Kvinnors situation och jämställdhet i Sydkorea

Ett samhälle i förändring

Traditionellt sett har konfucianismen haft en stor inverkan på det koreanska samhället. Dess patriarkala och hierarkiska struktur och betoning på familjen och dess överhuvud – mannen – har påverkat den sociala sfären i koreanskt privat- och arbetsliv. Länge ansågs mannen vara det självklara överhuvudet för familjen, och den som stod för försörjningen av familjen. Kvinnans roll var mer inriktad på skötseln av familjen och hushållet.

En förändring i synen på denna tradition har med åren dock kunnat skönjas, som en effekt av bland annat de ändrade kulturella normer som globalisering och modernisering har medfört, ända sedan Sydkorea öppnade sig för omvärlden under slutet av Joseon-dynastin i slutet av 1800-talet. Även mer konkreta händelser anses ha haft en stor inverkan på könsrollerna under senare år. Det kanske mest påtagliga exemplet är den så kallade Asienkrisen 1997, som inte minst starkt påverkade Sydkorea som under många år hade haft en hög ekonomisk tillväxt som en av de ”östasiatiska tigrarna”. För att komma till rätta med de finansiella problemen inledde den dåvarande regeringen ett samarbete med Internationella valutafonden IMF, vilket ledde till omfattande reformering och liberalisering av den koreanska ekonomin.

Asienkrisen anses fundamentalt ha förändrat det koreanska samhället genom de reformer som den dåvarande regeringen införde. De innebar ökad konkurrens på arbetsmarknaden och flexiblare anställningsformer, till skillnad från det tidigare systemet med livstids-anställning på samma företag. Sydkoreanskt arbetsliv kom därmed i ännu större utsträckning att präglas av effektivitet och konkurrens.

Undersökningar visar att attityden till familjeliv i samband med detta också förändrades. Bland annat steg antalet skilsmässor påtagligt mellan åren 1997 och 2001. Unga människor i Sydkorea är numer av 17 undersökta länder i Östasienregionen de som är mest ovilliga att acceptera konfucianska värden. Kvinnor förvärvsarbetar även i allt större utsträckning, vilket bland annat har lett till sjunkande fertilitetsnivåer och senare giftermål.

Ytterligare en indikation på att arbets-marknadens ändrade struktur även har ändrat sydkoreanernas attityder är att de under den senaste tioårsperioden allt mer har börjat oroa sig för framtiden. Självmordsfrekvensen har ökat samtidigt som den subjektivt uppfattade lyckan har sjunkit till under medelvärdet jämfört med övriga världen.

Både arbetslivsmässigt och familjemässigt har alltså stora omstruktureringar i det sydkoreanska samhället skett i modern tid vilket har påverkat människor på bred front. Flera bedömare menar att Sydkorea för närvarande befinner sig i någon slags övergångsperiod mellan ”gamla” och ”nya” värden. Dessa förändringar har givetvis påverkat hela samhället, men kanske särskilt kvinnans situation. Det är i större utsträckning kvinnans roll som har omprövats och ändrats i och med ändrade attityder till saker som förr i tiden togs för givna, såsom familjeliv och könsroller, samt en större andel kvinnor som förvärvsarbetar. Hur ser då kvinnans roll ut i Sydkorea under denna tid av förändring?

Kvinnors deltagande i politik och arbetsliv

När Sydkorea påbörjade sin starka ekonomiska utveckling under 1960-talet innebar det ändrade behov på arbetsmarknaden. Vid denna tidpunkt började många kvinnor förvärvsarbeta utanför hemmet. Enligt en undersökning från 2005 jobbar både mannen och kvinnan i ungefär vart tredje hushåll, vilket ändå är under medelvärdet för övriga OECD-länder. Ser man på samhället i stort deltar cirka 50 procent av kvinnorna i någon form av ”ekonomisk aktivitet”, även det strax under OECD-medelvärdet. Arbetsmarknadsdeltagandet och lönegapet till män har dock minskat stadigt alltsedan 1980-talet. Den största enskilda anledningen till detta tros vara att kvinnor har en allt högre utbildningsnivå.

Precis som arbetslivet i Sydkorea i stort kan beskrivas som polariserat, gäller samma tendens om man endast undersöker den kvinnliga delen av arbetskraften. I allt större utsträckning prioriterar kvinnor karriären och söker välavlönade professionella jobb, samtidigt som andelen underbetalda anställningar med ofta otrygga arbetsmiljöer och villkor också ökar. En stor del av den icke-reguljärt anställda arbetskraften, en anställningsform som i stor utsträckning präglas av förhållandevis låg anställningstrygghet och dåliga arbetsvillkor, utgörs till exempel av kvinnor.

