Sydkorea – politisk och ekonomisk översikt

1. Basfakta

Officiellt namn:  Republiken Korea (Republic of Korea, ROK))
Huvudstad:   Seoul, 10 milj inv.
Yta:    99 000 km2
Folkmängd:   48,8 miljoner (2010)
Befolkning:   koreaner  >99 %; kineser m fl  <1 % 
Befolkningstillväxt:  0,3 % (2010)
Språk:    koreanska ( sägs tillhöra de altaiska språken)
Religion/idétradition: buddhism, konfucianism, kristendom
Statsskick:   republik
Statschef:   LEE Myung-bak (president)
Regeringschef:  KIM Hwang-sik (premiärminister)
Utrikesminister:   KIM Sung-hwan
Nationalförsamlingen: 299 mandat + 1 talman (243 valkrets­mandat och 56 fyllnadsmandat). Regeringspartiet Grand National Party, GNP: 172 mandat. Democratic Party: 87. Sammanlagt har de konservativa 197 mandat, de liberala 93 och övriga 9.
BNP:  1000 mrd$ (2010); 956 mrd$ (2009)  953,3 mrd$ (2008); 957 miljarder USD (2007); 880 mrd USD (2006), 806 mrd USD (2005).
BNP/capita: 20 500 USD (2010), 20 175 USD (2009),19 070 USD (2008), 20 045 USD (2007)
BNP-tillväxt: 6,2% (2010), 0,2% (2009), 2,5% (2008), 5,0% (2007),
Inflation:  2,9% (2010), 4% (2008), 2,5% (2007)Arbetslöshet: 3,5% (2010), 3,3% (2008), 3,2 % (2007)Viktigaste näringar:  Elektronik, varv, fordon, petrokemi, stål, vitvaror, textilindustri, byggnadsindustri.
Valutareserv: 290 mrd$ (nov 2010), 202 miljarder USD (januari 2009)
Utlandsskuld:  366 mrd$ (2010-09), 268 mrd$ (2008-10), 380 mrd USD (2007), 263 mrd USD (2006)
Bytesbalans:  29 mrd$ (2010), 5 mrd$ (2009), 6,7 mrd$ (2008), 5,9 mrd USD (2007)
Export (% av BNP):  466 mrd$ (2010), 363 mrd$ (2009), 422 mrd$ (2008), 371 mrd USD (2007)
Exporttillväxt: 28,3% (2010), 13,6% (2008),14% (2007)Exportartiklar:  Elektronikkomponenter, hemelektronik, elapparater, personbilar, sportutrustning  Import (i % av BNP):  425 mrd$ (2010), 323 mrd$ (2009), 435,2 mrd (2008), 357 mrd USD (2007)
Importprodukter:  Maskiner, transport-, industriell utrustn., råolja, järn/stål, papper/papp, verktyg, tele
Största handelspartners: 1. Kina, 2. Japan,  3. EU (till största del Tyskland), 4. USA 
Svensk export till Korea: 5 914 MSEK (jan-aug 2011), 8 379 MSEK (2010), 6874 MSEK (2009) 7445 MSEK (2008), 6 948 MSEK (2007), 6 106 MSEK (2006)
Svensk import från Korea: 5327 MSEK (jan-aug 2011), 15 484 MSEK (2010), 6 848 MSEK (2009), 8 866 MSEK (2008), 7 384 MSEK (2007), 9 252 MSEK (2006)

2. Koreakriget och stilleståndsavtalet

För att övervaka övergången 1945 från den japanska ockupationen till självständighet kom USA, Storbritannien och Sovjet­unionen i Jalta överens om att ställa Koreahalvön under förvaltning av två allierade, i syd under amerikansk ledning och i nord under sovjetisk. Oenighet om den koreanska regeringens sammansättning ledde till att en centraliserad kommunist­stat bildades i norr i den Sovjetockuperade zonen under Kim Il-Sungs ledarskap, medan en tillfällig regering bestående av moderata  nationa­lister inrättades i söder av USA. I maj 1948 genomfördes val till en nationalförsamling i södra Korea, varvid Syngman Rhee valdes till president och Republiken Korea (Sydkorea, ROK) bildades. I norr etablerades Demokratiska Folkrepubliken Korea (Nordkorea, DPRK).

