Jacek PawlickiSverige och Norge tävlar om vilket land som är bäst i världen på att försvara de mänskliga rättigheterna men blundar för att den egna minoriteten i Lappland får sina rättigheter kränkta.
När några tiotal samer i färgglada dräkter tågade med en ren på Stockholms gator för en vecka sedan, kunde åskådarna mycket väl ha trott att det var en folkloristisk happening. I själva verket var det den största demonstra-tion som genomförts av urbefolkningen i Lappland. Demonstranterna lämnade in ett protest-brev på Norges ambassad i Stockholm mot inskränkningen av de svenska samernas rätt att låta renarna beta på norska marker i gränsområdet. Sedan begav de sig till det svenska utrikesministeriet och lämnade en liknande protest till minister Carl Bildt. Under hela tiden bar renen tappert på en stor banderoll med texten: ”Samerna har rätt till jord och vatten!” Samerna har levt i Lappland i två och ett halvt tusen år. Sedan 1980-talet har de egen flagga och nationalsång. Detta Europas sista nordliga nomadfolk beräknas uppgå till75 000 personer. Av historiska skäl lever de utspridda i olika länder – de flesta, 40 000, i Norge.10 000-25 000 lever i Sverige, 8 000 i Finland och 2 000 i Ryssland. Samerna livnär sig i huvudsak på renskötsel. Bara i Sverige finns 240 000 renar. Samerna har upplevt skiftande tider, från oberoende i gränstrakterna mellan de skandinaviska kungadömena till kollektiviseringen i Sovjetunionen och den brutala ”förnorskningen” från mitten av 1800-talet fram till andra världskriget. På den tiden var de förbjudna att tala sitt språk i Norge och att äga mark, och den luterska kyrkan tvingade dem med våld att bli kristna. Trots att de i dag har ett stort antal rättigheter (rätten till det egna språket och den egna kulturen) i sina nuvarande hemländer och till och med eget parlament, utsätts de för diskriminering längs landgränserna. Den senaste konflikten rör just en gräns-fråga. Samerna från Saarivuoma i Sverige har 15 000 renar. På sommaren drivs hjordarna traditionsenligt till betesmarker i bergen i det som i dag är Norge. I två år har norska myndigheter jagat tillbaka renarna till den svenska sidan och hotat renskötarna med gigantiska böter för illegal betesfodring och kränkning av gränsen. Samerna menar att norska myndigheter bryter mot gränsfördraget mellan Norge och Sverige från 1751. Där står att de svenska samerna har rätt att låta sina renar beta i Norge på sommaren och de norska att låta sina beta på de lägre belägna markerna i Sverige på vintern. Enligt samerna gäller fördraget fortfarande. Trots det låter myndigheterna i Oslo nybyggare från södra Norge flytta in i gränstrakterna, och med de svenska myndigheternas tysta medgivande krymper de samernas betesmarker. Dessutom förhandlar Sverige och Norge om en ny konvention om hur renbetet ska bedrivas. Men inga samer har bjudits in till samtalen. – Vi kan inte stå likgiltiga inför en stat som jagar oss på vår egen mark, där vi har levt i tusentals år, sedan långt innan Norge bildades, förklarar ordföranden i samebyn Saarivuoma, Per-Anders Nutti. I juni anordnade samerna en demonstra-tion i gränssamhället Altevann, där renarna betar på somrarna. De bjöd in Sveriges och Norges statsminister, så att man skulle kunna nå en gemensam överenskommelse om betesmarkerna. Regeringscheferna hade inte tid att komma. ”Norge terroriserar de svenska samerna och Sverige reagerar inte”, kan man läsa i samernas protestbrev till regeringen. För medierna är det här en exotisk konflikt om betesmarker, men för aktivisterna som kämpar för urbefolkningens rättigheter är det ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Den tyska journalisten Liane Gruda, som skriver om samernas situation, påpekar att det här utspelar sig i de skandinaviska länderna, som inte sparar varken krafter eller pengar för att värna de mänskliga rättigheterna. I Norge skyddas samernas rättigheter sedan 1988 i en skrivelse i grundlagen. Samerna i Sverige klagar över att skrivelsen inte gäller rättigheterna för dem ur samma folk som råkar bo på andra sidan gränsen.