Asyl för förbrytare

Paweł Białobok

Minst tusen misstänkta krigsförbrytare har fått en fristad i Sverige.

I Sverige är man stolt över att landet på ett föredömligt sätt respekterar mänskliga rättigheter och har en liberal migrations-lagstiftning. Men på sistone har svenskarna upptäckt vilket pris de fått betala för sin öppenhet mot omvärlden och sin lyhördhet för oförrätter mot andra. Landet som tagit emot flyktingar i många år har lockat till sig ett stort antal krigsförbrytare. I ett land med nio miljoner invånare lever minst tusen personer som är misstänkta för sådana brott. Vad värre är – för att brottslingarna ska kunna gripas och dömas krävs betydligt större förändringar än nya föreskrifter eller fler kriminalpoliser.

För en månad sedan krävde cheferna på Rikskriminalpolisen ytterligare resurser till den enhet som granskar asylsökandes identitet. Enheten har varit verksam i fem år, men på grund av personalbrist pågår bara trettio förundersökningar om misstänkta krigsförbrytare. Den stora tidningen Svenska Dagbladet hävdar med stöd av källor i polisen att mycket få misstänkta någonsin kommer att ställas inför rätta. ”Vi har inte tillräckliga resurser och rutiner för att gripa och utvisa de misstänkta”, säger kammaråklagare Magnus Elling.
        Journalister på Sveriges Radio har konstaterat att bl.a. medlemmar av den afghanska säkerhetstjänsten Khad, misstänkta för tortyr och massavrättningar på 80-talet, har släppts in i Sverige. Även polisen informerade om det. Men regeringen ignorerade problemet. ”Det finns ingen anledning till oro. Jag tror inte att det gömmer sig fler krigsförbrytare här än i andra europeiska länder”, hävdade Thomas Bodström, justitieminister i Göran Perssons vänsterregering. ”Hittills har vi bara registrerat ett hundratal sådana fall”, försäkrar Christer Svan från Migrationsverket. Journalisterna hävdar att det rör sig om tio gånger fler.
        Varför har så många utlänningar kommit till Sverige? Därför att Sverige för 50 år sedan var det land som var gästfriast mot dem. Till en början kom människor från Östeuropa. Under 80-talet strömmade invandrare från Iran, Irak och Turkiet in. Sverige lockade med förmåner och ett omhändertagande samhälle. Men landet var och förblir ett paradis framför allt för dem som flyr sitt hemland av politiska, etniska eller religiösa skäl. Den omarbetade utlänningslagen, som gäller sedan mars förra året, gör det lättare att ge asyl även till personer som förföljs på grund av kön eller sexuell läggning. Konsekvenserna av den lagstiftningen framgår av statistiken: Var tionde invånare i ett land med nio miljoner invånare är invandrare. Varje år söker cirka 50 000 nykomlingar ett bättre liv i Sverige, på senaste tiden framför allt från Thailand, Afghanistan och Irak. Cirka 100 000 personer vistas i landet illegalt.
        Men varken polisen eller Migrationsverket intresserar sig för de asylsökandes militära förflutna. Samtidigt som problemet med förbrytarna ignoreras med häpnadsväckande konsekvens har de på senare år behandlats på ett hycklande sätt i Sverige. Det är en offentlig hemlighet att landet strax efter andra världskrigets slut gav asyl till estniska och lettiska flyktingar som misstänktes för att ha deltagit i förintelsen av judar. 1986 vägrade Stockholm att hjälpa Simon Wiesenthals Centrum att spåra nazisterna med förklaringen att sådana brott var preskriberade.

Sverige dömer visserligen förbrytare men på ett mycket speciellt sätt. Sedan februari 2003 sitter Biljana Plavšić, f.d. president i Republika Srpska, i fängelset Hinseberg utanför Stockholm. Hon dömdes till elva års frihetsberövande för etnisk rensning och massakrer på den muslimska befolkningen. Hon sitter i en cell med bastu, massageutrustning och TV. Under liknande förhållanden avtjänar Miroslav Deronjić sitt straff i Sverige, sedan han dömdes av Krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien. 1990-1992 var han ledare för bosnienserbernas parti i enklaven Bratunac. När Liberias f.d. president Charles Taylor ställdes inför specialtribunalen i Haag i våras, anklagad för bl.a. folkmord, bemödade sig Sverige om att han skulle få avtjäna sitt straff i Sverige. Dessförinnan hade Storbritannien dragit tillbaka sin kandidatur på grund av de enorma kostnaderna för fångens uppehälle, nästan 100 000 dollar om året.
        Migrations-, utbildnings- och integrationsministrarna i Fredrik Reinfeldts centerhögerregering, som regerat sedan oktober, skrev nyligen ett memorandum, där de talar öppet om hur nödvändigt det är att bryta radikalt med den nuvarande invandringspolitiken. Annars kommer Sverige att förvandlas till en ombonad tillflyktsort för förövare av de allra värsta brotten.