Efter delningen av landet förekom provokationer på båda sidor, och den 25 juni 1950 inledde Nordkorea ett storskaligt angrepp på Sydkorea i syfte att med våld återförena landet. De nordkoreanska styrkorna trängde långt söderut och hade mot slutet av sommaren 1950 ockuperat allt utom ett område kring hamnstaden Pusan (Busan) i sydöst.

FN:s säkerhetsråd antog omedelbart en resolution där Nordkorea fördömdes som angripare och två dagar senare en resolution där FN:s medlemsstater uppmanades att undsätta Sydkorea. Sovjet bojkottade vid denna tid säkerhetsrådet pga frågan om Kinas FN-representation. USA fick FN:s mandat att leda befälet över de till stor del amerikanska styrkorna, där även Australien, Belgien, Colombia, Etiopien, Filippinerna, Grekland, Italien, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Nya Zeeland, Storbritannien, Sydafrika, Thailand och Turkiet kom att ingå med stridande förband. Sverige, Norge, Danmark och Indien bidrog med sjukvårdsresurser.

De nordkoreanska styrkorna drevs tillbaka ända till gränsen mot Kina. Strax därpå ingrep Kina med s.k. frivilligstyrkor på den nord­koreanska sidan, och efter omfattande strider stabiliserades fronten vid den ursprungliga skiljelinjen utmed den 38:e breddgraden. Fredsförhand­lingar inleddes 1951, men strider förekom ända fram till juli 1953, då ett stillestånds­avtal slöts mellan Nordkorea och Kina å ena sidan och United Nations Command (UNC) å den andra. Än i dag utgör den fyra kilometer breda demilitariserade zonen (DMZ) en starkt beväpnad skiljelinje mellan Nord- och Sydkorea.

För att övervaka stilleståndsavtalet upprättades en gemensam militär stilleståndskommission, MAC, där sydsidan representeras av UNCMAC, FN-kommandots militära stilleståndskommission, samt ytterligare en kommission, de neutrala staternas övervaknings­kommission, Neutral Nations Supervisory Commission, NNSC. Till den senare utsågs Sverige och Schweiz av sydsidan, medan nordsidan tillsatte Polen och Tjeckoslovakien. Sedan 1993 har Nordkorea vägrat att delta i NNSC:s verksamhet. Idag är fem svenska och lika många schweiziska militärer stationerade i sydsidans område i Panmunjom vid demarkationslinjen. Polen deltar med tillresande representanter. Tjeckien tvangs lämna NNSC efter delningen av landet.

3. Inrikespolitisk historik

Trots stort ekonomiskt bistånd från USA för återuppbyggnad efter kriget förblev Korea fattigt under hela 50-talet. 1960 framtvingade studentprotester president Syngman Rhees avgång. 1961 genomförde en grupp unga militärer under ledning av general Park Chung-hee en statskupp. Undantagslagar infördes och Nationalförsamlingen upplöstes. Två år senare tilläts åter politisk verksamhet och Park valdes till president. Han genomförde en konsekvent ekonomisk uppbyggnad av landet genom satsningar på infrastruktur och la grunden till de stora företagskonglomeratens, t.ex. Samsung och Hyundai, starka framväxt.

För att stärka presidentens befogenheter genomdrev Park Chung-hee en ny grundlag, den s.k. Yushin-konstitu­tionen, som markerade en tillbakagång för den demokratiska processen. Protesterna tilltog då Park 1975 även utfärdade den s.k. anti-kommunistlagen, National Security Law, som kraftigt begränsade möjligheterna för studenter och andra att demonstrera och resulterade i ett flertal dödsdomar och fängelsestraff. En omfattande orosvåg utbröt under 70-talets sista år, samtidigt som ekonomin började mattas av. Park mördades 1979 av chefen för landets underrättelsetjänst. 

1980 kom general Chun Doo-hwan till makten genom en militärkupp. Studentdemonstrationerna tilltog, krigslagar infördes och all politisk aktivitet förbjöds. Ett 30-tal politiska ledare greps, däribland oppositions­politikern Kim Dae-jung. I staden Kwangju/Gwangju i Jeollaprovinsen utbröt oroligheter, som brutalt slogs ner av armén i flera dagars blodiga sammanstötningar.

