Vad svenskarna vet om lägren

Jacek Pawlicki

Svenska ungdomar vet vad Förintelsen var men har ingen aning om de kommunistiska förbrytelserna. Två femtedelar påstår att kommunismen gav världen välstånd.

I svenska skolor talas det regelbundet om nazisternas förbrytelser mot judarna. Ämnet stalinistiska förbrytelser förekommer praktiskt taget inte. För att visa att en sådan praxis leder till en förvrängd historieuppfattning beställde den svenska föreningen ”Upplysning om kommunism” en opinionsundersökning om ungdomars inställning till kommunismen. Resultatet, som publicerades i går i dagstidningen Dagens Nyheter, är häpnadsväckande.
        90 procent av de tillfrågade i åldrarna 15-20 år har aldrig hört talas om de sovjetiska gulaglägren, där uppskattningsvis minst åtta miljoner människor dog av svält och utmattning.
        Detta står i kontrast mot de förhållandevis goda kunskaperna om förintelsen av judarna – hela 95 procent av de tillfrågade ungdomarna kände till förintelselägret Auschwitz.
        Hela 43 procent av de unga svenskarna påstår att offren för kommunistiskt förtryck i hela världen inte var fler än en miljon. Och en femtedel tror fullt och fast att det inte rör sig om fler än tiotusen!
        Enligt författarna till Kommunismens svarta bok, redigerad av Stéphane Courtois, kan hela hundra miljoner människor ha fallit offer för Stalins, Mao Zedongs, Kim Il Sungs och Kim Jong Ils regimer.
        40 procent av ungdomarna på andra sidan Östersjön anser att kommunismen har bidragit till ökat välstånd i världen och 22 procent ser den som en demokratisk regeringsform.
        – För att förstå orsakerna till detta måste man studera svensk politik och historia de senaste årtiondena, säger Anders Hjemdahl från föreningen ”Upplysning om kommunism” till Gazeta. Och så gör han en uppräkning: Sverige var ett av få länder som de jure erkände den sovjetiska annekteringen av Estland, Lettland och Litauen. Under många år regerade de svenska socialdemokraterna med stöd av det svenska kommunistiska partiet, så de var inte så angelägna om att sprida information om de kommunistiska förbrytelserna.
        Ändå gav just de svenska socialdemokraterna sitt offentliga stöd till den demokratiska oppositionen i Polen under 70-talet. Under varvsstrejken 1980 i Gdańsk utfärdade den socialdemokratiske statsministern Olof Palme tillsammans med de socialdemokratiska ledarna i Tyskland och Österrike en vädjan om att inte bruka våld mot de strejkande. Palme stödde Solidaritet via diplomatiska kanaler. De svenska socialdemokraterna var trogna vänner till Solidaritet under krigstillståndet.
        – Bristande kunskaper om kommunismens övergrepp är inte bara ett svenskt syndrom, säger Maciej Zaremba, idéhistoriker och journalist på Dagens Nyheter, som utvandrade från Polen 1969. Han medger dock att det var svårt i det neutrala Sverige under kalla kriget att skriva om de stalinistiska förbrytelserna, för det socialdemokratiska styret ville vara försiktig i den frågan.
        – Att alltför ivrigt sprida kunskap om gulag ansågs vara att attackera Sovjetunionen och rubba jämvikten mellan partnerna i kalla kriget. Och svenskarna var mycket måna om att det skulle synas att de inte stod på någons sida, tillägger han.
        En annan orsak, enligt Zaremba, till att kommunismen inte fördömdes var den positiva synen på de inhemska kommunisterna.
        – De ingick i det demokratiska systemet och de stödde regeringen, även om de inte hade egna ministrar, säger Zaremba.
        Men den viktigaste anledningen till dagens okunskap om kommunismen är undervisningssystemet.
        – I svenska historieböcker står det ingenting om de stalinistiska övergreppen. När jag gick i skolan fick vi lära oss om det neutrala Sveriges hjältemodiga hållning under andra världskriget, berättar Hjelmdahl. Det måste bli en ändring på det, säger han. Och att det går att ändra på det framgår av exemplet med kunskaperna om Förintelsen.
        Zaremba berättar att för ett tiotal år sedan gjordes en undersökning bland ungdomar om vad de visste om förintelsen av judarna. Kunskapen var försvinnande liten. Stor politisk debatt utbröt och en statsfinansierad institution inrättades för att sprida kunskap om förbrytelserna mot judarna – Levande minne. Aktionen kulminerade i en stor internationell konferens i Stockholm år 2000 om Förintelsen.
        Hjemdahl vill lansera en stor upplysningskampanj om de kommunistiska förbrytelserna och be regeringen om hjälp.