Ett av problemen i den här övergångsperioden mellan det ”gamla” och ”nya” Sydkorea är att många kvinnor upplever att deras börda blir dubbel när de både ska ta ansvar för inkomst och samtidigt förväntas ta ett stort ansvar för hem och familj. En undersökning från 2004 visade att arbetande kvinnor lade ner i genomsnitt 3 timmar och 28 minuter per dag på hushållssysslor, att jämföra med männens 32 minuter. Kvinnligt engagemang i hushållssysslor var vidare 42,9 procent högre än mäns.

Ett annat hinder för kvinnor att göra karriär i arbetslivet och en indikator på att de traditionella könsrollerna fortfarande är påtagliga, är det faktum att andelen män som tar föräldraledigt endast uppgår till 0,5 procent (mellan åren 2004-2006). Från och med 2008 får dock fäder till nyfödda barn rätt till tre dagars lagstadgad ledighet, och även på det här området är utvecklingen i allmänhet positiv. Till exempel har ökad press satts på arbetsgivare för att motverka diskriminering av arbetstagare som utnyttjar sina rättigheter, som till stor utsträckning fortfarande är valfria att utnyttja. 

Vad gäller löneskillnader mellan könen tjänar kvinnor i genomsnitt 66,5 procent av vad männen tjänar. Löneskillnaderna ökar gradvis med åldern. Till exempel tjänar kvinnliga arbetare mellan 25 och 30 år 91 procent jämfört med män, medan i åldern 40 till 50 år når kvinnans lön knappt upp till 60 procent av männens. En viktig förklaring till detta är skillnaden i utbildningsnivå mellan yngre och äldre kvinnor, då de yngre generellt sett är mer välutbildade än de äldre.

Mycket talar även för att polariseringen av arbetsmarknaden, tillsammans med en hälso- och socialpolitik som lägger mycket av ansvaret på individ- och familjenivå, sätter kvinnan generellt sett i en utsatt position då de ofta hamnar i ett slags form av ekonomisk beroendeställning till mannen. Kvinnors anslutningsgrad till pensionssystemet är till exempel fortfarande lägre än männens, proportionellt sett 34,7 procent av den totala andelen anslutna år 2004.

Politiskt deltagande bland kvinnor i Sydkorea är lågt. Andelen kvinnor i parlamentet uppgår för närvarande till 14 procent. Framsteg inom det här området skedde under 2002 då en lag som syftade till att öka den proportionella representationen av kvinnliga kandidater i stads- och kommunråd till 50 procent antogs. Under 2004 kom detta att även innefatta val till parlamentet. Sedan dess har andelen kvinnor stadigt stigit, om än i långsam takt.

Föreningsverksamhet och frivilligorganisationer är ett område i samhället där kvinnors deltagande är påtagligt. I själva verket deltar fler kvinnor än män i dessa aktiviteter. Somliga erhåller även statligt stöd och deras verksamhet sträcker sig mellan allt från äldrevård till kvinnorättigheter. Flera forskare menar att deltagandet i sådana aktiviteter är en viktig skola i demokrati, något som även stämmer i Sydkorea då de enligt ministeriet för jämställdhet mellan könen haft en positiv inverkan på det politiska deltagandet för kvinnor. Det visade sig bland annat av att samtliga kvinnor i förra och nuvarande regeringen har någon form av bakgrund i liknande organisationer.

Sjunkande fertilitetsnivå och ett åldrande samhälle

Fertilitetsnivån i Sydkorea är för närvarande den lägsta av samtliga OECD-länder och var år 2005 nere på endast 1,08 barn per kvinna. Detta att jämföras med 1970 års nivå på 4,5 samt medelvärdet för OECD-länderna vilket är 1,6. Detta beräknas få långtgående följder för det sydkoreanska samhället på längre sikt och åtgärder har börjat tas inom en rad områden.

Det anses vara av stor vikt att öka deltagandet på arbetsmarknaden, särskilt bland kvinnor vars deltagande fortfarande är relativt lågt. Detta förutsätter dock ekonomiska investeringar för att underlätta kvinnors börda i samhället, bland annat genom satsningar på barndaghem, något som den nyinstallerade regeringen har tagit fasta på. Bland annat kommer 11,3 miljarder US$ att satsas i en nyantagen åtgärdsplan där just barntillsyn är ett centralt inslag. Andra exempel på åtgärder är utökade hälsoundersökningar av barn upp till sex års ålder och förbättrade besöksmöjligheter för personer som gör militärtjänst. Ett nytt system som tillåter större flexibilitet och minskning av arbetstiden för föräldrar kommer också att introduceras.

Detta förväntas få en dubbel positiv effekt då fertilitetsnivån förväntas öka, men även kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, även om det yttersta syftet är att bibehålla en hög ekonomisk tillväxt.

Frågan förefaller vara högt prioriterad för Lees regering. Sett till projekt som syftar till att höja fertilitetsnivån i Sydkorea är budgetökningen 27,5 procent jämfört med 2007.