Först 1987 var tiden mogen för en politisk liberalisering av landet. En ny grundlag godkändes i en folkomröstning och direktval till presidentposten återinfördes. I presidentvalet i december 1987 var oppositionen splittrad, vilket medförde att det sittande partiets kandidat Roh Tae-woo vann. När den forne dissidenten och politiske fången Kim Young-sam övertog presidentposten från Roh Tae-woo i februari 1993, fick Sydkorea för första gången en president utan militär bakgrund. Underrättelse­tjänsten, NIS, som tidigare anses ha spelat en betydande roll i inrikespolitiken, fick nu inskränkta befogenheter.

Kim Dae-jungs tillträde som president 1998 innebar ett systemskifte, eftersom hans politiska och regionala tillhörighet radikalt avvek från den tidigare maktelitens. De djupt rotade regionala motsättningarna hade skärpts efter arméns massaker 1980 i Kwangju. Kim Dae-jungs politiska ambition var att skapa nationell försoning och bryta med den Nordkoreapolitik som präglats av kalla kriget. Han införde ”solskens­politiken”, en engagemangspolitik som syftade till att locka in Nord­korea på en väg av reform och öppenhet med hjälp av bistånd och ekonomiskt samarbete. År 2000 gjorde Kim ett historiskt första besök av en sydkoreansk president i Pyongyang.

Finanskrisen i Asien 1997-98 drabbade Korea svårt, och Kims president­­period kom att präglas av de ekonomiska svårigheterna. Den konservativa oppositionen dominerade parlamentet, och mycket av presidentens ambi­tioner att beskära inflytandet från de stora industrikonglomeraten, de s.k. chaebols, röstades ner. Landets samverkan med IMF under den här perioden innebar dock en betydande modernisering av ekonomin och en förbättrad internationell konkurrenssituation. Kim Dae-jung avled i augusti 2009.

Roh Moo-hyun, som efterträdde Kim Dae-jung som president (2003-2008), tillhörde samma politiska läger som Kim. Roh hade som mål att bekämpa korruptionen, bryta storföretagens inflytande över politiken och förbättra relationerna till Nordkorea för att åstadkomma fred och avspänning. Under Roh fortsatte engage­mangs­politiken och resulterade bl.a. i tre stora bistånds­satsningar i Nordkorea, industrikomplexet Kaesong och turistanlägg­ningen Mount Kumgang samt turism in till den historiska huvudstaden Kaesong. Roh gjorde ett besök i Pyongyang i oktober 2007. Efter att Roh trätt tillbaka började åklagar­myndigheten utreda anklagelser om korruption som berörde hans familj. I maj 2009 begick Roh självmord som en följd av utredningen.

I presidentvalet i december 2007 segrade Lee Myung-bak från det konservativa partiet GNP, till stor del beroende på löften om att vitalisera ekonomin och höja levnads­standarden. GNP fick också en stark ställning i parlamentet. Den globala finanskrisen har drabbat Sydkorea hårt, trots att ekonomin är i betydligt bättre skick nu än vid finanskrisen 1997. Lee förklarade sig beredd att fortsätta ge stöd åt Nordkorea men satte som villkor att frågan om Nordkoreas nukleära innehav löstes. Nordkorea har reagerat starkt negativt mot president Lee och brutit de officiella kontakterna och det samarbete som inletts. Under 2009 blev tongångarna från Pyongyang allt mer krigiska, och Lees regering har hållit fast vid sin principiella hållning, vilket lett till att samarbetet i huvudsak avbrutits. Efter att Nordkoreas uppskjutning av långdistansmissil i april 2009 fördömdes i FNs säkerhetsråd förklarade Pyongyang att man drog sig ur samtalen om nedrustning av kärnvapen (sexpartssamtalen). Det andra underjordiska kärnvapentestet ledde till ytterligare skärpta FN-sanktioner mot Nordkorea. När Nordkorea i juni 2010 av en internationell haverikommission (med svenskt deltagande) utpekades som skyldig till torpederingen av en sydkoreansk korvett, där 46 besättningsmän fick sätta livet till, beslöt den sydkoreanska regeringen att upphöra med all handel med Nordkorea, utom den verksamhet som bedrivs i det gemensamma industri­komplexet Kaesong. I november samma år försämrades de interkoreanska relationerna ytterligare till följd av nordkoreansk artilleribeskjutning av ön Yeonpyong, varvid fyra personer (två soldater, två civila) miste livet.

