialer i andra europeiska länder torde de dock även ha möjlighet att vända sig till ECB för finansiering. Det finns även ett samarbete mellan de nordiska centralbankerna. Vid det möte som dessa banker höll i förra veckan (regelbundet återkommande möte) sägs dock ej ha förts någon diskussion utifrån den överenskommelse som finns om samarbete vid en eventuell kris i en nordisk bank med verksamhet i fler än ett av de nordiska länderna.
Att förtroendet för de isländska bankerna är lågt illustreras bl.a. av de höga avgifter som krävs för kreditförsäkringar (CDS) , vilka i praktiken stängt dem ute från den allmänna lånemarknad man tidigare kunnat utnyttja så obehindrat. Istället har man i begränsad omfattning (för ”topping up”) använt sig av mer privata lånekällor, som erbjudit vad bankerna betecknar som ”generösa” villkor.
Att valutakursen skulle försvagas har länge varit väntat, däremot har fallet blivit både snabbare och större än förutsett. Antagandet att den stora räntedifferentialen skulle hålla kursen uppe har inte infriats. Kronan har länge varit en favorit hos s.k. carry-trade investerare, men ökade kreditmarknadsförluster torde ha drivit bort många av dessa. Det är tredje gången som kronan rasar så kraftigt i värde sedan den övergick till en flytande växelkurs i mars 2001. Det dröjde då ett år innan den återfann sitt jämnviktsläge (som nu bedöms ligga i intervallet 135-140).
Statsminister Haarde har i veckan deklarerat att regeringen inte anser speciella åtgärder vara påkallade trots kronans kraftiga depreciering. Enligt honom är det viktigt att inte ta ”panikartade beslut”, vidare framhölls att marknaden inte ”tar order” av vare sig den isländska eller andra länders regeringar. Rådande problem beskrevs av Haarde som tidsbegränsade och resultatet av läget på internationella marknader. Han ser därför ingen anledning att revidera penningpolitiken eller att ifrågasätta nuvarande system med en flytande växelkurs.
Regeringen sades ännu ej ha gjort någon bedömning av vilka effekter kronfallet kan få på den nationella ekonomin. Dessa är också svåra att bedöma eftersom tillgänglig statistik inte ger någon helt entydig bild av det ekonomiska läget. Däremot har redan konstaterats prisökningar på vissa varor, som livsmedel och bensin. Många familjer får kraftigt ökade räntekostnader för lån upptagna i utländsk valuta. De löneökningar som nyligen överenskommits äts därför snabbt upp, Detta kommer naturligen att få genomslag i konsumentprisindex och från centralbankshåll har redan indikerats att en sänkning av styrräntorna vid nästa ordinarie räntemöte i april är ogörlig.
Från arbetsgivarföreningen menar man att eftersom andra länders centralbanker ger lån till sina banker vore naturligt om även Sedlabanki väljer ”en liknande väg”. Att regeringen inte ingriper ansågs vara ”normalt”, eftersom det uppkomna läget beror på centralbankens ”skeppsbrutna” valutapolitik som måste ses över - ”…it is really horrible that the rate of the currency is fluctuating to this degree”.
Centralbankschefen David Oddsson uppgav i går att man överväger åtgärder för att bistå affärsbankerna under rådande turbulens på finansiella marknader, men tillade att dessa inte skulle bli av större omfattning. Samtal förs nu med bankerna, men har ännu ej avslutats och inga närmare kommentarer därför lämnats från endera sidan. Vad som efterfrågas torde dock bl.a. vara möjligheten att vid behov få ta korta lån i utländsk valuta.
Kronfallet var enligt Oddson ”…caused by domestic parties and not by foreign parties”, ett uttalande som inte närmare förklarats. Affärsbankerna sades ha byggt upp reserver i utländsk valuta, vilket han beskrev som positivt ”…because we did not want their equity to be weakened”. Bankerna har vidare icke hemtagna vinster i utländsk valuta.
I en av Moody’s Investor Services nyligen genomförd “stress test” av bankernas finansiella position drogs samma slutsats som vid ett liknande prov av landets egen finansinspektion, nämligen att denna är tillfredsställande och det även om bankerna skulle vara ”utfrysta” från lånemarknaden under 12 månader. Enligt Richard Portes, välrenommerad ekonomiprofessor vid London Business School, har det isländska banksystemet en hög likviditet. De höga CDS-nivåerna anser han bero på tekniska faktorer: “…these banks are strong, they have no noxious paper. The currency isn’t telling you anything either. The short-term movements are not indicative of anything but speculation”.
Kronfallet har skett samtidigt med en avsevärd nedgång på den isländska börsen. I går stannade index på 4.564,41 mot att vid årsskiftet ha legat på 6.318,02, och har alltså gått med drygt 27 %. Börsbolagens totala utdelningar kommer i år att halveras. Ett undantag är Kaupthing som förutses dela ut ISK 14,8 mdr av fjolårsvinsten (en ökning från 10,3 mdr året innan).
mars 2008