Regeringens arbete med kvinno- och jämställdhetsrelaterade frågor

Ministeriet med ansvar för dessa frågor är ministeriet för jämställdhet mellan könen – Ministry of Gender Equality – som har funnits som ministerium sedan 2001. Under denna relativt korta tid har man varit aktiv och medverkat till flera viktiga lagändringar som har förbättrat situationen i Sydkorea vad gäller jämställdhet.

Diskriminering, inte bara av kvinnor, har länge varit ett stort problem i det sydkoreanska samhället. Det är dock viktigt att understryka att utvecklingen i stort av diskriminerings- och jämställdhetsfrågor är positiv, speciellt i jämförelse med övriga länder i regionen. Sydkorea var till exempel det första landet i regionen med att anta lagar för att skydda minoritetsgrupper i arbetslivet när de 2004 gav utländsk arbetskraft, så kallade ”migrant-arbetare”, tillgång till samma socialförsäkringssystem som övriga medborgare. Andra åtgärder innefattar positiv sär-behandling. Till exempel öronmärktes 200 poster för kvinnliga professorer under 2003 vilket är en orsak till den stadiga ökning av proportionen kvinnor i universitetsfakulteter som har skett under senare år. Under 2007 infördes även ett nytt system för anställning inom den offentliga sektorn då ytterligare kandidater kan accepteras om ett visst kön anses vara underrepresenterat.

Ministeriet för jämställdhet mellan könen ser ökat kvinnligt inflytande och den ändrade synen på familjerelationer som den viktigaste faktorn för den positiva utveckling som har skett i jämställdhetsfrågor under senare år. Från och med den 1 januari 2008 är folkbokföringssystemet i Sydkorea inte längre könsbaserat utan individbaserat i och med revideringen av en lag från 2004 som avskaffade det manliga privilegiet att vara familjeöverhuvud.  Det tidigare systemet, som kallades Hoju och introducerades i Sydkorea 1898, var strikt hierarkiskt och mansdominerat, samt lade stora restriktioner på bland annat kvinnors laga rättigheter. Under Hoju ströks kvinnan från sin faders familjeregister – hojeok – vid giftermål och blev istället förflyttad till sin makes. Vid exempelvis en skilsmässa sågs då  inte en skild kvinna med ensam vårdnad av barnen som en familj i juridisk mening med svåra komplikationer för vardagslivet som följd.  Det nya systemet förväntas förbättra främst kvinnors, men även styvbarn och adopterades, rättigheter avsevärt.

Ett annat viktigt genombrott var den anti-diskrimineringslag som antogs 1999. Även om många fall inte rapporterades under de första åren så ledde det till att diskrimineringsfrågor kom upp på dagordningen bland media och företag.

Lee Myung-Bak installerades som president för Sydkorea i februari 2008 men hans faktiska politik har inte utkristalliserats än. Flera av hans vallöften berörde kvinnors position på arbetsmarknaden. Bland annat utlovades att nya jobb skulle skapas för olika åldersgrupper, med fokus på yngre kvinnors möjligheter att börja arbeta i forsknings- och teknologisektorn samt jobb anpassade för att medelålders och äldre kvinnor ska kunna komma ut och konkurrera på arbetsmarknaden.

Hur arbetet med jämställdhetsfrågor kommer att arta sig framöver är ännu oklart. Viss oro har funnits bland jämställdhetsgrupper över president Lees nedskärningar i regerings-kansliet och de effekter detta kan få. Ministeriet för jämställdhet mellan könen såg länge ut att vara hotat. Slutligen valde dock president Lee att behålla ministeriet efter vissa omstruktureringar och nedskärningar. Ministeriets budgettilldelning är nu trettio gånger mindre än under förra perioden. Med en så kraftig budgetnedskärning och ett till synes halvhjärtat politiskt stöd finns tvivlen kvar hos många för vad ministeriet i praktiken kommer att kunna åstadkomma.

På ministeriet för jämställdhet är man dock fortsatt positiv till sina uppgifter och hoppas få gehör både hos andra ministerier och president Lee. De vallöften som Lee gav stämmer också väl med det konkreta arbete som ministeriet vill uträtta. Man påpekar att Lees ambitioner att öka arbetsmarknads-deltagandet och förmågan till försörjning oavsett familjesituation också är verksamma faktorer för att åstadkomma ökad jämställdhet.

Lees regering har även som målsättning att förbättra samspelet mellan arbetstagare och arbetsgivare för att bättre kunna finna och tillvarata kvinnlig arbetskraft. Detta ska bland annat ske genom införandet av speciella stödprogram för kvinnor som har hamnat utanför arbetsmarknaden. Slutligen ska en mer familjevänlig företagskultur främjas genom att bland annat uppmuntra företag att införa flextid och förbättrade villkor för föräldraledighet och vård av barn.