President Lee har fått erkännanden för sin ekonomiska politik och ledning av Sydkorea genom och ur den finansiella krisen. Hans hårdhänta nordkoreapolitik har dock varit kontroversiell och anses av många ha bidragit till den försämrade bilaterala relationen. En annan profilfråga för presidenten har varit att tillskapa ett rättvisare samhälle med mindre korruption. På detta område har dock Lee fått inkassera en rad motgångar när flera av hans egna kandidater till regeringsbefattningar och andra ledande funktioner underkänts i kongressförhör p.g.a. deras personliga förflutna.

Nästa presidentval äger rum i slutet av 2012 med tillträde i februari 2013. Val till nationalförsamlingen äger rum på våren 2012. Av allt att döma kommer Park Geun-hye (dotter till tidigare presidenten Park Jung-hee) att ha goda möjligheter att bli GNP’s presidentkandidat. Lee besegrade henne om motsvarande nominering vid senaste valet och de två partikamraterna är varandras motståndare i en rad sakfrågor. I takt med att Park åtnjuter växande uppmärksamhet ökar risken för att Lee’s ställning försvagas under avslutningen på hans ämbetsperiod.  

4. Ekonomisk översikt

Koreas utveckling från att ha varit ett av världens fattigaste och mest krigsdrabbade länder till att bli OECD-medlem 1996 och idag världens trettonde största ekonomi kan beskrivas som remarkabel. Produktionen har på några decennier gått från låglönetillverkning av textil och skor till högteknologiska produkter. Fordonsindustrin är synnerligen konkur­rens­kraftig på världsmarknaden och detsamma gäller elektroniksektorn. Sydkoreas varvindustri är världens främsta och även stålindustrin är internationellt betydande. Bland Sydkoreas hög­teknologiska produkter märks bl.a. bildskärmar, halvledare, minneskretsar, läsplattor och  smarta  mobiltelefoner. Landet har utvecklats till en världsledande IT-nation.

Industristrukturen präglas av stora företagskonglomerat, ”chaebols”, som Samsung, Hyundai, LG och SK, vilkas betydelse för Sydkoreas ekonomi är större än storföretag i andra utvecklade industriländer. Samsung uppskattas stå för närmare 20 procent av Sydkoreas export.

Sydkorea drabbades hårt av finanskrisen i Asien i slutet av 90-talet men återhämtade sig efter  reformer. Fram till den globala finanskrisen i slutet av 2008 var därefter den årliga tillväxttakten i ekonomin drygt fyra procent.  BNP/capita uppgick 2008 till 19 070 USD.

Sydkoreas president Lee Myung-bak visade vid sitt tillträde viljan att återskapa en ekonomi med betydligt högre tillväxt än under det senaste decenniet, vilket den globala finanskrisen dock omöjliggjorde. Finanskrisen slog hårt mot Sydkoreas exportinriktade ekonomi, men en snabb krishantering med statliga stimulansåtgärder, fortsatt god efterfrågan från Kina (Sydkoreas största exportmarknad) och en svagare valuta begränsade nedgången och gjorde en återhämtning möjlig. Sydkorea har de senaste två åren uppvisat den starkaste ekonomiska återhämtningen bland OECD-länderna och blev det första OECD-land som åter nådde en positiv årlig tillväxt i ekonomin efter utbrottet av krisen.  Den negativa utvecklingen såg ut att ha brutits och ekonomin växte 2010 med 6,2 procent, men 2011 har den globala finanskrisen förvärrats igen, inte mint inom EU, och kommit att omfatta även ländernas mer eller mindre akuta statsskuldsproblem. De globala ekonomiska problemen har påverkat den starkt utikeshandelsberoende  sydkoreanska ekonomin, dämpat BNP-tillväxten (väntas bli 4,2 %) i år och spätt på inflationen (omkring 4,0 %).  

Sydkorea är Asiens  fjärde största ekonomi och Sveriges fjärde största exportmarknad i Asien. President Lee Myung-bak tog 2009 initiativet till ett nytt ekonomiskt tillväxt paradigm: ”grön tillväxt”, en ”Green New Deal”, som ska skapa 960 000 arbetstillfällen på fyra år efter investe­ringar på 36,4 miljarder USD. I planen ingår utveckling av miljövänlig energi tillsammans med den privata sektorn, däribland Samsung, LG och Hyundai, med en storsatsning på 4,37 miljarder USD under fyra åren från 2009. Inom energisektorn vann ett koreanskt konsor­tium i slutet av 2009 en stor kärnkraftsorder att bygga och driva fyra reaktorer i Förenade Arabemiraten. Under sitt besök i Sverige i juli 2009 tog president Lee Myung-bak intryck av Sveriges hållbara ekonomiska utveckling och såg Sverige som ett föregångsland inom miljöområdet. Intresset för Sverige är därför stort inom denna sektor. 

Sydkorea blev 2010 världens nionde största exportland och kommer i år att ytterligare förbättra sin ställning. Kina är största mottagare av Sydkoreas export, följt av EU. Importen kommer också mest från Kina, följt av Japan. EU och Sydkorea har förhandlat fram ett omfattande frihandelsavtal som trädde i kraft den 1 juli 2011 efter godkännande av EU-parlamentet och Sydkoreas nationalförsamling. Det bör skapa goda förutsättningar för ökad handel mellan EU/Sverige och Sydkorea och   har omedelbart medfört att 70 % av tullarna (86 % av industrivarutullarna) reducerades till noll i Sydkorea. Ytterligare 22 % av tullarna kommer att elimineras under de närmaste tre åren. Allt ska bli enklare och lättare och även de icke tariffera handelshindren ska komma att elimineras. Avtalet är ambitiöst och långtgående också för utvidgad tjänstehandel och investeringar. Det kommer att skapa möjligheter till ökad handel och investeringar för svenska företag och är till fördel för konsumenterna såväl inom EU som i Sydkorea. Såväl de svenska som de koreanska myndigheterna och företagen var väl förberedda för att redan från dag ett dra maximal fördel av tullsänkningarna i EU – Korea frihandelsavtalet.   

Exporten är den främsta drivkraften i Sydkoreas ekonomin, medan  inhemsk efterfrågan och investeringar försvagats. Den koreanska valutan, wonen, har i årets turbulens åter upplevt starka svängningar gentemot US-dollarn. Bytes­balans­en har visat fortsatt överskott sedan 2009 och en god exporttillväxt redovisas även i år. Efterfrågan från Kina och andra tillväxtekonomier i Asien har fortsatt att kompensera för en svagare efterfrågan från Europa och Mellanöstern. Handelsbalansöverskottet beräknas 2011 bli över 10 miljarder USD. 

Arbetslösheten är jämförelsevis låg, 3,5 procent. President Lee Myung-bak vill se en fortsatt stark tillväxt även i sysselsättningen.  Det är särskilt ungdomsarbetslösheten som behöver åtgärdas.  

Bank of Korea har med hänsyn till den globala ekonomin inte höjt styrräntan - som är 3,5%  - på flera månader trots att inflationen närmat sig fyra procent, och någon räntehöjning väntas inte förrän tidigast nästa år.   

Sydkoreas handelspolitiken har präglats av en ambition att ingå bilaterala och regionala frihandelsavtal, såsom med Singapore, EFTA, Chile,  ASEAN och en lösare överenskommelse finns även med Indien. Förhandlingar om ett frihandelsavtal har sedan länge avslutats med USA och efter att ha godkänts av den amerikanska kongressen ligger det nu klart för godkännande också av Sydkoreas nationalförsamling, och väntas därefter bli implementerat från den 1 januari 2012, trots protester från Sydkoreas oppositionspartier. Sydkorea stöder Doha-rundan och ser bilaterala frihandelsavtal som ett komplement till WTO.

5. Utrikespolitik

Alliansen mellan Sydkorea och USA har lyfts fram av president Lee som den främsta grundvalen för landets utrikespolitik. Sydkoreas starka band till USA är en följd av den ledande roll USA spelade i den internationella insatsen för Sydkorea under Koreakriget och återupp­byggnaden efter kriget. Den sydkoreanska försvarsmakten uppgår idag  till cirka 680 000 och den amerikanska militära närvaron i Korea till 28 500 man. 1978 etablerades ett gemen­samt amerikansk-koreanskt befäl över de kombinerade styrkorna, och 1994 övergick befälet i fredstid till Sydkoreas militär. I oktober 2006 kom länderna överens om att befälsordningen under krigstid skulle övergå till Sydkorea 2012. Detta beslut har starkt ifrågasatts på sydkoreansk sida, och nyligen kom man överens om att skjuta upp övergången till 2015.

Sydkorea har ända sedan Vietnamkriget haft ett inter­nationellt militärt och fredsbevarande engagemang, på senare år även i länder som Irak, Afghanistan och Libanon. Sydkorea har under 2010 sänt 500 soldater och hjälparbetare till Afghanistan. I december 2009 blev Sydkorea medlem i OECD/DAC. Det internationella biståndet är begränsat, men växande. President Lee har för avsikt att utöka insatserna av freds­bevarande karaktär och det internationella utvecklings­samarbetet. FN:s general­sekreterare Ban Ki-moon var tidigare landets utrikesminister, och under senare år har Sydkorea märkbart ökat sitt internationella engagemang, inte minst inom FN.

Med Sovjetunionen upprättade Sydkorea diplomatiska förbindelser först efter det kalla krigets slut, och med Kina två år senare, 1992. Under Lees regeringstid har Sydkorea instiftat ett ”strategiskt partnerskapssamarbete” med dessa två grannländer. Relationerna baseras framför allt på ekonomiskt samarbete och handel, särskilt omfattande med Kina, men även politiskt har en uppgradering skett genom avsikten att hålla regelbundna möten på vice utrikesministernivå.

Förhållandet till Japan utgör ett känsligt kapitel alltsedan den japanska ockupationen 1910-1945. Formella diplomatiska relationer upprättades inte förrän 1965. President Lee har som målsättning att stärka relationerna till Japan. Genom formeln ”ett fram­tids­­orienterat partnerskap” vill båda parter markera att de historiska frågorna inte ska stå i vägen för fördjupade relationer. Under senare år har utbytet på områden som handel, ekonomi, turism och kultur intensifierats mer än någonsin. Emellanåt dyker dock historiska frågor upp, liksom tvisten om en klippö i Japanska sjön/East Sea, Dokdo/Ta­ke­shima som Sydkorea betraktar som sin.

G20-gruppen länder, där Sydkorea ingår, gavs 2008 en större roll i försöken att komma till rätta med den globala finans- och ekonomi­krisen och har aktivt bidragit till att finna lösningar på  problemen.  I november 2010 stod Sydkorea stå värd för G20-mötet i Seoul, vilket blev framgångsrikt. Ambitionen är att nå fram till samarbete och lösningar som ska leda till en gemensam ekonomisk utveckling för såväl utvecklings- som industriländer. Det är också, från Sydkoreas sida, en önskan att bidra till att överbrygga klyftor i samarbetet mellan industri- och utvecklingsländerna.     

Sydkorea är idag världens elfte största CO2-utsläppsland. Det finns en uttalad vilja att åstadkomma resultat på miljösidan hos regeringen, manifesterad i flera gröna utvecklingsplaner, den mest ambitiösa kallas Low Carbon Green Growth och lanserades i augusti 2008. Politiken är till stor del inriktad på att främja och utveckla den miljöteknologiska industrin samt att bygga och exportera kärnkraftsanläggningar. Sydkorea tillträdde FN:s klimatkonvention 1993 och ratificerade Kyotoprotokollet 2002. Den officiella hållningen är att Sydkorea - som utvecklingsland - vill stärka samarbetet med internationella organisa­tioner vad gäller miljö- och klimatfrågor, minska utsläppen av växthusgaser och åstadkomma en hållbar utveckling. Teknologiska lösningar ses som det främsta medlet att uppnå dessa mål.

Relationerna mellan EU och Sydkorea har fördjupats under det senaste årtiondet i takt med Sydkoreas ökade ekonomiska och politiska betydelse. Den politiska dialogen fokuserar till stor del på Nordkorea och säkerheten på den koreanska halvön, men sträcker sig även över en rad globala områden av gemensamt intresse, då Sydkorea alltmer ses som en viktig internationell aktör.

Förhandlingarna om ett frihandels­avtal, FTA, mellan EU och Sydkorea inleddes 2007 och avtalet kommer att träda i kraft 1 juli 2011. För att stärka den politiska dialogen mellan EU och Sydkorea har också ett  partnerskaps- och samarbetsavtal ingåtts som blir knutet till  frihandelsavtalet. Sydkorea deltar även aktivt i samarbetet mellan EU och Asien inom ASEM:s ram.